Hej! Jag vet precis hur man skall göra och äta för att gå ner i vikt. Jag har läst allt jag kommit över om GI, motion osv. Jag har haft några turer hos Viktväktarna, men ändå fixar jag det inte. Jag har varit överviktig sedan grundskolan, men har även varit smal i perioder. Den typiske jojobantaren alltså. För ett halvår sedan fick jag barn och är nu uppe i en vikt på över 90 kg. Jag börjar känna mig desperat och uppgiven och för första gången orolig för min hälsa. Jag tror att min övervikt sitter mycket i det mentala. Jag tröstäter, belönar mig med mat, tristessäter osv. På något vis känns det som om jag är stämplad som "FET". När jag var liten sade min mormor ofta till mig, att jag var ovanligt rörlig "för att vara så rund". När jag gick i tredje klass sade min gymnastiklärare att jag var för tung och borde tänka på min vikt. Detta har satt sina spår i mitt självförtroende och min egenbild. Visst har det funnits perioder i mitt liv när jag varit smal - men jag har aldrig känt mig smal. Vad kan man göra i min situation? Skall jag gå till en psykolog för att klara av att gå ner i vikt, eller finns det någon annan typ av mental träning? Vad gör man!? /Desperat och deprimerad
Tidigare expert
Hej,
Det du berättar delar du nog med många andra: man vet precis hur man skall göra, håller ut i perioder, men av någon anledning faller man tillbaka i gamla mönster (det gäller inte bara vikten!). Det finns säkert många olika förklaringar till varför det blir så - en del kanske man inte ens är medveten om själv. Har man svåra obearbetade händelser med sig "i bagaget" kan man behöva hjälp av en kunnig terapeut, och en regelrätt depression kan kräva medicinsk behandling.
För de allra flesta kanske det ändå handlar om ett val där inget av alternativen känns riktigt bra: att hålla en lägre vikt och alltid behöva tänka på vad man äter, eller att behålla sin gamla invanda livsstil, till priset av högre vikt som man inte heller är nöjd med.
Om du tillhör dem som gör "allt eller inget" kanske det kan vara idé att utgå från det liv du faktiskt lever och se vad du kan förbättra, lite i taget? På det viset kanske du successivt kan förändra din livsstil till något som som fungerar på sikt. Du kanske skall passa på nu när du har ett litet barn hemma? Om det är ditt första barn behöver du nog ändå ändra på en del gamla vanor...
Frågan om mental träning är svårare. Att lära sig att tycka om och acceptera sig själv är en lång och svår process. Finns det andra sätt att belöna sig och bota tristess med än mat?
Glöm gymnastikläraren och rör på dig på det sätt du trivs med! Även om det inte gör så mycket för vikten, är det bra för hälsan, självkänslan och humöret. Till sist: ta stöd av omgivningen (det är du värd!), som kompisar, familj m.m. Kanske kan du genom denna sajt få kontakt med personer i liknande situation. Att dela erfarenheter med andra kan ge stöd och kraft.
Lycka till!
Signy Reynisdottir,
Läkare Netdoktor Övervikt
Har du frågor eller funderingar om din typ 2-diabetes? Få svar och diskutera med andra patienter, moderator och medicinjournalist i Forum Diabetes. Du kan vara anonym »
