Fakta | Barn

Tågångare

Det är inte ovanligt att små barn som just har lärt sig att gå och som har en i övrigt normal utveckling går på tå. Men om detta fortsätter efter att barnet har fyllt tre år bör tillståndet bedömas av läkare.

Uppdaterad den: 2012-12-22
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Tågång hos barn fram till treårsåldern är oftast bara en ovana och inte tecken på någon bakomliggande sjukdom. Läkare brukar kalla det idiopatisk tågång, vilket betyder att orsaken till att barnet går på tå är okänd. En annan ofta använd benämning är habituell tågång.

Kan vara cerebral pares (CP)

Men tågång i samband med andra tecken och symtom kan vara orsakad av ett bakomliggande tillstånd som muskelsjukdomen Duchennes muskeldystrofi, cerebral pares eller i vissa fall autism.

Behandlingen bestäms utifrån orsaken till att barnet går på tå. I många fall behövs ingen annan åtgärd än att noga följa barnets utveckling, men i vissa fall kan operation bli nödvändig, till exempel för att förlänga hälsenorna.

Annons
Annons

Tågång kan vara ett tecken på en lindrigare form av cerebral pares som gör hälsenorna och underbensmusklerna överdrivet spända (spastiska). Detta leder till att hälen pressas uppåt medan tårna och fotsulan pressas nedåt. Tågång uppträder dock hos färre än hälften av de som har drabbats av cerebral pares. En annan orsak kan vara förlamning i ben- och fotmusklerna. Mest karakteristisk är Duchennes muskeldystrofi. Alla barn med denna sjukdom går på tå.

Läkarundersökningen

Barn som går på tå av vana kan gå normalt med hälen i golvet om de vill eller blir ombedda om det, men så snart de slutar koncentrera sig börjar de gå på tå igen. Ofta går de även mycket högt på tå. Fortsatt tågång efter 2–3 års ålder bör bedömas av sjuksköterska eller läkare.

Läkarundersökningen kan bestå av en orienterande neurologisk undersökning då läkaren särskilt tittar efter tecken på förlamning och spasticitet. Vid oklar orsak kan det bli aktuellt att remittera barnet till barnläkare för vidare utredning med språktester och test av andra utvecklingsförseningar. Om läkaren drar slutsatsen att det inte finns tecken på bakomliggande sjukdom är barnet sannolikt inte i behov av behandling och det troligaste är att tillståndet växer bort med tiden.

Annons
Annons

Orsaken till att språktester och andra utvecklingstester eventuellt utförs är att tågång kan vara associerat till språkförsening eller vissa typer av autism.

Uppmaning och träning

I de fall som inte beror på annat än vana kan man försöka vänja av barnet med ovanan genom att uppmana det att gå normalt.

Töjningsövningar hos fysioterapeut har inte någon större effekt vid idiopatisk tågång. Vid bakomliggande spastisk sjukdom eller muskeldystrofi är emellertid töjningsövningar en viktig kompletterande behandling.

Gipsbehandling kan vara ett alternativ, i synnerhet om hälsenorna börjar bli lite korta och spända. Om hälsenorna har blivit så spända att foten inte kan riktas upp till rät vinkel mot underbenet krävs en operation för att förlänga hälsenorna.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons