För sedan ca 4 år gjorde jag en gastropi och fick besked om att jag har ett magmunsbråck. Blev ordinerad att äta Omaprazol dagligen och ibland 2 tabletter dagligen. Problemet har dock bara blivit värre och det sista året riktigt besvärligt. Det svider och värker konstant och jag har svårt behålla maten. Undviker stekt mat, kryddad mat, lök, paprika mm. men det blir inte bättre.
Det känns som om allt fastnar i övre delen av matstrupen och det enda sättet att bli av med smärtan är att spy upp all mat igen. Spyr också upp mycket slem. Dessutom har det satt sig på stämbanden och jag låter hes hela tiden.
Har nu gått ner 12 kg på mindre än 1 år pga att jag knappt törs äta. Vad kan jag göra? Finns annan medicin att ta? Bör jag operara mig? Hur stora är chanserna att en operation lyckas? Har pratat med min husläkare ett flertal gånger om problemet men han säger bara att man inte operarar och att jag ska fortsätta att ta Omeprazol.
Tack för din fråga, här kommer svaren:
- Vad kan jag göra?
Långvariga besvär med halsbränna innebär en ökad risk för förträngning av matstrupen. Oftast är den godartad och en följd av upprepade läkningar av små sår i slemhinnan. När man får en upplevelse av att maten fastnar i matstrupen SKALL man få matstrupen undersökt med en gastroskopi. Detta skall du inte ta som ett förslag utan som en order!
Visar det sig att det är en godartad förträngning så kan den direkt åtgärdas med en vidgning av förträngningen. Det gör man genom att blåsa upp en riktigt styv ballong mitt i förträngningen, en behandling som ibland kan behövas upprepas ett par gånger och som har mycket god effekt på sväljningsbesvären.
- Finns annan medicin att ta?
Det finns flera olika snarlika kemiska substanser som blockerar syrabildningen i magsäcken. Om man får besvärliga biverkningar av någon av dem kan man prova en annan. Deras effekt är dock jämngod och oftast mycket bra.
- Bör jag operera mig?
Du bör som sagt snarast se till att få din matstrupe undersökt igen. En regelrätt operation av magmunnen är en operation som tappat i populäritet senaste 5 åren, eftersom medicineringen oftast har minst lika bra effekt på halsbrännan och utan operationens biverkningar och risker. Operation med 'tätning' av övre magmunnen bör man göra om man har besvärliga biverkningar av medicinerna eller om problemet med uppstötningar är dominerande speciellt om man får så mycket uppstötningar att man drabbas av nattliga hostattacker och kanske även av upprepade lunginflammationer.
Innan operation är det mycket viktigt att ha diagnosen ordentligt utredd så att besvären inte beror på någon annan sjukdom i matstrupen, exempelvis achalsi (en sjukdom där nervcellerna i magmunnen slutat att fungera så att den inte kan öppna sig när tuggan är på väg ner i matstrupen) eller sclerodermi (en reumatisk sjukdom som bland annat yttrar sig i halsbränna till följd av att sväljningsmusklerna i matstrupen slutar att fungera till följd av bindvävsförtätning i matstrupsväggen) eller någon annan av en rad ovanliga sjukdomstillstånd i matstrupen.
- Hur stora är chanserna att en operation lyckas?
Om diagnosen är ordentligt fastställd (genom gastroskopi, tryckmätning, pH-mätning och noggrann analys av sjukhistorien) så fungerar operationen oftast mycket bra avseende uppstötningar och halsbränna. På kort sikt för runt 95% av de som opereras. Operationen är dock beroende av att de trådar man sytt fast magsäck-matstrupe-diafragma med, sitter kvar. Tyvärr har våra kroppar ibland en förmåga att stöta bort främmande material och med tiden kan ett vällappat glapp i diafragman återuppstå. Så på 5-10 års sikt så torde nivån av fortsatt lyckade resultat ligga på cirka 65%. De övriga får till en viss grad tillbaka sin halsbränna, dock oftast inte lika kraftig som tidigare.
Så till biverkningarna som gjort att operationen numera inte utförs så ofta.
Minst hälften av de opererade kan inte kräkas efter operationen. Något färre kan inte längre rapa. En stor andel av de som opererats får därmed mer gaser i tarmarna, ibland till socialt besvärande nivåer. Dessa biverkningar tas dock utan större besvär av de flesta som opererats. Den riktigt obehagliga biverkningen är om man får skada på de två nervstammar som passerar vid magmunnen på väg upp/ner till bukens alla organ. En skada på nerven (vagusnerven) leder ofta till en total tarminvaliditet utan hopp om bot. Detta händer cirka 1 av 200 som opereras för första gången, och kanske 1 på 20-50 av de som genomgår en omoperation vid magmunnen.
