Köldpåverkan och -skador

Under loppet av 2-3 veckor kan organismen vänja sig vid tropiska förhållanden, men man kan inte vänja sig vid köld och nedkylning.

Uppdaterad den: 2001-01-01

Annons

Sådan påverkan kan enbart bemötas genom att man skyddar kroppen på ändamålsenligt sätt, först och främst med lämpliga kläder.

Var och när uppstår köldskador?

  • I arktiska områden och vid bergsbestigning.
  • På mer turistbetonade resor är det vanligtvis de som ger sig ut på skidor eller fotvandrar i bergen, och som går vilse på grund av dimma eller snöstorm, som utsätts för köldpåverkan.
  • Kritisk avkylning kan även ses då en hjälplös person (till exempel med hjärnblödning eller brutet ben) blir liggande i ett kallt rum eller ute i naturen.
  • När en person under påverkan av alkohol, medicin eller narkotika faller omkull under liknande omständigheter.
  • När en person befinner sig alltför länge i kallt vatten.

Hur uppstår avkylning/nedsatt kroppstemperatur?

  • Låg yttre temperatur.
  • Vind, drag och fukt ökar avkylningen mycket kraftigt.
  • Alkohol, som utvidgar de ytligt liggande blodkärlen, förstärker temperaturfallet kraftigt.
  • Vissa sjukdomar kan medföra kraftigt nedsatt kroppstemperatur.

Nedan kommer de reserelaterade omständigheterna att gås igenom närmare. Risker vid avkylning består i synnerhet av följande:

  • Allmän av-/nedkylning av kroppstemperaturen.
  • Direkta, avgränsade köldskador i särskilt utsatta kroppsdelar.

Allmän av-/nedkylning

Låga temperaturer i omgivningen leder till att ämnesomsättningen, och därmed kroppstemperaturen, faller. Men 10 minusgrader i klart och vindstilla väder kan vara mycket mindre riskabelt än temperaturer omkring nollpunkten i kombination med hård vind och snö eller snöblandat regn. Blåst och fukt, inklusive kondensvatten, ökar den allmänna nedkylningshastigheten mycket kraftigt.

Annons
Annons

Farosignaler vid allmän avkylning:

  • Ökande köldskakningar, samt blek och kall hud.
  • Man känner sig trött, svag, omtöcknad och apatisk (likgiltig).
  • De våldsamma köldskakningarna går vid fallande kroppstemperatur över i svaga darrningar.
  • Vid kroppstemperaturer under 30o C kommer offret vanligtvis att förlora medvetandet och få ljusstela pupiller.
  • Långsam andhämtning och svag, långsam puls som kanske inte känns.
  • Stelhet i muskler och leder.
  • Tillståndet (skendöd) kan förväxlas med död

Hur kan avkylningen motverkas/behandlas?

Om man till exempel blir överraskad av en lavin eller en snöstorm, eller tappar orienteringen, och därigenom kanske blir tvingad till en ofrivillig övernattning i det fria, kan följande råd rädda liv:

Använd alltid lämpliga, effektiva och moderna termokläder i kalla områden.

Annons
Annons

Ta med nödvändig utrustning, däribland torra ombyteskläder i ylle, gärna ett vattentätt underlag och ett termotäcke samt termosar med varma drycker, några chokladkakor, en ficklampa, tändstickor och en visselpipa av plast eller ben (metall fryser fast vid läpparna). En sådan visselpipa hörs långt och kräver inte den energiförbrukning som det gör att skrika och ropa på hjälp.

Gå aldrig ut ensam i okända områden, och tala om för dem som stannar kvar ("basen") vart du tänker gå.

Sök genast lä för vind, regn och snö - en klippskreva eller grotta, en träddunge eller en fallfärdig stuga, eller i nödfall bara en snövall eller fördjupning i terrängen.

Värm dig utifrån genom att ta av alla våta plagg och byta till torra kläder. Om man lägger sig ned är såväl ett isolerande, vattentätt underlag (gärna med kvistar och grenar under) som ett värmande täcke över kroppen av största vikt.

Värm dig inifrån genom att inta varma drycker i stor mängd - buljong är bäst eftersom den även är närande.

Har man blivit nedkyld bör man hålla sig stilla. De gamla kända råden om att "hoppa och dansa sig varm" är felaktiga. Då förlorar man bara mer värme.

Slappa, apatiska eller rentav medvetslösa personer bör om möjligt få syrgas omgående, genom näskateter eller ännu hellre mask.

Om man behöver tillkalla hjälp/assistans, till exempel om en skidåkare har brutit benet i ödemarken, bör en utsänd hjälpgrupp om möjligt alltid bestå av minst två personer.

När man kommit hem bör kropppstemperaturen ökas jämnt, men långsamt, genom inpackning i tjocka (ej uppvärmda) filtar/täcken i ett ljummet rum (cirka 22o C). Det viktigaste är den inre uppvärmningen genom tilförsel av rikliga mängder varma drycker.

Står man inför en starkt nedkyld person (till exempel med 33o C i kroppstemperatur), och saknar möjlighet till läkarhjälp, är det viktigt att veta att en snabb uppvärmning av kroppsytan (till exempel genom varma bad på max 40o C) principiellt bör överlåtas till specialister, eftersom det kalla blodet vid ytan kan komma in i de centrala kroppsdelarna alltför snabbt, och därmed förvärra tillståndet dramatiskt (återuppvärmningschock). Om man ändå försöker, bör den nedkyldes armar och ben hållas utanför det varma vattnet, så att bara själva kroppen värms upp direkt.

Även till synes döda människor bör man försöka värma upp och återuppliva under mycket lång tid (timmar), och hoppet om återupplivning bör om möjligt endast ges upp av läkare.

Om rektal-(ändtarms-)temperaturen är under 35,5o C, eller om den nedkylde verkar påfallande medtagen, bör man uppsöka läkare/sjukhus.

Direkt, men avgränsad, köldskada (eng. "frost bites")

De här skadorna uppstår vid låga temperaturer, då framför allt blåst och fukt förstärker den lokala nedkylningen av utsatta kroppsdelar (oftast läpparna, näsan, öronen och ansiktet). Fuktiga och kalla sockar och vantar leder snabbt till köldskador på händer och fötter. Att röra vid metalliska material (till exempel kamerautrustning) samt inte minst bensin som spillts ut vid snöskotertankning utgör en extrem risk för köldskador på händerna (bensin bör genast tvättas bort grundligt).

Farosignaler vid avgränsade köldskador

De första signalerna är smärta och en tilltagande blåvit missfärgning av vävnaden. Detta bör genast tas på allvar, då det därefter uppstår känselbortfall.

Att förebygga och behandla:

  • Tillräckligt skydd för huvud och ansikte samt termohandskar och -sockar.
  • Snabb men jämn uppvärmning av den avkylda kroppsdelen.
  • Eventuellt kan man värma upp händerna i armhålan eller vid ljumskarna.
  • Gör så snabbt som möjligt en värmande inpackning.
  • Om man inte inom 20 minuter kan återfå normal vävnadsfärg och känsel för smärta, beröring, värme och köld bör man genast söka läkare.
  • De gamla råden om att skrubba och gnida en köldskada (till exempel med snö) är felaktiga, eftersom det bara ökar skadorna på vävnaden.
  • Var uppmärksam på att smärta känns mindre i en förfrusen kroppsdel. Var därför mycket försiktig med uppvärmning vid öppen eld eller med varmt vatten (temperaturen bör inte överstiga 40o -45o C).

Vem är särskilt utsatt vid nedkylning?

  • De som har hjärt-/kärlsjukdomar bör vara särskilt uppmärksamma vid minusgrader, blåst och kuperad terräng. Lider man av angina pectoris bör man alltid ha nitroglycerin med sig.
  • Diabetiker måste vara mycket försiktiga med förfrysningar och sår.
  • Om man lider av "vita fingrar" måste man skydda sig maximalt mot kylan.
  • Äldre människor.
  • Spädbarn och små barn.
  • Gravida.

Läkar- eller sjukhusbehandling

  • Behandling med syrgas och dropp.
  • Noggrann temperaturkontroll (till exempel genom en sond i matstrupen).
  • EKG-övervakning.
  • Central återuppvärmning (till exempel hjärt-lungmaskin).
  • Eventuell kirurgisk behandling av köldskador.

Annons
Annons