MGUS - monoklonal gammopati av oklar signifikans

Vad är monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS)?

Monoklonal gammopati av oklar signifikans, ofta förkortat MGUS (monoclonal gammopathy of undetermined significance), är ett tillstånd med förhöjda nivåer av vissa antikroppar i blodet som har producerats av blodceller. MGUS räknas inte som en sjukdom i sig, men ökar risken för utveckling av några typer av blodcancer.

Lågt blodvärde (anemi), hög sänka, akut njursvikt, onormal viktnedgång, skelettförändringar och högt kalcium i blodet kan vara symtom på blodcancer.

Genom så kallad elektrofores (metod att separera molekyler med olika laddning) kan man bedöma antikroppsnivåerna. Provet visar om de ligger på en normal nivå. Ibland är nivåerna något förhöjda utan att det finns symtom eller andra fynd som talar för blodcancer. Det är som en gråzon och man talar då om MGUS. Eftersom risken för cancer ändå är förhöjd behöver man följa upp värdena för att tidigt kunna upptäcka och behandla en eventuell utveckling.

MGUS är vanligt förekommande. Hos personer över 50 år förekommer det hos ungefär 3 av 100 personer.

Symtom

MGUS ger inga symtom.

MGUS ses dock som en förstadie till cancer i blodet och det kan i sin tur ge symtom. Det är därför viktigt att man är medveten om vilka symtom blodcancer kan ge, för att i tid söka vård. Sådana tecken kan vara:

• Onormal trötthet.
• Avmagring.
• Skelettsmärtor.
• Andra oväntade symtom.

Orsak

Man antar att såväl ärftliga som miljömässiga faktorer påverkar risken att utveckla MGUS. 

Diagnos

Diagnosen MGUS ställs genom undersökning av antikroppar i blod som kallas för elfores, elektrofores eller proteinfraktioner. Man kan ibland också påvisa en ökad mängd antikroppar i urinen.

Ibland görs en benmärgsundersökning för att se om det har uppstått en samling av identiska celler som talar för cancer. 

Behandling

Behandling av MGUS består av uppföljning och bedömning av risken för utveckling till blodcancer. Inte sällan är både primärvården (specialister i allmänmedicin) och hematologer (specialister i blodsjukdomar) delaktiga i uppföljningen.

Vid misstanke om utveckling till cancer remitteras man till en hematolog och ofta behövs då fler prover och benmärgsprov. Om det visar sig vara cancer finns det goda behandlingsmöjligheter. 

Prognos 

Risken att MGUS utvecklar sig till cancer är liten, ungefär 1 procent per år. Det är viktigt att man som patient söker kontakt med vården om man utvecklar onormal trötthet, avmagring, skelettsmärtor och andra oväntade symtom.

Risken att utveckla cancer beror på hur hög antikroppskoncentrationen (M-komponenten) är i blodet. Om M-komponenten är mycket liten är risken för blodcancer också mycket liten och man kan ibland bortse från kontroller. Eftersom tillståndet ofta upptäcks hos äldre personer kan det vara så att den äldre personen aldrig "hinner" utveckla cancer. Även då kan man överväga att inte göra några ytterligare kontroller.

Om man har gjort ett benmärgsprov och man har sett en hög andel avvikande celler är risken större att blodcancer uppstår. Om man har MGUS varierar risken att utveckla blodcancer under 20 år från 2 till 27 procent, beroende på riskfaktorer.

Läs mer

• Myelom
• Patientinformation om IgM MGUS, i Nationellt vårdprogram Waldenströms makroglobulinemi, bilaga 2
• Myelom – för vårdpersonal
• Waldenströms makroglobulinemi – för vårdpersonal
• Monoklonal gammopati – för vårdpersonal