Fakta | Leder & muskler

Fraktur i ryggen


Uppdaterad den: 2013-03-27
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Ryggen

Fraktur i ryggkota, hoptryckt kota

Ryggraden (kotpelaren) består av sju halskotor (röntgen framifrån och från sidan), tolv bröstkotor (röntgenbild), fem ländkotor (röntgenbild), korsbenet (röntgenbild) och svanskotan. Varje kota består av en kropp, en båge (med hålrum för ryggmärgen i mitten), ett taggutskott som sticker rakt ut (mot hudytan) och två taggar som sticker ut på varsin sida(tvärutskott) (teckning). Mellan varje kota finns en disk (teckning). Denna disk fungerar som en stötdämpare. Ryggmärgen ligger inne i ryggraden, skyddad av benvävnaden och ryggmärgsvätskan som är den vattniga vätska som omger ryggmärgen. Från ryggraden går det ut nerver som utgör nervförsörjningen av kroppen nedanför huvudet. Nerverna går ut parvis, en till höger och en till vänster, motsvarande varje nivå i ryggraden.

Frakturer i ryggen indelas i stabila och instabila skador. Stabila skador är frakturer utan påverkan på nervvävnad och där nervvävnad inte är hotad. Instabila skador är frakturer som kompliceras av skada på nervvävnad eller där nervvävnad är hotad. Se separat beskrivning av ryggmärgsskada.

Frakturer i ryggen

Smärtor i ryggen efter ryggskada ger misstanke om fraktur i ryggraden och ska behandlas som sådant tills tillståndet är klarlagt.

Annons
Annons

Frakturer i ryggen är inte ovanligt. En fraktur i nedre delen av ryggen är vanligast, men frakturer i halsryggen är oftare förbundna med ryggmärgsskador. Eftersom olyckor är den vanligaste orsaken är frakturer i ryggen en skada som särskilt drabbar unga vuxna under 30 år. I USA orsakas frakturer i ryggen till 40 % av trafikolyckor, till 20 % av fall och till 40 % av skottskador, idrottsskador och arbetsolyckor. Amerikanska siffror visar att bara cirka 3 % av de rapporterade frakturerna i ryggen medför ryggmärgsskada.

Olika typer av frakturer

Olika typer av frakturer kan uppstå:

  • Kompressionsfraktur:
    • Betyder att själva kotan har tryckts ihop i längdriktningen (teckning). En typ av fraktur som är vanlig vid benskörhet och som vanligtvis är ett stabilt frakturen. (Se röntgenbild av kompressionsfraktur framifrån och från sidan)
  • Avslitning av tvärutskott:
    • Orsakas ofta av ett plötsligt och starkt drag i ett muskelfäste. Även om sådana frakturer kan verka oskyldiga kan de förorsaka större blödningar
  • Avslitning av taggutskott:
    • Uppstår som regel efter direkt slag mot ryggen eller som resultat av kraftig böjning och rotation. Ger vanligen inte nervskador
  • Fraktur på kotbågen. Innebär risk för ryggmärgsskada.

Ryggfrakturer som har gett nervskador

Frakturer i övergången mellan bröstryggen och ländryggen kan ge en blandning av skador på nervrötterna och på ryggmärgen. Följden är förlamningar från midjan och nedåt, och förlust av kontrollen över tarm och urinblåsa. Inträffar skadan något längre ner kan en viss rörlighet i höfter och knän bevaras, men kontrollen över tarm och urinblåsa förloras.

Annons
Annons

En fraktur i korsryggen kan ge mindre omfattande förlamningar, men även dessa skador kan medföra förlust av kontrollen över urin och avföring.

Omfattningen av förlamning vid fraktur i nacken är beroende av vilken nivå skadan befinner sig på. Höga skador ger förlamning av både armar och ben. Något av funktionen i armarna kan vara bevarad vid lägre skador.

Diagnos

Det är viktigt att ta reda på hur skadan har uppkommit. Avhängigt av skadans omfattning ger ryggskadan kraftiga smärtor, eventuellt snedhet i ryggen och eventuellt förlamningar. Smärtor i ryggen efter en större skada (eller mindre skada vid benskörhet) ska ge misstanke om fraktur i ryggen och ska behandlas som sådant tills tillståndet är klarlagt. Detta innebär att den skadade måste stabiliseras och bedömas före transport. Undvik att vrida, vända eller flytta den skadade! Vederbörande måste hanteras som en timmerstock; undvik samtliga rörelser i nacken och övriga delar av ryggen.

På sjukhuset utförs en grundlig undersökning. Där inspekterar man ryggraden och känner på den efter tecken på skada, skevheter och ömhet. Finns det förlamningar eller känselbortfall? Är reflexerna normala? Är ändtarmens slutmuskel normalt ihopdragen? Spinal chock är ett tillstånd med delvis eller total förlamning efter en skada, där funktionen återkommer inom 24–48 timmar. Tillståndet kan vara förenat med blodtrycksfall, långsam puls och vätskeansamling i luftvägarna. Känseln kommer först tillbaka, därefter rörligheten och till sist reflexerna.

Röntgen kan bekräfta diagnosen. Vid misstanke om instabilitet och vid nackskador utförs datortomografi. Magnetkameraundersökning görs bara vid behov av bättre bilder av ryggmärgen och ledbanden.

Behandling

Målet med behandlingen är att förebygga komplikationer och varaktiga neurologiska skador vid instabila frakturer. Vid stabila frakturer är målet att ge symtomlindring. Stabila skador behandlas konservativt medan instabila övervägs för operation.

Konservativ behandling

De lindrigaste skadorna behandlas med enbart smärtstillande. Sängläge kan vara aktuellt de första dagarna om så behövs, därefter uppträning av rygg- och bukmuskulatur, samt undervisning i hur man använder ryggen "rätt". Sjukskrivning görs efter individuell bedömning. När skadorna bedöms som mer allvarliga och smärtorna verkar bli långvariga kan det bli tal om att använda en korsett. Detta bör kombineras med daglig träning. Behovet av kontroller avgörs i varje enskilt fall.

Kirurgisk behandling

Instabila skador bedöms för operation. Man vill då försöka att stabilisera frakturen. Detta görs oftast genom att skruva ihop ryggkotorna över och under frakturstället. Andra gånger tar man bort benvävnad som kan trycka på ryggmärgen (dekompression). I några fall måste man ta bort eller sätta benbitar som har förskjutits in i ryggmärgskanalen på rätt plats. Som regel måste sådana ingrepp utföras på ett universitetssjukhus.

Animerad film om sammanfogning av två ryggkotor

Komplikationer och prognos

De allvarligaste komplikationerna är nervskador och förlamningar. I vissa fall kan allvarliga blödningar tillkomma. Patienter utan neurologiska skador har i allmänhet en god prognos. Patienter med ryggmärgsskada får varaktiga förlamningar, och omfattningen beror först och främst på hur högt upp i ryggen skadan sitter.


Annons
Annons
Annons