Fläckvist håravfall, alopecia areata

Alopecia areata är benämningen på en typ av håravfall som vanligen ger kala fläckar på huvudet. Hos de allra flesta växer håret tillbaka så småningom.

Uppdaterad den: 2020-06-01
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare allmänmedicin och med. dr., medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är alopecia areata?

Fläckformigt håravfall, eller alopecia areata på fackspråk, är en hudsjukdom som karakteriseras av runda/ovala fläckar utan hår. Oftast manifesterar sig sjukdomen på hjässan/hårbottnet. 

Alopecia areata är relativt vanligt. Ungefär två procent av befolkningen drabbas av tillståndet någon gång i livet. Män och kvinnor drabbas i lika hög utsträckning och tillståndet förekommer också hos barn.

Symtom

Tillståndet börjar ofta med en eller några få runda eller ovala hårlösa fläckar i myntstorlek som gradvis blir större inom ett par veckor. Skägg, ögonbryn och ögonlock kan också drabbas av sjukdomen. Huden är vanligen helt utan hår och det finns inga synliga tecken på inflammation eller ärrbildning. Vanligen förekomma inga andra symtom, men i enstaka fall kan man känna stickningar, klåda och minskad känsel/obehag. Förutom håret kan även naglar bli påverkade med små bucklor och linjer i längdriktningen.

Annons
Annons

Tillståndet kan även i undantagsfall drabba hela hårbottnet (alopecia totalis) eller hela kroppsbehåringen (alopecia universalis).

Vissa personer kan uppleva att hårfärgen förändras till följd av tillståndet. Det kan bero på att mörkare hårstrån kan drabbas hårdare än ljusare hårstrån, vilket gör att håret som finns kvar ser ljusare eller gråare ut.

Orsak

Tillståndet klassas som en autoimmun sjukdom. Det innebär att kroppen reagerar mot strukturer i den egna kroppen. Vid den här sjukdomen sker reaktionen i huden vilket gör att hårsäckarna är kvar i vilofasen efter att håret har lossnat. Förmågan att göra ett nytt hårstrå finns dock kvar. 

Annons
Annons

Den exakta orsaken till sjukdomen är okänd. Man tror att det finns en viss ärftlig komponent. Både miljöfaktorer, bland annat infektioner och psykisk stress, och ärftliga faktorer har föreslagits som utlösande faktorer.

Sjukdomen förekommer något oftare hos personer med andra autoimmuna sjukdomar som diabetes, vitiligo (pigmentlösa fläckar på huden) och vissa sköldkörtelsjukdomar.

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistorien och klinisk undersökning. Vid undersökning ses ofta en helt hårlös hud med ibland hårstrån som har en tunnare bas, så kallade utropsteckenhår. Provtagning behövs inte i regel. Vid misstanke om andra autoimmunsjukdomar kan blodprover tas. Forskning har visat att personer med alopecia areata oftare har låga nivåer av D-vitamin, vilket gör att vissa internationella riktlinjer anser att man bör testa D-vitaminnivåerna. Vävnadsprov (biopsi) av huden i det hårlösa området har ganska litet värde, men kan göras i oklara fall.

Behandling av alopecia areata

Tillståndet behöver inte alltid behandlas eftersom de som har små fläckar på huvudet ofta får håret tillbaka inom 1–2 år, se nedan under rubriken Prognos. För de som önskar behandling eller de som har mer utbredda hårlösa områden finns ett flertal alternativ som kan prövas:

  • Barn och vuxna med endast mindre hårlösa områden kan behandlas med starka kortisonkrämer/-salvor. För att kunna utvärdera effekten ska behandlingen pågå i flera månader. 
  • Små doser kortison direkt under huden kan ha effekt och anges i många studier vara den mest effektiva behandlingen för vuxna som har mindre hårlösa områden. Biverkningar i form av tunn hud (atrofi), ökad kärlteckning och pigmentförändringar förekommer.
  • Kortisontabletter kan ha effekt, men oftast överväger nackdelarna. Dessutom har håret en tendens att försvinna efter avslutad behandling. 
  • Läkemedlet minoxidil förbättrar blodflödet i huden. Läkemedlet används vid manligt och kvinnligt håravfall och kan ha effekt vid alopecia areata. Det kan ges som ensam behandling eller tillsammans med andra behandlingar. 
  • Andra behandlingsalternativ är:
    • Lokal immunoterapi (ämnen som smörjs på huden som utlöser en immunreaktion)
    • Medicinsk ljusbehandling, UV-strålning (påverkar immunförsvaret och inflammation)
    • I framtiden kommer möjligen så kallade JAK-hämmare (läkemedel som bromsar immunförsvaret) kunna användas vid alopecia areata, men fler studier behövs för att utvärdera effekten och risker

Det finns ingen behandling som fungerar för alla, och de flesta behandlingar gör att tillståndet förbättras utan att bota sjukdomen helt. Psykolog- eller terapeutkontakt kan övervägas hos personer som upplever att livskvaliteten och/eller självbilden har påverkats av sjukdomen. Ibland kan hjälpmedel som tupé eller peruk övervägas. 

Prognos

Förmågan att få håret tillbaka finns kvar vid alopecia areta. Prognosen är bäst för vuxna personer som har mindre och/eller färre drabbade områden på huvudet. I den gruppen växer håret tillbaka hos upp till 70–80 procent av alla inom ett år och hos upp till 95 procent inom två år. 

Prognosen är sämre för personer som har en mer utbredd sjukdom (över 50 procent av huvudet eller håravfall på hela kroppen). Prognosen är också sämre för de vars alopecia areata börjat före puberteten. En längre duration av tillståndet och andra autoimmunsjukdomar kan också ge en sämre prognos. 

Över 80 procent får tillbaka sjukdomen senare i livet. 


Annons
Annons
Annons