Fakta | Barn

Dödsfall - hur berättar man för barnen?

Det är ofta först i samband med ett dödsfall i familjen man börjar fundera över hur man ska informera barnet om döden.

Anne Grefberg, leg. Psykolog, Greatify AB
Uppdaterad den: 2013-01-08
Författare: Anne Grefberg, leg. Psykolog, Greatify AB

Annons

Förr i tiden, då människor föddes och dog hemma, var det inte något problem, eftersom döden var en naturlig del av vardagen. Barnen, liksom alla andra, var ofta närvarande vid dödsbädden.

Idag, däremot, ingår döden inte i barnens världsbild på samma sätt. Som förälder bör man försöka introducera begreppet för barnet. Sorgen och döden blir mycket mer lätthanterliga för barnet, om de i förväg vet något om det.

Alla stora livsfrågor bör hanteras åldersadekvat, vilket vill säga att mindre barn får så mycket information som de kan hantera på ett sätt som de förstår. Större barn kan få information som inte är lika tillrättalagd, men där man säkerställer att barnet förstår och kan hantera informationen. Be gärna barnet återberätta för dig vad det har hört att du säger, så du vet att barnet inte har svårhanterliga fantasier om det som har hänt.

Annons
Annons

I texten under är fokus på barn i förskole- och lågstadieålder. När barn växer, mognas även deras hjärnor. Det gör att barn kan få nya tankar och upptäcka sidor vid förlusten genom hela uppväxten. Var beredd på att barnet kan behöva stöd runt sin sorg när övriga familjemedlemmar för länga sedan är klara med sin sorgeprocess.

Varför är det bra att förbereda sitt barn?

För många människor är den första reaktionen att skydda sitt barn genom att inte tala om sorg och död. Detta är ett missriktat beskyddande. Förr eller senare kommer barnet i kontakt med detta, och ju bättre förberett det är, desto bättre kan det hantera situationen.

Ett barn som blir överbeskyddat mot sorg och död undgår nämligen inte att reagera när det förstår vad som hänt. Sorgen kan därför inte undvikas, endast uppskjutas. I många fall har det orsakat onödig ångest och undran, kanske till och med skuldkänsla hos barnet.

Annons
Annons

Det kan också tänkas, att du inte har krafter nog att tala med ditt barn om döden när den kommer, eftersom du då själv är så påverkad av händelsen. Därför kan en naturlig förberedelse hjälpa alla familjemedlemmar den dagen det blir allvar.

Hur talar du med ditt barn om döden?

Genom att förbereda ditt barn när det inte finns konkreta känslor som blockerar, lär du ditt barn att döden är en del av livet. Barn ska inte skyddas, utan i stället få en kompetent vägledning och fördjupade svar på de frågor de ställer.

Genom att låta förberedelsen bli en del av vardagen, blir den en del av livet. Du kan utnyttja tillfället att berätta om att blommor vissnar och dör, eller om ni har ett keldjur, att det kommer att dö. Det är en bra utgångspunkt. Du kan också tala om äldre människor, som barnet känner, och tala om åldrande och död i det sammanhanget. Det finns många bra barnböcker som handlar om sorg och om döden - be om en boklista på biblioteket. Att läsa böcker tillsammans och att därefter tala om de tankar de väcker, är ett bra sätt att öppna för ett naturligt samtal med barnen.

Barn har inga hämningar, utan frågar mycket direkt. De talar kanske inte lika mycket om känslor som om det konkreta. De ställer kanske frågor om hur kistan ser ut invändigt, och om det inte är fruktansvärt ensamt att ligga nere i jorden, om det är mörkt och kallt och så vidare. Dessa frågor måste du vara förberedd på. Om du blir förskräckt eller rädd själv, upptäcker barnet det direkt och slutar genast att ställa frågor. Barnet kan se på dig om du tillåter alla slags frågor och hur du reagerar.

Kom ihåg, att barn inte sätter sig ner och talar om samma sak i flera timmar. De kommer springande och frågar om några av livets svåraste saker och du har mycket lite tid medan de är koncentrerade - två minuter senare vill de ut och leka igen.

När du talar med ett barn om någon som är död, är det mycket viktigt att du använder det konkreta ordet "död". Barn kan inte förstå omskrivningar, och det finns barn som har väntat på sina mor- och farföräldrar i flera år, eftersom de har fått reda på att dessa har "gått bort" eller "har fått frid" eller "har somnat in".

Om du själv är drabbad av sorg ska du låta ditt barn få se din sorg och uppleva att du verkligen är ledsen. Om du försöker dölja sorgen, tror barnet att sorg är en förbjuden känsla.

Ska ditt barn vara med på begravningen?

En begravning är en ceremoni, som hjälper alla att acceptera döden. Eftersom barnet är en del av familjen, är det naturligt att även det är med på begravningen. Förbered ditt barn väl. Berätta exakt vad som ska hända och varför. Det kan vara bra att förbereda barnet på att några av begravningsgästerna nog gråter och är olyckliga.

Om du själv är drabbad av så mycket sorg att du inte har ork att förbereda ditt barn, be en annan person att hjälpa till. Att delta på en begravning ska vara ett erbjudande och inte något tvång. Om barnet vägrar, ska du inte tvinga det, utan tala med barnet om varför det inte vill gå.

Ska du alltid vara ärlig när barnet ställer frågor?

Den grundläggande frågan om livet och döden kräver ett ärligt svar. Lyssna noggrant på vad barnet egentligen frågar om, och svara på detta. Om barnet frågar om det själv ska dö, kan du till exempel svara att det ska det, men inte på mycket, mycket länge. Om barnet frågar om du eller den andra föräldern ska dö, kan du svara att alla människor ska dö någon gång, men inte förrän om mycket, mycket länge. Barnet kan också ställa frågor som du inte har svar på. Det är ärligt och går bra att säga: "Det vet jag inte".

Är det bra för barnet att minnas?

Det är bra för alla människor att minnas. Genom att minnas en person håller man honom/henne levande. Det kan vara en god idé att göra ett fotoalbum som barnen kan plocka fram när de har lust eller när de behöver det. För att barnen ska kunna hålla fast vid de goda och roliga minnena som de har av en person, är det viktigt att du kommer ihåg att hjälpa barnet genom att säga "minns du?" eller "så ville han alltid ha det" eller "detta var hennes favoriträtt". Då ser barnen att det är tillåtet att minnas. Minnen gör det även enklare för barnet att hantera sorgen genom sin uppväxt.

Hur gör vi när keldjur dör?

Det är bäst för barnet att få ta adjö av sitt keldjur innan det begravs. Det är en bra process för barnet att låta det göra en liten ritual där djuret begravs. Eventuellt kan ni läsa en bön eller sjunga en psalm, och ni kan plantera blommor.

Tala med barnet om döden och tillåt det att sörja över det döda djuret eventuellt kan ni göra ett fotoalbum med bilder på keldjuret och tillåta barnet att tala om djuret.


Annons
Annons