MGUS - monoklonal gammopati av oklar signifikans

Vad är monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS)?

Monoklonal gammopati av oklar signifikans, ofta förkortat MGUS (monoclonal gammopathy of undetermined significance), är ett tillstånd med förhöjda nivåer av antikroppar i blodet som har producerats av blodceller. MGUS räknas inte som en sjukdom i sig, men ökar risken för utveckling av en typ av blodcancer som kallas för myelom. 

Lågt blodvärde (anemi), hög sänka, akut njursvikt, onormal viktnedgång, skelettförändringar och högt kalcium i blodet kan orsakas av myelom och i så fall kan man ta ett prov för att bedöma om myelom föreligger. Det är ovanligt men viktigt att upptäcka tidigt för att kunna behandla.

Genom så kallad elektrofores (metod att separera molekyler med olika laddning) kan man bedöma antikroppsnivåerna. Provet visar om de ligger på en normal nivå. Ibland är nivåerna något förhöjda men det saknas tecken på myelom. Det är som en gråzon och man talar då om MGUS. Eftersom risken för myelom ändå är förhöjd behöver man följa upp värdena för att tidigt kunna upptäcka och behandla en eventuell utveckling av blodcancer.

Tillståndet är vanligt förekommande. Hos personer över 50 år förekommer det hos ungefär 3 av 100 personer.

Symtom

MGUS ger inga symtom.

MGUS ses dock som en förstadie till cancer i blodet och det kan i sin tur ge symtom. Det är därför viktigt att man är medveten om vilka symtom blodcancer kan ge, för att i tid söka vård. Sådana tecken kan vara:

• Onormal trötthet.
• Avmagring.
• Skelettsmärtor.
• Andra oväntade symtom.

Orsak

Orsaken till MGUS är okänd. Man antar att såväl ärftliga som miljömässiga faktorer påverkar risken att utveckla MGUS. 

Diagnos

Diagnosen MGUS ställs genom undersökning av antikroppar i blod som kallas för elfores, elektrofores eller proteinfraktioner. Man kan också påvisa en ökad mängd antikroppar i urinen.

Vid stor misstanke om myelom kan man även titta direkt i benmärgen för att se om det har uppstått en samling av identiska celler för att bedöma om det kan handla om denna form av blodcancer. 

Behandling

Det finns ingen behandling för MGUS. Behandlingen består av uppföljning av tillståndet och bedömning av risken för utveckling till blodcancer. Inte sällan är både primärvården (specialister i allmänmedicin) och hematologer (specialister i blodsjukdomar) delaktiga i uppföljningen.

Vid misstanke om myelom remitteras man till en hematolog och ofta behövs då fler prover och benmärgsprov. Om det visar sig vara myelom finns det goda behandlingsmöjligheter. 

Prognos 

Risken att MGUS utvecklar sig till myelom är liten, ungefär 1 % per år. Det är viktigt att man som patient söker kontakt med vården om man har symtom som tyder på myelom, såsom onormal trötthet, avmagring, skelettsmärtor och andra oväntade symtom.

Risken att utveckla myelom beror på hur hög koncentrationen av proteiner är i blodet. Om antikroppskoncentrationen (M-komponenten) är mycket liten är risken för blodcancer också mycket liten och man kan ibland bortse från kontroller. Eftersom tillståndet ofta upptäcks hos äldre personer kan det vara så att den äldre personen aldrig "hinner" utveckla sjukdomen. Även då kan man överväga att inte göra några ytterligare kontroller.

Om man har gjort ett benmärgsprov och man har sett en hög andel avvikande celler är risken större att blodcancer uppstår. Risken för att utveckla blodcancer varierar från 2 till 27 % beroende på riskfaktorer.

Läs mer

• Myelom
• Myelom – för vårdpersonal
• Monoklonal gammopati – för vårdpersonal