Jag har börjat missbruka vatten sedan 2 år tillbaka, just nu dricker jag 10-12 liter om dagen. Kan inte sluta, tycker att jag blir tokig och mår dåligt om jag dricker mindre och upplever törst hela tiden. Jag har inte diabetes. Jag undrar om det är farligt eller påverkar kroppen och hur man ska ta sig ur det. För jag mår inte bra det är samtidigt jobbigt att hälla i sig så mycket vatten och med min känsliga mage blir det ännu svårare men jag kan inte låta bli. Under den här tiden har jag också fått kramper speciellt i fötterna, så fort jag böjer foten det minsta så krampar den och tårna och böjer sig konstigt, detta har blivit värre och värre och gör väldigt ont. jag undrar om detta kan ha något samband med drickandet om det är någon brist jag fått då vattnet kanske sköljer ut viktiga mineraler och vitaminer innan kroppen hunnit ta upp det. Jag har också blivit allt tröttare och mer irriterad, fått koncentrationssvårigheter och är ständigt uppsvälld i magen och får kolikkramper och svåra smärtor i bröstkorg och strupe av saltsyra. Det börjar bli outhärdligt och jag hoppas på svar.
Hej
Du skriver att du missbrukar vatten sedan 2 år. Det låter som en tvångshandling mer än att du drabats av törst på vätskeförluster via urinen. Man kan nämligen förlora vätska via urinen vid diabetes mellitus (=sockersjuka) och via diabetes insipidus (brist av eller dålig effekt av ett hormon som styr vätskeutsöndring via njurarna).
Dricker man så mycket, som du gör, brukar man förlora salter via urinen, vilket innebär att man blir trött och sannolikt av rubbad saltbalans kan få andra symtpom som t.ex kramper.
Du måste ta kontroll över ditt vattendrickande och helt enkel bestämma en viss mängd vatten som du får dricka per dag och minska den mängden med 0,5-1,0 liter per dag. För att få kontroll över den mängd vätska du förlorar varje dag, bör du samla urin i ett kärl och mäta dygnsmängd och jämföra med dygnmängd dryck. Överstiger urinmängden den mängd dryck du konsumerar, så ta kontakt med läkare - likaså om detta inte fungerar.
Med Vänlig Hälsning,
Rolf Löf
Specialist, allmänmedicin