Intervju | Barnreumatism

Konstant värk hindrar inte Jessika

10 åriga Jessika Nyman lever med ständig smärta i benen. I skolan kan hon inte medverka i vissa skolaktiviteter och ibland får hon lägga sig ner i en soffa då smärtan blir för övermäktig. Men trots detta handikapp ser hon ljusglimtarna i vardagen.
Annons

– Det bästa med min sjukdom är att jag får bada ganska mycket. Jag får bada både hemma och på sjukhusets terapibad/varmbad och det är så himla skönt för när jag badar har jag inte alls ont, berättar Jessika Nyman.&nbsp

I Vännäs i Västerbotten bor Jessika tillsammans med sina två yngre syskon, Susanna, 8, och Mattias, 5, samt mamma Kristine Hansson och pappa Niclas Nyman. Hon är den enda i familjen som har någon reumatisk sjukdom, och det var när hon var 7 år gammal som hon fick diagnosen barnreumatism.
– Redan som treåring började vi märka att hon hade väldigt ont i kroppen. Hon ville gärna bli buren, hon kunde inte sova, och från dagiset lät fröknarna meddela att Jessika inte orkade medverka i samma aktiviteter som de andra barnen samt att hon var mycket svagare än de andra barnen. Till en början tycke jag att dagispersonalen var överdramatisk eftersom vi inte hade någon annan att jämföra med. Men då Jessika fortsatte klaga på att hon hade ont började jag fundera på om det kanske rörde sig om någon muskel- eller ledrelaterad smärta. Och eftersom jag har en kusin vars dotter har barnreumatism blev jag alltmer säker ju längre tiden gick att det kunde röra sig om barnreumatism, berättar mamma Kristine Hansson.

Annons
Annons

Växtvärk – inte barnreumatism

Hos läkarna fick de dock höra att det med stor sannolikhet säkert bara rörde sig om växtverk, men då Jessika vid upprepade tillfällen klagade på att hon hade ont fick hon vid 6-årsålder genomgå en ordentlig utredning. Året därpå stod det klart att hon har den form av barnreumatism som kallas mjukdelsreumatism, den ger sig på musklerna istället för lederna och skapar svår smärta i så gott som hela kroppen. Kristine berättar att första året var riktigt jobbigt då de prövade sig fram med olika mediciner.
– Fram till det att hon fyllde 8 år var det väldigt kämpigt. Medicinerna som vi testade gav i princip inget resultat. Och när det var som sämst fick vi till och med bära henne till skolan, något som hon själv också tyckte var jättejobbigt såklart.&nbsp

Jessika berättar hur hon minns de tidiga skolåren.
– Jag kommer ihåg att jag många gånger fick ligga i en soffa i klassrummet då jag hade så himla ont i benen och kroppen att jag inte orkade sitta upp under lektionerna. Sen kunde jag inte heller vara med i olika springlekar som alla de andra klasskompisarna var med i.

Medicineringen underlättar vardagen

Men så vid 9-årsålder började hon ta Methotrexate, i tablettform, och sedan dess har Jessikas vardag blivit lite enklare på många olika plan. När Netdoktor kontaktar henne är det en knapp månad kvar till skolan ska börja igen. Årskurs 4 står för dörren, något Jessika har lite delade känslor inför.
– Det ska bli spännande att börja skolan igen och träffa alla kompisar så jag längtar tillbaka på ett sätt, men samtidigt längtar jag inte alls tillbaka för det är skönt att ha lov, säger Jessika som berättar att skolan än idag kan vara rätt jobbig, trots medicinering.
– Jag är inte särskilt ledsen över att jag har min sjukdom men det kan vara ganska jobbigt i skolan då jag inte kan/orkar vara med på allt. Men jag har bra kompisar så vi hittar på saker som även jag kan delta i, och de har jättestor förståelse för att jag ibland får så ont att jag måste vila lite.

Annons
Annons

En av Jessikas favoritsysslor är att läsa, men det hon gillar allra bäst är att vara i stallet.
– Jag har en sköthäst som jag tar hand om sedan ungefär två år tillbaka. Ninja heter hon och det är den minsta hästen i stallet, den är gulvit i färgen och jag tycker att hon är den finaste hästen i stallet. Jag har hållit på med ridning i snart 4 år, ibland får jag ont efter ett pass men oftast går det bra. Men när jag är med min sköthäst står jag mest och borstar henne och då får jag inte ont överhuvudtaget. Jag älskar nästan alla djur och skulle helst vilja jobba som veterinär eller något annat som har med djur att göra när jag blir vuxen men man får väl se.

”Inte särskilt orättvist”

Trots en del motsättningar och en något begränsad rörlighet känner Jessika ingen bitterhet eller avundsjuka gentemot hennes kompisar eller andra jämnåriga.
– Jag tycker faktiskt inte att det är så orättvist att just jag har fått den här sjukdomen. Om jag hade fått önska hade jag naturligtvis inte haft så här ont hela tiden. Men jag tycker inte att det är så konstigt att vissa blir sjuka medan vissa andra inte blir det, och förhoppningsvis växer min reumatism bort, avslutar Jessika Nyman.&nbsp
&nbsp


&nbsp

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu


Annons
Annons