Fakta | Leder & muskler

Frakturer, allmänt


Uppdaterad den: 2013-04-09
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Allmänt om frakturer

Brott på nyckelbenet

En fraktur innebär att ett ben är brutet. Det finns flera "typer" av frakturer. Vad gäller behandlingen är det viktigt att klargöra om det finns en felställning av benet eller om det fortfarande ligger som det ska.

Frakturtyper:

  • En krossfraktur innebär att delar av benet är mer eller mindre pulveriserade, till exempel i en ryggkota.
  • En spricka i benet är vanligt hos barn. Sprickorna kallas också "greenstick-fraktur" eftersom de liknar en bruten ung trädgren – benet (eller grenen) bryts inte av utan går sönder på ena sidan, men benet hänger ihop och är intakt på den andra sidan.
  • Det skiljer också mellan öppna och slutna frakturer. En öppen fraktur kännetecknas av att det finns en sårskada. Ibland kan benbitar sticka ut genom sår i huden – och risken för infektion är mycket stor. Slutna frakturer har intakt hudyta.

Animerade videofilmer om frakturer:

Annons
Annons
  • Fraktur
  • Fraktur 2

Orsaker till benbrott

Orsakerna till frakturer kan vara många. Ofta uppstår frakturer vid olyckor där en kraft träffar benet men kan också uppstå efter "indirekta" skador, till exempel efter en vridning.

Stressfrakturer förekommer oftast under foten eller i underbenet och orsakas av långvarigt slitage – till exempel efter att man har gått eller sprungit långa distanser.

Frakturer kan också bero på att det är något fel på benet. Bland annat benskörhet ger ökad risk. Cancer som har spridit sig till benet försvagar vävnaden vilket kan medföra frakturer även vid små skador.

Annons
Annons

Allmänna tecken på frakturer

Några av de vanligaste tecknen på frakturer är:

  • Smärtor och uttalad ömhet på skadestället. Smärtor vid tryck i benets längdriktning.
  • Onormal rörlighet i eller över skadan. Eventuellt syns eller känns en förändrad form, till exempel ett avbrott eller en böj i kroppsdelen. Vid öppna frakturer finns sårskador och ibland sticker benpipor ut genom såret.
  • Gnisslande ljud hörs från skadestället när man försöker att röra kroppsdelen.
  • Det är svullet omkring skadan. Efter en kort tid kan en blå missfärgning som följd av blödning i underhuden synas.
  • Nedsatt funktion i kroppsdelen.

Komplikationer vid frakturer

De allra flesta frakturer ger få problem om de tas om hand på rätt sätt. Frakturer som orsakas av påverkan från stora krafter, som vid trafikolyckor och fall från höga höjder kan dock vara allvarligare. Det är framförallt tre komplikationer man fruktar vid frakturer:

  • Infektioner kan vara ett stort problem vid öppna frakturer. Om bakterier kommer in i såret och in till benet kan allvarliga och svårbehandlade infektioner uppstå. Infektionen kan sedan sprida sig till blodet och leda till blodförgiftning med bakterier i blodet. Ett sådant tillstånd kan vara livshotande.
  • Blödning. Det kan blöda ganska mycket, även vid slutna frakturer. Benen består inte av dött material, utan är fulla av blodkärl. Vid öppna frakturer rinner blod ut vilket kan leda till stor blodförlust. En blödning från en sluten fraktur är vanligtvis begränsad. Undantag är bäcken- och lårfrakturer där det i värsta fall kan uppstå en livshotande blödning.
  • Nervskada. I samband med frakturer kan nerverna runt skadan utsättas för olika påfrestningar. Det vanligaste är att felställningen och svullnaden runt frakturen irriterar eller skadar nerven. Detta kan visa sig som stickningar, nedsatt känsel och/eller nedsatt kraft i nervens försörjningsområde. I enstaka fall kan vassa benkanter skära av nerver, då måste kirurgen försöka att sy ihop nervändarna.
  • Muskelskada. Ibland uppstår en fraktur i ett avstängt område, till exempel i låret där benet omges av muskelgrupper. Dessa är avgränsade från omgivande vävnad av en bindvävshinna. Vid blödning och svullnad innanför hinnan kan trycket bli så högt att blodkärlen till muskulaturen kläms ihop och det är fara för att muskelvävnaden dör (kompartmentsyndrom).

Behandling

Första hjälpen vid misstanke om fraktur består i att:

  1. Stoppa eventuell blödning. Om det blöder, tryck direkt mot såret med ett sterilt bandage, ett rent tygstycke eller ett klädesplagg. Håll kvar trycket tills blödningen har avstannat.
  2. Immobilisera området.
  3. Håll om möjligt skadestället högt, lägg på ett tryckförband och kyl eventuellt ner området.

Smärtorna och den nedsatta funktionen gör att de flesta söker läkare. För att vara helt säker på att det är en fraktur och för att tillförsäkra en god behandling tas alltid röntgenbilder av det skadade området.

I de flesta fallen är den viktigaste behandlingen att återplacera och hålla kvar benet i bästa möjliga ställning för att det ska kunna växa ihop "rätt". Det är också viktigt att hålla benet stabilt för att de brutna benändarna inte ska röra sig och skada omkringliggande vävnad, som till exempel blodkärl och nerver. Detta är en av orsakerna till att frakturer helst ska stabiliseras, gärna med en tillfällig spjälning, innan den drabbade personen flyttas. Att höja den skadade kroppsdelen kan också motverka svullnad och blödning runt frakturen.

Den ortopediska behandlingen avgörs av flera faktorer. De viktigaste är hur allvarlig frakturen är, om den är öppen eller sluten och vilket ben som är brutet. Här är en lista över de vanligaste behandlingstyperna vid frakturer:

  • Gips. Om frakturen är i gott läge (minimal felställning) är det ofta tillräckligt att lägga ett gips runt det skadade området. Ibland är det nödvändigt att dra benen på plats innan gipsning. På grund av svullnad vid skadan läggs vanligtvis först ett temporärt gips ("skena") som är öppet på den ena sidan. Ett gips som omsluter hela frakturen kan göra att det blir trångt för nerver och blodkärl under gipset, vilket kan skada dem. Efter fem till tio dagar byts i de flesta fall skenan ut till ett nytt, cirkulärt gips.
  • Sträck. Vissa frakturer behöver längre tid på sig att dras på plats. Detta gäller särskilt lår- och underbensfrakturer. Draget bör vara konstant och i vissa fall förhållandevis långvarigt. Det kan då vara aktuellt att sätta en spik genom benet som det går att fästa vikter i. Sedan används linor, block och vikter för att tillförsäkra ett långvarigt drag i rätt riktning. Detta är ofta en behandling som görs innan annan behandling kan utföras (till exempel gipsning).
  • Kirurgi. Vissa frakturer måste opereras. Ortopeden (benkirurgen) ser till att benen kommer i rätt ställning och tar bort eventuella små benflisor som ligger i vägen. Som regel används metallspikar, skruvar och plattor till att hålla ihop de brutna ändarna. Oftast behöver man att inte ta bort skruvarna efter att brottet är läkt (speciellt hos äldre). Hos växande barn är det vanligt att spikar, skruvar och plattor behöver tas bort för att inte bromsa tillväxten.

Varningar

Läkare måste kontaktas om du förlorar känseln i eller blir blå på fingrar/tår efter att du har fått ett gips. Gipset kan vara för trångt och då måste ett nytt gips läggas för att undvika skador.

Huden under gipset blir skörare än vanligt. Ofta kan det klia under gipset. Eftersom huden är så skör bör man vara försiktig med att klia sig, till exempel genom att sticka in strumpstickor under gipset.

Immobiliseringen medför att leder stelnar till och muskulaturen försvagas. Det är därför viktigt med rätt träning, både under behandlingstiden och efter att gipset tagits bort. Ortopeden ger ofta råd om hur detta bäst kan ske. En fysioterapeut kan också hjälpa till med träningen.

Hur kan frakturer förebyggas?

Två av de viktigaste faktorerna för att hålla ben starka är:

  • Tillräckligt intag av kalcium i kosten.
  • Tillräcklig aktivitet och belastning av benen.

Särskilt kvinnor som passerat övergångsåldern riskerar att få i sig för lite kalcium. Efter övergångsåldern producerar kvinnan mindre av hormonet östrogen, och då ändras kalciumomsättningen i kroppen. Det är därför viktigt att stärka benen med tillräckligt med kalcium och träning redan innan övergångsåldern.

Det är med benen som med musklerna – ju mer de används, desto större och starkare blir de! Det är därför viktigt att hålla sig aktiv för att benen ska förbli starka (gå promenader, hålla sig i rörelse).

Prognos

Som en allmän regel tar det dubbelt så lång tid för en fraktur i nedre hälften av kroppen att växa ihop (16 veckor ) som i övre delen (8 veckor). Generellt gör det som mest ont de första fyra veckorna. Först efter ett halvår är man helt smärtfri. Frakturer växer ihop dubbelt så fort hos barn.

De allra flesta frakturer växer ihop bra och efter ett tag återfås full funktionalitet. Det är vanligt att benet känns lite tjockare där frakturen suttit, och detta förbättras så småningom. Ett fåtal frakturer går inte att sätta ihop så att benet är i samma ställning som det var innan, vilket kan resultera i små felställningar och en något minskad rörlighet. Trots detta har kroppen en fantastisk förmåga att anpassa sig till sådana felställningar så att funktionsnedsättningen blir minimal.

Komplicerade frakturer med till exempel skada på nerver och muskulatur kan ge varaktiga men i form av nedsatt känsel, funktion och rörlighet i den skadade kroppsdelen.


Annons
Annons
Annons
Annons
Annons