Stamning – råd för förskolebarn

I de flesta fall börjar stamningen i åldrarna två till fem år, den period då barn tillägnar sig stora språkliga färdigheter. Stamning är vanligare i en del familjer. Nyare studier talar om kring 60 % ärftlighet. Barnets närstående kan vara en viktig hjälp för att förhindra att stamningen utvecklas vidare genom sitt sätt att bemöta barnet. Om barnets närstående eller barnet själv börjar oroa sig för talutvecklingen ska BVC eller logopedmottgning kontaktas.

Allmänna råd

• Föregå med gott exempel. Försök att dra ned på ditt eget taltempo när du pratar med barnet. Detta har visat sig vara mer effektivt än att säga till barnet att det ska tala långsamt, ta det lugnt, tala tydligt, med mera. Långsamt taltempo kan uppnås genom att du använder korta ord, korta meningar, tar fler pauser i meningen och använder ett mindre avancerat språk.
• Tänk på att du inte bör ställa för stora krav eller förvänta dig för mycket av barnet när det gäller språk, flytande tal och sätt att vara på.
• Låt barnet prata själv utan att bli avbruten. Försök inte hjälpa barnet genom att prata för det. Barnet måste lära sig att alla ska vänta på sin tur och inte prata i munnen på varandra.
• Det är viktigt att lyssna och ge barnet uppmärksamhet för vad det säger istället för att hur det pratar.
• Ge barnet positiva upplevelser av att klara av saker och stärkt självförtroende genom att ge det beröm på andra områden än talet, som ett tillägg för det beröm som ges när barnet klarar att prata utan att stamma.
• Försök att bete dig på samma sätt oavsett om barnet stammar eller inte. Försök att behandla barnet som du hade behandlat det om det inte hade stammat.
• Tidig hjälp är bra hjälp!