Hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation, meningit, är en infektion i hinnorna runt hjärnan och ryggmärgen samt vätskan som omger dessa organ, så kallad cerebrospinalvätska.  Infektionen kan angripa hjärnbarken (meningoencefalit) och den kan även drabba nerverna som går ut från hjärnan och ryggmärgen. Encefalit är en infektion i själva hjärnvävnaden. Hjärnhinneinflammation som orsakas av meningokockbakterien (Neisseria meningitidis) kallas även smittsam hjärnhinneinflammation. Bakterien pneumokocker är dock den vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation i alla åldersgrupper utom de absolut yngsta barnen.

Hjärnhinneinflammation och hjärninflammation är således två olika sjukdomar som har en nära koppling.

Symtom

Vanliga tecken på meningit är hög feber, nedsatt allmäntillstånd, omtöcknat medvetande, huvudvärk, nack- och ryggstelhet, illamående, kräkningar, ljusskygghet och kramper. Vid sjukdom som orsakas av meningokocker får den sjuke hög feber, frossa, sänkt medvetandegrad, tecken på chock (kall, blek, klibbig) och det kan uppstå blödningar i huden.

Barn under två år har färre typiska symtom och fynd. De har ofta sänkt medvetandegrad, är uttalat svaga och lider av irritabilitet, kräkningar och har eventuellt också hudblödningar.

Orsak

Bakterierna pneumokocker och meningokocker står för 80 % av alla fall av allvarlig hjärnhinneinflammation, resterande 20 % beror på andra bakterietyper. Det finns flera undergrupper av meningokocker, varav sju grupper är kända för att kunna orsaka allvarlig sjukdom: grupperna A, B och C, W135, X, Y och Z. Cirka 10 % av befolkningen har befunnits vara friska bärare av meningokocker i halsen.

Serogrupp A har tidigare gett regelbundna epidemier i många låginkomstländer. I Europa och Nordamerika dominerar serogrupp B, men på 1980- och 1990-talet så såg man en ökning av serogrupp C i många europeiska länder vilket slutade med att vaccin mot serogrupp C infördes i vaccinationsprogrammet i många länder, däribland Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Island. 

De senaste åren har man sett en ökning av serogrupp  Y i vissa nordeuropeiska länder. Sedan 2009 har man i Storbritannien sett en stadig ökning hos alla åldersgruppen av serogrupp W-fall.

Nästan alla fall av systemisk meningokocksjukdom är enstaka fall, även om det benämns som en smittsam sjukdom så är det få tillfällen i Sverige ett meningokockfall lett vidare till att fler drabbas.

Diagnos

Vid febersjukdomar, särskilt vid hög feber och nedsatt allmäntillstånd, letar läkarna alltid efter tecken som kan ge misstanke om hjärnhinneinflammation. Om det finns grund för att misstänka hjärnhinneinflammation, läggs patienten in på sjukhus för omedelbar vård.

Diagnosen ställs mot bakgrund av sjukdomshistoria och typiska symtom. Hög feber, utslag – klä av barn/ungdomar och leta efter utslag – som inte försvinner när man trycker på dem, nackstelhet, eventuellt nedsatt medvetande. Typiskt för hjärnhinneinflammation är en snabb utveckling och att tillståndet förvärras snabbt på några minuter eller timmar.

Vid misstanke om hjärnhinneinflammation ska vederbörande läggas in på sjukhus för undersökning och behandling. Då undersöks ryggmärgsvätska – det vill säga den vätska som befinner sig kring ryggmärgen och blod. Fynd av vita blodkroppar och bakterier eller virus i ryggmärgsvätskan bekräftar diagnosen.

Behandling

Målet med behandlingen är att stoppa infektionen och förhindra chock.

Vid smittsam hjärnhinneinflammation är antibiotika direkt i blodet standardbehandling. Behandlingen sker på sjukhus. Om det finns andra sjuka i patientens närmiljö som har påvisad smittsam hjärnhinneinflammation är tröskeln låg för inläggning och eventuell behandling.

Dessutom är det aktuellt att behandla syskon och vänner som inte är sjuka. Detta gäller även familjemedlemmar och nära kontakter som makar/sambor/flick- eller pojkvänner, personer som patienten delat dricksglas med och liknande. Behandlingen består av en engångsdos med ett antibiotikum som utrotar bakterien hos eventuella friska bärare.

Personer i den närmaste sociala miljön blir även erbjudna vaccination mot hjärnhinneinflammation. Det finns två typer av vaccin mot smittsam hjärnhinneinflammation, den ena skyddar mot meningokockgrupp C, den andra mot A, C, W135 och Y. Skyddet uppnås inom två veckor efter vaccineringen.

Hjärnhinneinflammation smittar bara vid nära socialt umgänge, som inom familjen eller mellan till exempel makar/sambor/flick-eller pojkvänner. Det finns ingen smittrisk i vanliga folksamlingar som i skolan, på bussen och liknande.

Vaccinering

Det finns fem olika meningokockvaccin. Tre av dessa skyddar mot meningokockinfektion av företrädelsevis serogrupp C  samt kombination A, C, W och Y. Vaccinet ingår inte i det nationella programmet, utan tas vid behov exempelvis till vissa resemål eller som nämnt ovan, när någon i den nära omgivningen blivit drabbad.

Prognos

Hjärnhinneinflammation är en akut sjukdom som i de flesta fall utvecklar sig snabbt. Utan korrekt behandling kan en allvarlig bakteriell hjärnhinneinflammation leda till döden inom 24 timmar. Det uppskattas att dödligheten vid hjärnhinneinflammation som orsakas av bakterier varierar från 2–10 %. Meningit som orsakas av virus har däremot mycket bättre prognos.

På något längre sikt kan en genomgången allvarlig hjärnhinneinflammation leda till nedsatt hörsel eller andra tecken på påverkad hjärnfunktion. Risken för komplikationer vid sjukdom är störst om man får sjukdomen under det första levnadsåret, då 20–30 % får påvisbara skador på lång sikt. För de andra åldersgrupperna är graden av personer som får komplikationer mycket lägre.