Kolhydrater

De olika kolhydraterna

Kolhydrater indelas traditionellt i monosackarider, disackarider och polysackarider - det vill säga sockerarter som består av en, två eller flera sockermolekyler.

Exempel på monosackarider är glukos (druvsocker) och fruktos (fruktsocker). Som namnen antyder återfinns dessa rikligt i bl.a. frukt, bär och även lite i grönsaker.

Glukos, galaktos och fruktos är viktiga sockerarter i ämnesomsättningen och är de former av kolhydrater som kroppen företrädesvis använder för energiproduktion. Monosackariderna absorberas i tunntarmen och transporteras sedan till levern. Glukos används för att bilda glykogen i levern men majoriteten av glukosmolekylerna transporteras ut i blodet och vävnader vilket höjer blodglukosnivån. Galaktos omvandlas till glukos i levern och fruktos omvandlas till fett eller glukos.

Disackarider och polysackarider

Disackarider är kolhydrater som består av två monosackarider bundna till varandra. Exempel på disackarider är sackaros (rörsocker) och laktos (mjölksocker).

Polysackarider är den ur hälsoperspektiv nyttigaste formen av kolhydrater och bör därför utgöra största delen av kolhydratintaget.

Här är livsmedel som fullkornsprodukter, frukt och grönsaker bra att välja eftersom de också innehåller mycket kostfibrer.

Polysackarider finns även i stärkelserik mat som pasta, ris och potatis. Stärkelse består av långa sammanhängande kedjor av glukosmolekyler som främst finns i växter och växtfibrer. Stärkelserik mat ger förhållandevis mer energi (kalorier) och mindre kostfibrer jämfört med fullkornsprodukter, frukt och grönsaker.

En annan form av polysackarid är glykogen. Glykogen har en struktur som liknar stärkelse och finns främst i levern och i musklerna, där det fungerar som kroppens kolhydratreserv.

När blodsockerhalten sjunker omvandlas en del av glykogenet till glukos, som frisätts i blodet så att kroppen kan upprätthålla en tillräcklig nivå av tillgänglig energi i blodbanan. Läs också om lågt blodsocker hos friska personer.

Omvänt, när blodsockret stiger, omvandlas glukos till glykogen för lagring i levern och i musklerna.

Disackarider och polysackarider måste spjälkas till monosackarider för att kunna upptas i tarmen.

Kolhydratkällor

Spannmål, grönsaker och frukter är stora kolhydratkällor i kosten och de bidrar med viktiga kostfibrer. Bakverk, glass, godis och sötade drycker innehåller framförallt kolhydrater i form av sackaros. I motsats till frukt och grönsaker innehåller dessa produkter mycket energi (kalorier) men inga kostfibrer och har även ett lågt innehåll av vitaminer och mineraler.

Nedbrytning av di- och polysackarider

Spjälkningen av stärkelse och glykogen börjar i munhålan, med hjälp av de enzymer (amylaser) som finns i saliven. Även magsyran medverkar till den fortsatta nedbrytningen, medan den slutliga nedbrytningen utförs i tolvfingertarmen med hjälp av amylaser från bukspottskörteln.

Disackariderna spjälkas av specifika enzymer i tarmslemhinnan. Ett exempel på ett sådant enzym är laktas, som utför spjälkningen av mjölksocker (laktos). Om man saknar detta enzym är man överkänslig för mjölk och mjölkprodukter, på grund av dess höga innehåll av mjölksocker.

Upptag av kolhydrater

Efter att ha spjälkats till monosackarider tas kolhydraterna upp i blodet genom tarmcellernas yta. I blodet uppträder sockret i fri form (blodsocker) medan det i levern och musklerna lagras som glykogen.