Forskare: Utvecklingen inom sköldkörtelvården har stannat av

– Vi behöver höja kunskapsnivån om sjukdomar i sköldkörteln på alla nivåer. Det är för dålig kunskap inom vården och konsekvensen av den vårdsituation vi har idag är att över 90 000 av patienterna, de allra flesta kvinnor, inte mår bra i sin sjukdom.

Så inleder Anders Palm ordförande i Sköldkörtelförbundet, seminariet om den dolda folksjukdomen hypotyreos under Almedalsveckan. 

– De får ingen eller väldigt lite symtomlindring och ungefär hälften av dem, 45 000, lever helt eller delvis på försäkringskassan, försätter han.

Nyligen gjordes en undersökning av Sifo bland hypotyreossjuka (underfunktion i sköldkörteln) på uppdrag av Sköldkörtelförbundet. Undersökningen visar att 20 procent, det vill säga 90 000 av patienterna, inte blir hjälpta av standardbehandlingen. Många av dem har också diagnosen depression och totalt sett har en tredjedel av alla hypotyreospatiemter fått antidepressiva utskrivet.

Får höra att det hör till övergångsåldern

– Tyvärr funkar ju inte antidepressiva mot sköldkörtelsjukdom. Sifo-undersökningen är den första riktigt bra undersökningen som gjorts på patienterna. Den har visat att många av de tillfrågade får höra att deras kvarstående symtom på sjukdomen, underfunktion i sköldkörteln, är en del av övergångsåldern eller att sådana besvär hör till när man blir äldre. En 28-åring fick höra att hon ”faktiskt börjar bli äldre”, berättar Anders Palm.

Han menar att många patienter besväras av trötthet och att sjukvården då instinktivt tänker att det rör sig om depression eller utmattningssyndrom.

”Ingen forskning kring behandlingsmetoder”

– Vi lever kvar på en kunskapsnivå från 50-60-talet då vi införde de syntetiska preparaten. Då trodde man att alla patienter skulle må bra av den medicineringen och vården har sedan dess levt kvar med den föreställningen. Vi har inte heller bedrivit någon forskning kring behandlingsmetoder och inte heller gjort någon uppföljning över patienterna och hur de mår, vilket egentligen är det mest skrämmande, säger Anders Palm.

Kerstin Brismar, professor och specialist i endokrinologi, delar Anders Palms uppfattning om sköldkörtelvården. Hon har jobbat med sköldkörtelsjuka sedan 70-talet och varit med om läkemedelsutvecklingen där man gått från biologiska läkemedel till syntetiska läkemedel.

– Många av mina kollegor tyckte det var jättebra, att gå från biologiska till syntetiska läkemedel för nu kunde man fintitrera dosen bättre och vi visste vad vi gav patienterna. Alla som stod på läkemedlet som var då mådde ju inte heller jättebra. Men sedan har utvecklingen tyvärr stannat av.

Kerstin Brismar menar att utvecklingen inom området har stått still sedan 80-talet.

– Vi har därför en kunskapsnivå som är låg och väldigt lite forskning har gjorts på området. Tittar man till litteraturen så är det precis samma uppfattning i USA, det vill säga att ungefär 20 procent av patienterna inte mår bra trots behandling, säger hon.

Vad kan vården göra för att minska lidandet för de sköldkörtelsjuka?

– Framför allt måste man öka kompetensen hos läkarna. När jag går till vårdcentralen och har bekymmer ska man kunna veta att det är det här det handlar om, så att man får vård ganska snabbt. Det är jätteviktigt att man inte går obehandlad och tror att det är andra saker som depression eller vad man nu får för diagnos istället - för att läkarna inte har kunskapen och kompetensen att det är det här det handlar om, säger Catharina Bråkenhielm (S), ledamot Socialutskottet.

(Se videointervjuer med paneldeltagare från Almedalsseminariet i klippet ovan.)