Forum Övervikt och följdsjukdomar


Går inte ner i vikt

Hej, kanske finns nån som har upplevt liknande problem som mitt, så jag frågar här också. Jag: Man, 36 år gammal, normalbyggd, 175cm lång. I mars vägde jag 91 kilon. From då började jag samtidigt att äta rätt och motionera varje dag. Mat: Frukost = fullkornsbröd + mager ost Lunch = 100gr kolhydrater, oftast inga proteiner Middag = Proteiner: kött, kyckling, fisk. Oftast inga kolhydrater. Har såsmåningom tagit bort socker från kaffet helt. Ibland har jag festätit, men gansa sällan, max 1-2 ggr/vecka Motion: Första 2 månader promenader. Allt från 1 timmes till 3 timmars promenad. Sedan har jag börjat med löpning. Senaste 2 månder har det handlat om 8 km/h i en timme. Resultat: Mars 2009 = 91 kg Juli 2009 = 82 kg Från ungefär maj vägde jag redan allt mellan 83-84-85. Så nedgången har nästan varit obefintlig de senaste 2-3 månader. Trots att jag ökat med km/h, varit ännu strängare med vad jag åt, tagit bort sockret från kaffet helt. Jag anser att det INTE går bra. Normalt borde man gått ner mycket mer. Utan att överdriva borde jag väga nu mellan 75 och 78, om nedgången varit konstant. Jag misstänker att jag har nåt hälsoproblem. Dock har jag ingen aning vad. Nån som tror sig veta mer om allt detta?

Det kan vara så att dina ytterligare ansträngningar ger motsatt resultat. Du talar egentligen om för kroppen att nu är det svårare att få tag i mat, samt att det finns sämre tillgång till maten när vi väl hittar den = Mer motion och mindre mat. Flera olika hormoner hjälper till att spara på energin i dessa lägen som en överlevnadsmekanism. Ett bra sätt att komma över detta är att tala om för din kropp att det finns bra med mat, samt att under viktnedgången motionera utan att stressa kroppen. Din frukost var inte bra enligt mig. Jag skulle satsa på mindre bröd och mer fett och protein.


En egen tanke om det här att man ska äta var tredje timme som man hör om lite då och då. Visst kan det vara så att det håller igång förbränningen, men jag tror det också är ett sätt att på något sätt klara av en kalorifattig blodsockersvängande kost. Suget skulle bli olidligt annars. Mellanmål är till för de som driver kroppen på sockerkedjor, dvs kolhydrater. Då behöver man ständig påfyllning när blodsockret är på väg nedåt. LCHF, som jag tjatar om, gör att man driver kroppen effektivare på det egna kroppsfettet, sk fettdrift. Detta gör att man helt kan skippa mellanmål och fungera som det är tänkt att vi människor ska fungera. En stenåldersmänniska tappade inte humöret eller blev håglös för att det inte hängde sockerdricka i träden. Han drev sin kropp på sitt eget fett tiden mellan måltiderna och det stabila blodsockret gjorde honom alltid skärpt och vid gott mod. Precis som man känner sig på LCHF. Detta märks väldigt tydligt när man är ute och reser. Sockerförbrännarna i sällskapet behöver stanna och fylla på "socker" rätt så ofta för att hålla humöret uppe. De med effektiviserad fettförbränning har en energi som aldrig kan ta slut och äter kanske lite vid stoppen för att inte verka alltför annorlunda-) Obs!! Detta gäller inte alla...men dom finns..


Håller med ovanstående, men vill lägga till att istället för att väga dig mäta midjemåttet istället. För sannoligt har du byggt upp din procentuella muskelmassa av din träning. Som gör att du inte gått ned i vikt men du har tappat fett. Jag sitter i lite i samma sits som du (alltid lättare att ge råd till andra än sig själv). Men öka på protein. se till att få i dig bra fetter så kroppen törs börja förbränna. Ät 6 mål om dagen (små men ofta). Lycka till!

Annons
Annons
Annons