Tennisarmbåge

Det är inte bara tennisspelare som drabbas av epikondylit - mer känt som tennisarmbåge. Besvären utlöses normalt av upprepade monotona rörelser med handledssträckningar. Det kan alltså ske när man till exempel spikar, skruvar, målar eller skriver.
Annons

Tennisarmbåge, lateral epikondylit är ett relativt vanligt smärttillstånd. Som namnet antyder drabbar det ofta tennisspelare. De flesta som drabbas har dock inte spelat tennis. Vanligen drabbas personer som utför upprepade ensidiga sträck- eller vridrörelser i handleden och underarmen, till exempel målare och snickare.

Orsaker

Laterala epikondylen är det benutskott på överarmsbenets utsida där flera muskler som sträcker handleden har sitt ursprung. Upprepade ensidiga rörelser kan innebära en överbelastning av området där musklernas senor fäster i skelettet. Ibland kan ingen säker utlösande orsak hittas. Termen epikondylit är egentligen missvisande då det antyder att det skulle finnas en inflammation i området vilket inte är fallet förutom just i det akuta skedet hos vissa patienter.

Annons
Annons

Symtom

Vanligaste symtomet är smärta i armbågen, ibland med utstrålning i underarmen eller överarmen. Många upplever en känsla av svaghet i arm och hand när de griper eller lyfter föremål. Relativt lätta moment som att hälla upp kaffe, vrida om en nyckel eller att ta någon i hand kan utlösa smärta.

Diagnos och undersökning

Diagnos ställs utifrån sjukhistoria och undersökningsfynd. Typiska fynd är lokal ömhet över laterala epikondylen och smärta när patienten försöker hålla emot samtidigt som undersökaren böjer handleden. Ofta utlöser full böjning av handleden smärta.


Tillståndet måste skiljas från ”radialtunnelsyndrom” vilket är ett smärttillstånd orsakat av kronisk kompression av en gren från radialisnerven. Denna smärta är dock lokaliserad längre ner på underarmen. Också smärta från armbågsleden till följd av artrit eller artros liksom smärta utgående från halsryggens nervrötter bör uteslutas.

Annons
Annons

Prognos

Prognosen är mycket god då tillståndet i de flesta fall är självläkande och övergående. Dock kan förloppet vara utdraget.

Behandling

Då tillståndet i stor utsträckning är självläkande ska behandlingen inledningsvis vara inriktad på att undvika de moment som utlöser smärta. Värktabletter, till exempel NSAID-preparat eller motsvarande substans som gel eller salva kan verka smärtlindrande.


Det finns ett stort antal behandlingsmetoder beskrivna. Den vetenskapliga evidensen för metodernas effekt saknas till stor del framför allt då många studier är små eller saknar kontrollgrupp. Några metoder har gett olika utfall i olika studier.


Ett så kallat epikondylitbandage upplevs ibland avlasta muskelfästet och ge viss smärtlindring. Akupunktur har visat minskad smärta men förkortar inte sjukdomsförloppet. Kortisoninjektion, med eller utan tillägg av bedövningsmedel, ger minskad smärta på kort sikt men ger ingen effekt på längre sikt. Kortisoninjektioner innebär också en risk för att huden i området tunnas ut. Injektionsbehandling bör inte ges mer än 2-3 gånger. Excentrisk träning, det vill säga styrketränig där man håller emot under det att muskeln sträcks ut av tyngden, och stretchning kan upplevas positivt men tydlig evidens för effekten saknas även här.


Ett flertal kirurgiska behandlingsmetoder finns också beskrivna. De flesta kirurger är överens om att kirurgi inte ska tillgripas förrän andra behandlingsalternativ prövats och då endast på patienter med långvariga besvär. En metod är att förlänga en av handledens sträckmuskler. Vanligast har varit att ta bort sjuk senvävnad och lossa på en av handledens sträckmusklers ursprung på laterala epikondylen. Resultatet av dessa ingrepp anses vara gott men skiljer sig inte kraftigt från resultatet av att vila armen.


Annons
Annons