Thea lever med kronisk hepatit B

Thea har haft hepatit B sedan hon var liten. Hon känner sig inte sjuk, utan det som har tärt på henne mest är de fördomsfulla kommentarerna från omgivningen.

– Jag hade kompisar som trodde att de skulle bli smittade om de råkade röra mitt glas eller min handduk. De umgås jag inte med längre. Jag vill inte att mina vänner ska tycka att jag är äcklig, för det är jag inte.

Thea är en helt vanlig tjej i 20-årsåldern. Men uppväxten var tuff och som barn blev hon våldtagen. En tid efteråt blev hon illamående och fick feber.

– Då visade det sig att jag hade fått hepatit B. Men när jag var liten förstod jag inte riktigt vad sjukdomen innebar. Jag visste bara att jag var tvungen att vara noggrann med plåster ifall jag hade slagit mig, och att ingen fick låna min tandborste.

Hepatit B-viruset mycket smittsamt

Hepatit B-viruset finns i blod och andra kroppsvätskor och kan därför spridas om man får smittat blod på skadad hud, via samlag eller från mor till barn under förlossningen. Hepatit B-viruset är mycket smittsamt och eftersom många med hepatit B inte ens märker av att de är sjuka sprids viruset lätt vidare. De flesta som får hepatit B blir friska efter runt en månad, men för Thea och många andra blir sjukdomen kronisk. I allvarliga fall kan den leda till skrumplever. 

– Därför får jag egentligen inte dricka alkohol, men jag dricker lite i alla fall. Det är svårt att säga nej när man är runt tjugo och kompisarna vill gå ut och festa.

Annars tycker inte Thea att sjukdomen påverkar henne särskilt mycket. Som liten hade hon en högre mängd virus i blodet och mer symtom, som trötthet och värk i muskler.

– Jag är ofta trött, men jag vet inte om det hänger ihop med min sjukdom eller inte. Och så brukar jag ha ont i ena skulderbladet. Jag vet ju att sjukdomen är obotlig men annars tänker jag inte så mycket på den.

Vill inte att folk ska undra över sjukdomen

Desto jobbigare tycker Thea att det är att behöva berätta om sin hepatit B. Ändå anstränger hon sig för att vara öppen med sin sjukdom för att folk inte ska undra och missförstå.

– När jag var liten bad jag mina lärare att berätta om min sjukdom för klassen. De skötte det jättebra, men jag blev ändå mobbad för att jag hade hepatit B. Det var väldigt jobbigt och jag skämdes. När jag kom upp i tonåren blev jag tuffare och vågade berätta själv. Jag vill att folk ska förstå vad sjukdomen innebär. Det är så lätt att slänga ur sig att någon är äcklig innan man ens tagit reda på någonting om hepatit B.

Hon säger att hennes första pojkvän var chockad efter att hon tagit mod till sig och berättat.

– Men det går ju lätt att vaccinera sig och om man är närstående till någon som är smittad behöver man inte betala, så han vaccinerade sig. När han hade hämtat sig från chocken tyckte han att det var modigt av mig att berätta. Om jag hade varit i hans situation hade jag också uppskattat att min partner berättade om sin sjukdom för mig. Det handlar om omtänksamhet.

Vaccination mot hepatit B

Vaccinet mot hepatit B ges i tre injektioner och därefter får man ett livslångt skydd mot sjukdomen. Vaccinering mot hepatit B rekommenderas om man ska stanna en längre period i ett område där hepatit B är vanligare än i Sverige, exempelvis om man ska resa till Asien, Afrika eller Sydamerika. Man bör även vaccinera sig om man har en familjemedlem eller sexpartner med kronisk hepatit B. Homosexuella män med många sexpartners samt drogmissbrukare och sjukvårdspersonal som hanterar blod bör också ta vaccinet, liksom nyfödda barn vars mammor är smittade.

Publicerad den: 2015-03-23

Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Kommentera


Regler f�r kommentarer

Publicera kommentar

Kommentarer (1 st)

  • Namn 2016-06-28 23:00:13
sì, io vado al cimitero (non farti ingannare dalla mia dichiarata avversione al “giro di og2n8saiti&#s2n1;, è da attribuire alla folla e ai cliche’, non ai cimiteri)… spero solo di non perdermi nel gigantesco cimitero di piacenza (sono abituato a muovermi nel piccolo cimitero di san lazzaro alberoni)@tutti: grazie