Leif Dahlberg, ortoped, pratar om artros

Stor okunskap kring artros

Över en miljon svenskar beräknas ha artros. Ändå är okunskapen om sjukdomen stor bland både allmänhet och sjukvårdspersonal. Med en första artrosdag vill Reumatikerförbundet, fysioterapeuter och forskare råda bot på problemet.

Mitt i myllret försöker Leif Dahlberg, professor i ortopedi, överrösta högtalarutropen om tågavgångar och förseningar. Idag befinner han sig på Stockholms central, tillsammans med Reumatikerförbundet och fackförbundet Fysioterapeuterna, för att informera om artros. Besökare får själva testa sin ben- och handstyrka för att sedan få en bedömning av hur stor risk de har för att drabbas av ledsjukdomen artros. Ett gäng fysioterapeuter ger också tips på övningar som bygger upp muskler så att ledvärken minskar. Det är första gången som en artrosdag arrangeras, men inte den sista, om Leif Dahlberg får bestämma.

– Drömmen vore att kunna genomföra sådana här informationsevent i både Stockholm, Göteborg och Malmö samtidigt som alla artrosskolor runt om i landet håller öppet hus den 2 juni varje år.

Varför behövs det en artrosdag?

– Många som har artros får inte rätt behandling och vården som ges är inte likvärdig i hela landet. Vi tycker också att det satsas för lite pengar på kroniska sjukdomar, egenvård och förebyggande arbete.

Anne Carlsson, ordförande för Reumatikerförbundet, håller med. Hon menar att det dessutom fortfarande finns många myter kring artros.

– I Reumatikerförbundet är vårt största dilemma att våra medlemmar inte förstår att det faktiskt finns någonting att göra åt deras besvär. Och det är ju inte så konstigt, för i vården får de svaret att artros inte är någon sjukdom och att de bara måste stå ut med värken, säger hon.

Motion bästa tipset för att lindra artros

Även om sjukdomen artros fortfarande inte går att bota finns det en hel del som kan underlätta värken och bromsa sjukdomsförloppet. Träning och motion är det absolut viktigaste. Genom att belasta leden lagom får brosket i leden ny näring och smärtan lindras.

Inger Lundkvist är utredare på Socialstyrelsen:

– Vi måste bli bättre på att trycka på hur viktigt det är med förebyggande arbete och tidiga diagnoser. Det är oerhört viktigt att sprida den här kunskapen, säger hon. 

Dessutom behövs mer forskning kring denna dolda folksjukdom.

– Jag tror att en av anledningarna till att okunskapen kring artros är så stor är att det inte är någon ”sexig” sjukdom. Den är inte så spännande, man dör inte på en gång och den syns inte på utsidan. Men det är en olidlig sjukdom att ha år ut och år in. Därför behöver vi stora forskningsresurser kring artros. Utan forskning kommer vi ingenstans, säger Anne Carlsson. 

Publicerad den: 2015-06-02

Författare: Anna-Cajsa Torkelsson, Redaktör

Kommentera


Regler f�r kommentarer

Publicera kommentar

Kommentarer (3 st)

  • Namn 2015-08-08 20:16:58
Jag hittade hit genom att jag e4r ve4n med Carina Jansson pe5 Facebook och ke4nde att jag ville le4mna ne5gra rader.Min yngtsa sche4fer opererades ff6r exakt 2 e5r sedan ff6r osteochondros i kne4leden bak. Hon hade ockse5 haft he4lta som kom och gick under 2-3 veckor innan vi rf6ntgade och det var en chock att se rf6ntgenbilderna med dessa lf6sa bitar.Men operationen var lyckad, lf6sa bitar togs bort och leden slipades till och sedan ff6ljde rehab med punkt ff6r punkt program fre5n sjukgymnast och se5 sme5ningom e4ven simning.Men hon blev helt e5terste4lld vilket jag inte hade kunnat drf6mma om ne4r jag se5g rf6ntgenple5tarna.d6nskar dig all lycka till med Lilleman, he5ller tummarna!
  • Maria Norberg 2015-06-05 12:12:28
Underbart med mer forskning kring artros!
Min operation gjordes 1997 och efter den märkte jag hur jag minskade smärtan med att göra de övningar man föreskrivit på sjukhuset. Även idag utan omoperation är det rörelse i visst mått som gör att artrosen hålls stången! Promenader är bäst i mitt fall och även att äta glucosamine.
  • Inga 2015-06-03 11:58:14
Jag var med om en bilolycka när jag var ung och fick flera bäckenfrakturer. Senare har jag fått atros i rygg och antagligen höfter, men jag har aldrig skickats på röntgen, och jag fick kämpa hårt för att få värktabletter starkare än Alvedon, trots att jag fick intensiva smärtor efter 30 meters promenad. Artros har ingen prioritet på vårdcentralen.