Så ska forskning inom läkarkåren främjas

Trots tidigare satsningar på klinisk forskning, via forskningspropositionen 2012, har inte vänt trenden och det är fortfarande brist på forskande läkare.

– Det finns en sjunkande andel läkare som disputerar, men det stora problemet är att när man disputerat så kommer man inte vidare, för det är svårt att hitta trygga anställningsförhållanden. Då väljer man bort forskningen till förmån för en klinisk karriär, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande i Läkarförbundets utbildnings- och forskningsdelegation och ledamot i förbundsstyrelsen, till Läkartidningen.

En viktig byggsten i samhället

Hon menar att läkare som forskar parallellt med sitt kliniska arbete är en mycket viktig brygga i utbytet mellan olika enheter.

− Det gör att man kan implementera nya forskningsresultat snabbare i verksamheten och föra tillbaka erfarenheter i vården till forskningen. För att skapa bättre anställningsvillkor för dessa personer skulle man vilja se en förändring i högskolelagen och högskoleförordningen, säger Sofia Rydgren Stale.

Lagen som den ser ut idag tillåter endast kombinationsanställningar för läkare som uppnått såväl specialist- som lektorskompetens.

– Vi tänker att om universiteten får högre basanslag, så kanske de vågar göra lite fler modiga satsningar på mer oprövade forskare.
Något som regeringen nu har för avsikt att ta tag i.

Höjda basanslag

Karriärvillkoren för unga forskare väntas vara en prioriterad fråga i den kommande propositionen, liksom fördelningen mellan forskningsrådsmedel respektive direkta anslag till lärosätena – basanslag. Läkarförbundet hoppas också på satsningar på klinisk behandlingsforskning.

– Om man tittar på den totala forskningsbudgeten så är 150 miljoner bara en liten bråkdel, och det här är forskning som ligger nära patientarbetet och har väldigt stor patientnytta. Det är väldigt lätt att tänka att behandlingsforskning är läkemedelsprövningar, men det finns ju många andra utvecklingsområden som har svårare att få finansiering från.