Fakta | Leder & muskler

Vaden, muskelbristning


Uppdaterad den: 2013-03-26
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är muskelbristning i vaden?

Baksidan av underbenet, vaden, består av flera muskelgrupper som strålar samman vid akillessenan som fäster på hälbenet: Gastrocnemius-muskeln, som består av två muskelbukar, en på insidan (medialt) och en på yttersidan (lateralt) av underbenet, samt en flat muskel (soleus). Vid muskelbristningar i underbenet är det nästan alltid den mediala gastrocnemius-muskeln som går sönder.

En muskel består av ett muskelparti och en sena. Muskelpartiet har den egenskapen att det kan dra sig samman, spänna sig, medan senan är mindre elastisk och utgör den del som fäster muskeln vid benet. Övergången mellan senan och muskeln är den sköra delen, och det är här som muskeln oftast går sönder. Eftersom en stor muskel, som gastrocnemius, består av många muskel- och senfibrer, är inte övergången mellan sena och muskel belägen på exakt samma ställe för alla fibrerna. Vid en muskelbristning innebär det att det inte är alla muskel-/senövergångar som går sönder, utan många förblir intakta – muskeln rivs alltså inte itu helt och hållet. Detta kallas på fackspråk för en partiell muskelbristning, det vill säga en delvis muskelbristning. Det är detta som sker i vaden.

En bristning av muskel-senfibrer förorsakar blödning. Muskulaturen i vaden är omgiven av ganska tjocka bindvävshinnor (fascier). Om bindvävshinnan är intakt stannar blodansamlingen kvar inne i muskeln (intramuskulär blödning), och det tar relativt lång tid innan blodet försvinner. Om bindvävshinnan går sönder tränger blodet ut mellan musklerna (intermuskulär blödning) och sprider sig över ett större område där det absorberas snabbare.

Annons
Annons

Hur uppstår en muskelbristning i vaden?

Skadan kan uppstå på olika sätt. I de allra flesta fall sker det i samband med en stor belastning på vadmuskeln. Typiskt uppstår skadan inom idrotter där spänst och snabbhet är viktiga faktorer, som sprinterlopp, höjdhopp, längdhopp, tennis, backhoppning, handboll, fotboll, basket och volleyboll, men skadan kan uppstå vid vilken typ av idrott som helst.

Vem som helst kan få en sådan skada, men motionärer som är dåligt tränade, som slarvar med uppvärmning och stretching, och som kanske har haft en liknande skada tidigare, är mer utsatta än andra för att få denna skada.

Diagnos

Diagnosen är i regel lätt att ställa eftersom den skadade märkte direkt när det hände – många kan berätta att de hörde en liten smäll, ett ”popp”, i underbenet följt av smärtor, svullnad och stelhet. Eftersom brustna muskelfibrer blöder blir underbenet de första dagarna efter skadan svullet och missfärgat av blod under huden, blod som rinner ner mot fotleden.

Annons
Annons

Vid undersökning ser man att underbenet är svullet och missfärgat. En tid efter skadan kan man hos vissa se och känna en fördjupning i underbenet där bristningen finns. Om foten böjs passivt med fotryggen uppåt, något som gör att vaden sträcks, ger detta upphov till smärtor. Samma sak sker om du blir ombedd att böja foten nedåt medan den som undersöker dig håller fast foten.

Första hjälpen

Korrekt behandling så snart skadan har skett kan förkorta skadeperioden betydligt. Du måste genast avbryta idrottsaktiviteten. Benet måste kylas ner, förses med tryckförband och hållas högt. Under de närmaste 24–72 timmarna bör du ta det försiktigt med benet. Minsta möjliga belastning – eventuellt bör du skaffa kryckor. Undvik att sitta med det skadade benet hängande, eftersom detta ökar svullnaden.

Det råder viss osäkerhet kring användningen av inflammationsdämpande läkemedel (NSAID) de första dygnen efter skadan. De traditionella läkemedel som används vid idrottsskador kan öka risken för blödning i benet, något som kan förlänga skadeperioden. Men samtidigt dämpar de inflammationen, något som förkortar skadeperioden. Med ett väl lagt tryckförband borde det inte finnas någon risk för ökad blödning. Läkaren kommer i samråd med dig att besluta vad som ska göras.

Rehabilitering

För att du så snart som möjligt ska kunna komma tillbaka till aktiv idrott eller återfå normal funktion i underbenet, är det rekommenderat att du följer ett träningsprogram. Behovet av ett sådant program är självklart också beroende av hur omfattande skadan är och hur korrekt den behandlades de första timmarna och dagarna. Behandlingens huvudprinciper är följande:

Den allra första tiden bör du använda kryckor samt använda inlägg under hälarna i skorna på båda fötterna (cirka 1–2 cm, för att minska sträckningen i vadmuskeln). Belasta inte över smärtgränsen. Aktiva fot- och fotledsrörelser kan utföras inom ett smärtfritt rörelseområde.

Efter cirka tre dagar kan du börja försiktigt med lätta styrke- och töjningsövningar. Styrkeövningarna utförs genom att böja fotryggen uppåt mot motstånd. I denna fas kan det vara klokt att kyla ner underbenet med ispåsar under träningen. Överdriv inte intensiteten i övningarna i denna fas! När du är smärtfri börjar du med lätta styrkeövningar där du böjer fotbladet nedåt mot motstånd. Efterhand kommer du att kunna cykla på motionscykel, öka intensiteten i styrkeövningarna och prova på tågång och balansövningar på bräda. I vissa fall kombineras detta med ultraljud och massage.

Som idrottsutövare kan du återgå till idrottsaktiviteten när du har uppnått full, symmetrisk töjbarhet utan smärtor, och styrkan i muskeln är helt återställd. Om blödningen skedde mellan musklerna (intermuskulärt) tar återställningen förhållandevis kort tid, och du kan återuppta idrottsaktiviteten efter två till fyra veckor. Om blodansamlingen finns inne i muskeln (intramuskulärt) tar rehabiliteringen längre tid, upp till 8–12 veckor.

Efter att du har förklarats skadefri bör du fortsätta med styrkeövningar och töjningar av det skadade underbenet i flera månader för att motverka den ökade risken för att riva upp skadan på nytt.

Prognos

Med korrekt och tålmodig behandling kan du återuppta idrottsaktiviteten eller motionsvanorna. Det är särskilt viktigt att du töjer ut muskeln regelbundet under rehabiliteringsfasen. Risken för att riva upp skadan på nytt blir större om du slarvar med töjningarna. Risken för ny skada är emellertid liten om du i fortsättningen är noga med uppvärmning och töjning inför träning och tävling.

I vissa fall kan smärtorna i underbenet bli långvariga. Läkaren kan då överväga att ge en spruta med kortison och lokalbedövning direkt in i vävnaden där bristningen har skett. I kombination med ett ordentligt töjnings- och styrketräningsprogram gör det ofta att besvären försvinner.


Annons
Annons
Annons