Fraktur i övre delen av överarmen

Överarmsfraktur

En fraktur i övre delen (proximala) av överarmen (humerus) upplevs som en fraktur i axeln. Läkare skiljer mellan fyra undertyper, beroende på var frakturen sitter:

• Invid ledytan – en skada som kan medföra nedsatt blodtillförsel till den avbrutna bendelen, och därmed risk för att ledytan faller samman (avaskulär nekros).
• I tuberculum minus.
• I tuberculum majus.
• I collum chirurgicum.

Stora och viktiga blodkärl och nerver löper längs med benet i detta område. Vid en fraktur kan i kanterna skada dessa strukturer. Detta kan medföra upphörd blodtillförsel och det kan ge förlamningar och känselförlust.

Frakturer i den övre delen av överarmen är en typ av skada som drabbar den äldre delen av befolkningen och som ökar i förekomst parallellt med det ökade antalet äldre i samhället. Denna typ av fraktur utgör cirka 5 % av alla frakturer. Särskilt äldre människor med benskörhet är utsatta för denna typ av överarmsfraktur.

Diagnos

Frakturer i övre delen av överarmen orsakas nästan alltid av fall på utsträckt arm. Någon gång uppstår frakturen i samband med att axeln vrids ur led (fraktur av tuberculum majus). Skadan medför omedelbart smärtor i axeln, svullnad och nedsatt förmåga att använda armen.

Vid läkarundersökning föreligger smärtor, svullnad och blodutgjutning i axeln. Som regel sker en betydande blodutgjutning under loppet av 24–48 timmar. Läkaren kan ofta känna att det "skrapar" i frakturen. En viktig uppgift för läkaren är att bedöma om frakturen är stabil. Läkaren måste också undersöka om det finns tecken på skador på nerver eller blodkärl.

Röntgen bekräftar diagnosen. Det tas bilder både framifrån, bakifrån och från sidan. Ibland görs datortomografi.

Behandling

Målet med behandlingen är att uppnå läkning av skadan med rehabilitering av funktionen i armen och axeln. Hur man hanterar denna typ av fraktur kan variera från sjukhus till sjukhus. Beskrivningen i denna information ger en bild av de vanliga behandlingsmetoderna.

De flesta frakturerna är i gott läge, är stabila och kräver ingen annan behandling än stöd, till exempel med en slynga. Dessa patienter kan starta tidigt med rehabilitering och uppnår ofta ett utmärkt funktionellt resultat.

Frakturer i collum chirurgicum

Frakturer som är i gott läge och som lätt kan sättas tillbaka i läge behandlas utan operation. Detsamma gäller frakturer hos äldre (över 75 år eller med benskörhet), även om det föreligger en något större felställning. Operation övervägs för alla frakturer som inte kan återställas till ett tillfredsställande läge, eller frakturer som är instabila.

Icke kirurgisk behandling kan innebära att man först måste återställa läget i skadan. För att man ska kunna göra detta måste patienten antingen sövas eller få lokalbedövning. Röntgengenomlysning används för att kontrollera att läget är rätt. Därefter bandageras armen intill kroppen med en kudde i armhålan i högst två veckor. Efter en eller högst två veckor kan den skadade börja att röra på armen. Först med försiktig pendling med armen, därefter gradvis större omfång i rörelserna. Patienten bör dock, under tre till fyra veckor, undvika rörelser där han eller hon aktivt lyfter armen. Armen ska inte lyftas över axelns nivå förrän efter sex veckor. Det kan vara bra att få hjälp av en fysioterapeut. Armen kontrolleras med röntgen två och ibland sex veckor efter skadan.

För att uppnå god stabilitet vid operation behöver man sätta ihop frakturen, till exempel med en platta och vinkelstabila skruvar över frakturen, alternativt en märgspik inne i benet. Vid krossfrakturer kan en ledprotes bli aktuell.

Fraktur i tuberculum majus

Om frakturändarna ligger bra på plats väljer man behandling utan operation. Hos äldre (över 75 år) kan frakturen med något större felställning behandlas på samma sätt. Om frakturändarna ligger längre ifrån varandra än 10 mm övervägs operation. Hos yngre patienter är man mer benägen att operera, eftersom de annars kan få problem med att kunna lyfta armen utåt från sidan (inskränkt abduktion) efter läkningen.

Icke kirurgisk behandling innebär att armen bandageras intill kroppen med en kudde i armhålan i högst två veckor. Man ska börja röra på armen efter en vecka. Först försiktig pendling med armen, därefter gradvis större omfång i rörelserna. Man ska undvika att lyfta armen aktivt under tre till fyra veckor, särskilt ut åt sidan. Det kan bli aktuellt med fysioterapi. Kontroll utförs med röntgen två och sex veckor efter skadan.

Vid operation sätter man fast tuberculum majus i överarmsbenet med en skruv eller starka trådar till så kallade ankare som fästs i benet.

Andra frakturer

Vid fraktur i tuberculum minus sätter man fast denna del i överarmsbenet med en skruv eller ståltråd (cerklage). Fraktur i collum anatomicum är en sällsynt skada som kan uppstå samtidigt med att axeln vrids ur led. Behandlingen måste bedömas av en ortoped.

Komplikationer

Skador på nervus axillaris och nervcentret i axeln (plexus brachialis) förekommer (men oftast lindriga) hos nästan hälften av patienterna. Risken är ökad hos äldre patienter, vid större felställningar i frakturen, trubbiga skador med åtföljande blodutgjutning och vid misslyckad operation.

Pulsådern arteria axillaris kan i sällsynta fall skadas. Detta sker särskilt vid större felställningar i frakturen, trubbiga skador med blodutgjutning och där ben eller yttre föremål skär igenom vävnaden.

På längre sikt kan skadan leda till att axelleden stelnar till, vilket understryker behovet av fysioterapeutisk rehabilitering. Benvävnad som dör på grund av cirkulationsstörning (avaskulär nekros) ger sena besvär med smärta och stelhet i axelleden och kan nödvändiggöra insättning av en konstgjord axelled.

Prognos

Beror på graden av felställning och hur framgångsrik rehabiliteringen efter frakturen är. Komplikationer kan förvärra prognosen.