Sömnproblem hos barn med adhd
Fakta | Sömnlöshet

Sömnproblem hos barn med adhd

Sömnproblem är vanligt hos barn med adhd och kan försämra deras livskvalitet och de grundläggande symptomen. Det är fortfarande inte helt klarlagt varför sömnproblem är särskilt vanliga hos barn med adhd.


Redaktionen, Netdoktor.se
Uppdaterad den: 2015-12-01
Författare: Redaktionen, Netdoktor.se | Martin Jägervall, Överläkare vid Barn- och ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö, Barn- och Ungdomskliniken, Centrallasarettet Växjö

Annons

För vissa kan det vara trots, oro eller depressioner som förstör sömnen. För andra finns det direkta samband med adhd-bilden – att inte kunna varva ner. Andra tänkbara orsaker kan vara att stimulerande medicin fördröjer insomningen.

Om sömnproblemen uppstår sedan man börjat med centralstimulantia är det angeläget att ta reda på om det är medicinen som utlöst sömnproblemen. En första åtgärd kan i så fall vara att prova dosminskning. Någon gång kan det tvärtom vara bra att ge en låg tilläggsdos under eftermiddagen. Många gånger kan dock byte till mer kortverkande preparat vara nödvändigt. Det finns data som talar för att Strattera kan vara ett bättre alternativ, men det är ännu inte fullständigt klarlagt. Melatonin hjälper en del barn, men måste alltid kombineras med sömnhygieniska råd.

Bra sömnvanor är en viktig del av en hälsosam livsstil. Barn och ungdomar behöver sömnen för att hjärna och kropp ska klara tillväxt, reparation och återhämtning. När ett barn har sovit för lite försämras minnes- och koncentrationsförmåga, och de blir lättare ledsna och irriterade. Ibland beror sömnproblem på mindre lyckade sömnrutiner som ganska lätt kan förbättras. I andra fall kan sömnproblem ha en mera komplicerad bakgrund som det är bra att ha förståelse för.

Annons
Annons

Grundläggande om sömn

Om man på en sömnklinik registrerar EEG (hjärnans aktivitet), EMG (muskelaktivitet) och EOG (ögonrörelser) på ett sovande barn så kan man under en natt urskilja två grundläggande typer av sömn, stadium I–IV-sömn och REM-sömn.

Stadium I–IV sömn

Stadium I är den ytligaste sömnen när barnet är som mest lättväckt och mottagligt för intryck från omvärlden. Under stadium II blir EEG-vågorna från hjärnan långsammare, musklerna slappnar av och hjärtat slår långsammare samtidigt som kroppstemperaturen blir lite lägre. Stadium I och II är ganska kortvariga hos barn, och de följs av sömnstadierna III och IV som kallas djupsömn. Djupsömnen kommer redan tidigt under natten, och barn som har mycket djupsömn kan därför vara svårväckta redan några minuter efter insomningen. Under djupsömnen utsöndras tillväxthormon.

REM-sömnen

Efter en period av stadium I–IV sömn inträder en helt annan typ av sömn, REM-sömnen eller drömsömnen. REM är en förkortning för Rapid Eye Movements (snabba ögonrörelser). Under REM-sömnen är hjärnan (EEG) och ögonrörelserna (EOG) mycket aktiva. Samtidigt är dock den viljestyrda muskulaturen (EMG) nära nog förlamad. En effekt av muskelavspänningen under REM-fasen är att barnet inte agerar ut sina drömmar som motorisk aktivitet. Det kan alltså t ex drömma om att springa—men ändå ligga alldeles stilla.

Annons
Annons

Sömncyklerna och sömnstörningar

Sekvenser av stadium I–IV och REM-sömn återkommer i cykler under natten. Korta nattliga uppvaknanden då små barn vill ha föräldrakontakt är också vanliga. Under de första timmarna av natten har barn med andra ord mycket djupsömn. Sömngång och nattskräck är sömnstörningar som finns hos ganska många barn. De kommer plötsligt och dramatiskt under djupsömnen, ofta under förnatten. Under senare delen av natten ökar andelen REM-sömn. Mardrömmar inträffar under REM-sömn. Därför kommer mardrömmar ofta på efternatten.

Orsaker till sömnproblem

Utvecklingsfenomen och sömnvanor m.m. Under spädbarnsåret har barnet stor andel ytlig sömn och instabil dygnsrytm. Det är mycket vanligt att spädbarn är lättväckta, sover oregelbundet och vaknar ofta. Under småbarnsåren har många barn svårt att komma till ro och vaknar ofta om natten. När ett barn har sömnproblem är det alltid viktigt att tänka efter vad det kan bero på. Ett barn som har svårt att komma upp på morgonen kanske har suttit för länge vid datorn på kvällen och den effektiva hjälpen kan då vara klarare regler inom familjen. Någon gång kan dock oförmågan att komma till sängs bero på buller i sovrummet eller oro inför natten eller morgondagen.

Kroppslig sjukdom och smärta

Flera typer av kroppsliga sjukdomar kan medföra sömnsvårigheter. Sömnbrist kan sedan försämra barnets livskvalitet och allmänna motståndskraft. Överkänslighet mot komjölk, astma, kliande eksem och öroninflammationer är exempel på tillstånd som kan försämra sömnen. Även mindre vanliga sjukdomstillstånd som epilepsi, diabetes och barnreumatism kan kompliceras av sömnproblem.

Psykiska handikapp

Barn och ungdomar med utvecklingsstörningar eller autism har ofta sömnproblem. Det finns vanligen tre principiella bakgrundsfaktorer till sömnsvårigheter hos barn med allvarliga psykiska handikapp:
1. Barnets beteendeproblem och inlärningssvårigheter kan försvåra inlärningen av lämpliga sömnvanor och sömnhygien.
2. Avvikande hjärnfunktioner kan försvåra sömnvakenhetsregleringen. Oregelbunden dygnsrytm kan leda till att barnet sover under dagen, och får svårt att sova nattetid.
3. Kroppsliga hälsoproblem är vanliga hos barn med mentala handikapp och kan bidra till störd sömn. Kramper hos autistiska barn och andningssvårigheter hos barn med Downs syndrom, utgör exempel.

Bra sömnrutiner (sömnhygien)

Många av de följande råden är allmängiltiga, men varje familj måste dock själva ta ställning till vad som passar dem och man måste förstås också åldersanpassa sömnrutinerna.

Lugn och ro i sovrummet

De flesta barn sover bäst om sängen är bekväm och om sovrummet är välkänt och har en temperatur på omkring 20 grader. Vidare bör det vara mörkt (eventuellt svag nattlampa vid mörkrädsla), lugnt och tyst i rummet. Det är också viktigt att sömnen inte blir förknippad med negativa upplevelser som t ex bestraffning, och att man går igenom problem och planering för morgondagen i god tid innan sängdags.

Regelbundna sömnvanor

Barn behöver för det mesta regelbundna rutiner kring sängdags och uppstigning. Man bör gå till sängs när man är sömnig, det vill säga, varken barn eller vuxna mår bra av att ligga länge i sängen utan att kunna somna. För de flesta barn är det bra att ha som vana att somna på egen hand utan förälders sällskap. Sist och inte minst, det gamla välkända rådet, att röra på sig ordentligt, och att vara ute i friska luften så mycket som möjligt under dagarna är bra för sömnen. Det gäller att ha en klar skillnad mellan sömn och vakenhet, och att inte tillbringa för mycket tid i ett ”skymningslandskap” vid TV eller dator.

Behandling

Vid behandling av adhd och sömnstörning ska i första hand information ges om sömnhygien, det vill säga att främja avslappning, hålla elektronik borta från sovrum och begränsa användningen av elektronik innan sänggåendet, ta bort stimulerande spel, undvika tunga måltider och kraftig motion nära sänggåendet, minska kognitiv och känslomässig stimulans före sänggåendet, eliminera koffein, införa rutiner för sänggåendet som är avkopplande, använda sängen bara för sömn och inte för bestraffning och gå och lägga sig när man är trött. Tyngdtäcke förskrivs som hjälpmedel i vissa landsting.

Många barn med adhd behandlas med centralstimulerande medel, till exempel metylfenidat och lisdexamfetamin, vilka båda kan påverka sömnen genom att medföra svårigheter med insomning. Atomoxetin är inte ett centralstimulerande läkemedel och kan som biverkan ge trötthet.

Om sömnstörning ska behandlas farmakologiskt vid samtidig adhd, är melatonin det som är mest studerat. Melatonin är ett hormon som finns naturligt i kroppen och har länge ansetts viktigt för att upprätthålla dygnsrytmen. Hos däggdjur produceras det av epifysen (tallkott- körteln). Mängden melatonin varierar under dygnet och påverkas av ljuset. Nivån ökar vid mörker och är som högst på natten.

Källa: Riksförbundet Attention

Att läsa: ”Information från läkemedelsverket nr 2/2015”.


Annons
Annons