Ledgångsreumatism (RA)

Ledgångsreumatism eller reumatoid artrit (RA) är en kronisk ledsjukdom som drabbar cirka en procent av befolkningen. Ungefär två av tre drabbade är kvinnor. RA innebär inflammation i främst mindre leder och kan medföra skador på ledbrosk och omgivande skelett.

Annons

RA kan även skada blodkärl samt hjärt- och lungsäck. Orsaken till RA är än så länge okänd, men det finns ärftliga faktorer och vissa samband med rökning. Sedan länge är det känt att det även finns samband med immunologiska faktor, reumatoid faktor (RF), men orsaken till detta är inte säker. En nyare immunologisk markör är så kallade citrullinerade antikroppar, anti-CCP, som är mer specifika för RA.

Symtom

RA ger ledsmärta, stelhet och efter en tid nedsatt ledfunktion. Sjukdomen kan börja smygande med exempelvis smärta i framfoten, eftersom leder där lätt kan svullna och bli ömma. RA går ibland i så kallade skov, med växlande hög och låg sjukdomsaktivitet, i andra fall kan sjukdomen vara konstant högaktiv. De leder som framförallt drabbas är fingrarnas mindre leder (normalt ej ytterlederna), knogar, handleder samt tåleder, fotleder och så småningom även de större lederna. Under det aktiva skedet har patienten vanligen cirka en timmes morgonstelhet. I övrigt kan smygande diffus trötthet uppkomma, som ibland kan förklaras av lågt blodvärde (Hb).

Diagnos

Diagnosen RA är klinisk och för att kunna ställa den måste det finnas ledsvullnader, framförallt i småleder i båda händer och/eller fötter. Med ett reumaprov kan så kallad reumatoid faktor påvisas hos ungefär 80 procent av patienterna. Reumatoid faktor finns även hos många friska personer, upp till 5 procent av befolkningen kan ha denna faktor. Detta medför att högst en av fem med reumatoid faktor har ledgångsreumatism. Om man inte har ledsvullnader, så har man ingen nytta av att kontrollera sin reumatoid faktor. På senare år har man upptäckt att en viss typ av antikroppar (anti-CCP), som riktas mot så kallade citrullinerade proteiner, har en hög känslighet för RA. Flertalet patienter med RA har denna antikropp, som är ovanlig hos friska och hos patienter med andra sjukdomar. Anti-CCP används därför numera i klinik och diagnostik.

Annons
Annons

Har patienten haft sjukdomen mer än sex månader kan röntgen av händer och fötter ge värdefull information om ledskador och säkerställa diagnosen. Ofta har patienten förhöjd sänka vid aktiv sjukdom.

Behandling

Behandlingen av RA kan delas in i flera olika delar. Sjukgymnastik och arbetsterapi kan minska smärta, bibehålla och ibland öka funktionen. Behandlingarna kan innehålla dels rörelseträning, dels ren smärtbehandling i form av massage och akupunktur eller elektrisk behandling, så kallad TENS. Arbetsterapeuten bidrar med handträning och olika hjälpmedel.

Läkemedel

Den medicinska behandlingen består främst av smärt- och inflammationsdämpande behandling. Även sjukdomspåverkande behandling kan komma ifråga. Det har på senare tid skett en dramatisk utveckling av biologiska läkemedel, som specifikt påverkar de överaktiva inflammationssignalerna.

Annons
Annons

Smärtdämpande behandling sker med Alvedon/Panodil. Smärt- och inflammationsdämpande medel är så kallade NSAID (Naprosyn/Naproxen, Brufen/Ipren, Diklofenak/Voltaren och Ketoprofen/Orudis med flera) samt de nyare så kallade coxiberna, som utvecklades för att minska biverkningsrisken, främst för magsår. Det har dock visat sig att risken för hjärtkärlkomplikationer är ett problem, dessa preparat är dessutom dyrare.

Den sjukdomspåverkande behandlingen inleds vanligen med metotrexat. Även Salazopyrin eller andra länge använda preparat kan komma i fråga. Guldinjektioner kan hos vissa patienter ge långvariga perioder med mycket god effekt. Man kan dessutom kombinera flera av ovanstående läkemedel för att förbättra behandlingsresultatet. Ett läkemedel som använts i över 50 år nu är kortison, och som givet lokalt i leder kan ha mycket god effekt. Även tablettbehandling har på senare tid blivit alltmer populärt - ofta i kombination med Salazopyrin och metotrexat samt även klorokinfosfat. Dessa fyra preparat i kombination kan ge mycket god effekt mot sjukdomen. Ett framsteg inom reumatologin är att man har lärt sig använda dessa mediciner snabbare och effektivare än tidigare.

De mediciner som i hög grad ändrat behandlingen är dock de så kallade biologiska läkemedlen, där framförallt de TNF-hämmande medicinerna givit mycket bra behandlingsresultat. TNF är ett inflammationsämne, som startar inflammationsreaktioner hos olika celler. TNF har som funktion att hjälpa oss att försvara oss mot bland annat infektioner, men vid RA så avslutas inte inflammationen, utan blir kronisk, och då är TNF en negativ faktor. TNF-hämmande mediciner stoppar TNF:s inflammationseffekt.
TNF-hämmande läkemedel kallas ofta biologiska. I Sverige används främst Enbrel, Remicade och Humira, där Enbrel är en receptorhämmare och de två senare består av så kallade monoklonala antikroppar. Även andra sorters biologiska läkemedel används, vanligast är en hämmare av en viktig celltyp i immunsystemet, B-cellen. Denna medicin heter Rituximab.
Dessa nya mediciner har gett goda resultat i ett flertal stora studier. Ofta kombineras de, på olika sätt, med de äldre medicinerna, som metotrexat.
Ortopediska ingrepp

Om broskytorna i leden har skadats och patienten har kronisk värk, kan konstgjorda leder användas i bland annat knän, höfter och axlar, men även i handen. I de flesta leder med kronisk svullnad kan även ”rensning” av leden göras (synovektomi), och i vissa fall kan en steloperation av en led minska smärtan och förbättra funktionen.
Sammanfattningsvis kan sägas att det idag finns goda möjligheter till effektiv behandling av RA och prognosen är betydligt gynnsammare idag än för bara tio år sedan.

&nbsp

Är du sjukvårdspersonal?

Läs mer om reumatoid artrit på NetdoktorPro »

Annons
Annons