Forum Smärta


Ett helvete sen 199909

Här kommer ett mycke negativt och lesset brev från en kille på nu 56 år. Skadade mig på grund av att ett stort bussbolag inte ansåg att det var onödvändigt laga en buss som hade fel på en bälg. Därigenom sparade företaget 1500 kronor men två månader efter jag skadat mig och företaget förstod att skyddsombudet förbjöd användadet av bussen då lagades bussen på två dagar. September 1999 skdade jag mig i ryggen så pass att jag lever med en gräslig värk. Har en underbar smätläkare som hjälper mig när jag började hos honom för 5 år sen hade jag 7-9 på smärtskalan eller vad det heter. Från början var "min husläkare" gudomlig hon förstod från början att det var en allvarlig skada. Företags hälsovården som för övrigt är nerlad idag där fick jag bara morfintabletter ingen annan hjälp. Men min läkare drog igång hela tjöret, fick tid hos en udnerbar sjukgymnast som verklgien var underbar och försökte hälpa mig. Hon pratade med min läkare igen och de remiterade mig til en smärtklinik som fortfarande fanns på den tiden i SKåne. Nu mera finns det ingen smärtklinik för vanliga patienter numera r det i princip enbart de som är inom den Pallitiva vården alltå i svårt cansers sjuka som förväntas att gå bort snart. Det är underbart i varje fall att de kan få hjälp men alla vi andra so skadats för resten av vårat liv har borgarna helt glömt bort. Nu finns en smrätläkare i hela Nord östra Skåne och han motarbetas av den moderata gruppen i Regionstyrelsen och de gör allt för försvåra för honom. Det finns en politiker i Folkpartiet Kristianstad som har lite vett och faktiskt bryr sig om att det finns patienter som lider av ständig smärta och som dagligen vräker i sig smärt tabletter för att överuvudtaget ska klara att passera dagen. Min smärtläkare har hjälpt mig så jag lever med svår smärta fortfarande enligt hans bedömning. ÄR sjukpensionär sen många år och måste säga att jag hade tur med Fk för de har verklgien försökt hjälpa mig att vara kvar i arbetslivet och de har ställt upp och gett mig hjälp på alla tänkbara sätt. De hjälpte mig bland annat med at jag fick kontakt med ett företag som gjorde en stor undersökning av mig och min livs situation dör de försökte hjälpa mig tillbaks till något somhelst försök att klara ett arbete. Tyvärr misslyckades vi och jag blev mot min vilja förtidspensionerad av Fk. det var ett hemskt slag för mig har alltid haft minst ett arbete heltid och något litet bredvid. I och för sig hör jag till den klick i sverige som inte är borglig och jobbar svart eller tjänat pengar på olagligheter utan jag har alltid varit ärlig och betalt den skatt som jag skulle. Det har verklgien varit en underbar räddning i dag fö jag får sjukersättning på min sammanlagda inkomst som jag betalt skatt för. Sen att företaget hade eett uselt försäkringsbolag som finns i alla län i Sverige och då heter länets namn. De letade i fem år efter en läkare som hade ett tillräckligt stort samvbete att kunna säga att min skada inte hade samband med arbetet. Sen att jag blev "uppsagd på grund av att N.N skadade sig i arbetet" och att jag hade en specialist smärtläkare som även är professor i smärtmedicin och som har hög status hos smärtläkare i hela Sverige. Han skrev " ett klart samband med den skada som patienten ådrog sig i arbetet." Har även varit hos en smärtläkare i Stockhlm som verkligen är skicklig och även han bekräftar min smärtläkares diagnos. En av bolagets handläggare begärde avsked när det blev klart att de inte godkände min arbets skadad enligt honom hade "bolaget inget som helst samvete utan enbart en cynisk beklaglig människosyn" som han skrev i ett brev där han beklagade bolagets ståndpunkt. Jag lever i ett grått ttöcken vissa dagar ääter jag så mycke tabletter så jag vet knappt något ochdagen flyter samman med natten. Mina barnbarn vågar knappt röra mig för de vet att jag har så ont till ch med ett barn på 2 år vet att jag har ont och är rädd att jag ska få ont omhan leker med mig. Det känns så ont i själen när man hör honom säga "mofa ont atta inte leka" Vårt sexliv har tagit slut min fru vågar helt enkelt inte och det har satt sig både psykiskt och sen har hon fått ett hormonfel till på allt som gjort att numera är det i princip aldrig vi har sex längre. jag kaninte göra ngåto som jagg gjorde förut aldrig vandra i skog och mark, se på fågel, fiska eller leka med barnbarn....... mm mm. Livet knns somdet är slut och varje dag är en ny pärs som ska genomlidas. Alla våra vänner har i princip övergett oss för om man har bjudit hem någon och varje gång i princip kommer de inte för att en har ont i ryggen eller när man ska göra något roligt kan en inte komma för hans värk gör att han inte klarar det. HAr försökt hjälpa till i en frivillig förening men efter en tid tröttnade även de på att jag så ofta uteblev från saker jag lovat hjälpa till med föör värken var för svår. Att sen ständigt bli nerklassad av hela samhället med moderaterna i spetsen. Att ständigt få höra att de som är sjukpensionärer säkert kan jobba lite i varje fall, att få höra av regerings representanter att man kan utgå från att 80 -85 % av alla sjukpensionärer är simulanter..... jag var ljudtekniker en gång när FK fick information från en på Socialdepartementet som sa sig företräda regeringen. Jag frågade efter hans framträdande om han trodde på vad han sa själ och vem som sagt åt honom vad han skulle säga då visade han papper från den borgliga socialministern där det stod i princip ordagarnat som han sagt................. då vet man i varje fall "vår regerings inställning till sjukpensionärer och långtids sjukskrivna är att det bästa vore om alla finge en tablett att somna in för gått på. För det enda som är av intresse för den borgliga alliansen är att de inom den "finaste samhällsklassen" ska få det bättre och framfrö allt att alla politiker ska få det riktigt bra ekonomiskt. Sen sparka gärna på den somligger för han ska inte resa sig igen.....

Ja det är inte lätt att ha värk i dagens samhälle. Alla besparingar i vården går ut över de som redan är sjuka och anses "klara sig själv utan vård" eller vadå?! Nä det är under all kritik att man inte alltid kan få den vård man behöver... Du har ändå haft "tur" som träffat specialister inom smärtmedicinen och det är mer än vad många andra får göra... specialister prioriterar de svårare fallen och du har antagligen ansetts vara ett av dem tidigare. Men inte nu mer. Detta har drabbat dig socialt, att leva med smärta och det är beklagligt... jag känner detsamma själv också, att jag orkar inte leva mitt liv fullt ut. Men tidigare när jag hade radhus hade jag iallafall en syssla som jag kunde påverka själv... ibland växte sig gräset högt för att jag inte orkade klippa det, ibland frodades ogräset för att jag inte orkade rensa det. Men det var min radhusplätt och jag gjorde så gott jag kunde med den. Och jag gjorde också mycket som blev fint enligt grannar. Och grannar sa att jag var beundransvärd som slet så hårt ändå, trots min värk :-) Jag blev bekräftad av dem... och det var roligt med tomtarbetet. Kanske du kan fylla din vardag med sysslor som du kan göra i din takt? Som inte kräver sociala löften till andra, utan enbart till dig själv? :-) Vad samhället anbelangar är det inte så mycket vi kan göra åt det som enskilda individer. Man får skilja på det man kan påverka och inte... sen lägga energin på det man kan förändra. Jag önskar dig lycka till med allt i ditt liv. Och angående din fru... ja hon kanske kan få hjälp med sitt hormonfel... och hon älskar dig säkert fortfarande ändå... :-)


Jag skulle vilja säga att det aldrig behöver vara helt kört. Såg dessa artiklar i en kvällstidning. De flesta känner inte till denna terapiform som nu börjar komma i Sverige också. Kraniosakral terapi behandlar skador, ofta ganska svåra sådana och utan att orsaka nya skador. Det är en mycket mjuk och behaglig metod som arbetar djupt. Den används flitigt utomlands för bl.a. nackskador vid bilolyckor men även annat som drabbar en genom livet. Det finns nu sådana här terapeuter i ett stort antal städer i Sverige. Tag gärna kontakt och hör om vad de tror för din del. Metoden används bl.a. på sjukhusen i USA när inget annat har hjälpt. Adresser och telenummer till terapeuter hittar du via KSTF, deras terapeutförbund som har medlemslista. Ett tips väl värt att pröva. Jag vet en tjej som gick i fem år med bäckenskada efter en förlossning. Hon gick hos landstingets sjukgymnast och hon fick värkmediciner. Hon kunde inte böja sig framåt och hon hade tappat känseln i ena foten. Huvudet kändes som gröt. Efter en enda behandling hos Kraniosakral terapeut klickade det till bak i ryggen och känseln kom tillbaka i foten. Detta helt utan knyckar eller tryck så som kiropraktorerna gör. Medsänder här två länkar till tidningsartiklar om du vill läsa mera om metoden. Jag känner flera med whiplash som fått hjälp till mera smärtfrihet. http://www.gt.se/halsa/1.1351890/kraniosakral-terapi-gav-dem-livslusten-tillbaka http://www.gt.se/halsa/1.1351997/manga-skulle-kunna-bli-hjalpta

Annons
Annons
Annons