Behandling | Långvarig smärta

Osteopati

Osteopati är en form av manuell medicin som praktiseras av osteopater. Manuell medicin innebär att undersökning och behandling utförs med händerna som främsta verktyg. Den grundläggande principen inom osteopatin är att kroppen fungerar som en helhet och att alla delar påverkar varandra, att struktur och funktion är sammanlänkade.


Publicerad den: 2013-06-18

Annons

Vidare förutsätter osteopatin att den allmänna hälsan är beroende av en välfungerande rörelseapparat, effektiv nervförsörjning samt god blod- och lymfcirkulation. Osteopater arbetar med en rad olika manuella behandlingsmetoder såsom ryggradsmanipulation, ledmobilisering, mjukdelsbehandling samt olika tekniker riktade till ligament, organ, muskel- och nervskidor samt organhinnor.

Bakgrund

Uttrycket osteopati myntades 1874 av den amerikanske läkaren Andrew Taylor Still som såg ett behov av alternativ till dåtidens medicinska metoder. Hans synsätt var att manuellt behandla patientens kropp som en helhet, för att förbättra möjligheterna till självreglering och självläkning, bland annat genom att stimulera blod- och lymfcirkulation samt nervfunktion.

Den första osteopatiska skolan startades 1892 i Kirksville, Missouri, USA. Osteopatin har sedan dess spridits till hela Europa. England, Tyskland och Frankrike är föregångsländer, där osteopatin är väl etablerad inom respektive lands sjukförsäkringssystem. Osteopatin är också välrepresenterad i Australien och på Nya Zeeland.

Annons
Annons

Vad behandlar en osteopat?

Vanligast är olika smärttillstånd. Akuta eller kroniska rygg- och nackbesvär, ledvärk, ischias, huvudvärk och migrän är några exempel. Även funktionella störningar behandlas, såsom andnings- och matsmältningsbesvär samt premenstruella smärtor.

Osteopatisk behandling har även visat sig effektiv för att minska obehag från ärrvävnad efter operationer och kejsarsnitt. Osteopatins helhetssyn gör att det inte alltid behöver vara den symtomgivande kroppsdelen som behandlas.

Hur går en behandling till?

All osteopatisk behandling föregås av en noggrann genomgång av patientens sjukdomshistoria och en kroppslig undersökning. Osteopaten ställer tänkbara preliminärdiagnoser som sedan testas med ortopediska, neurologiska, systemiska eller särskilda osteopatiska undersökningsmetoder för att komma fram till en diagnos. Osteopater, som är medicinskt utbildade, skickar patienten vidare till ordinarie sjukvård vid misstanke om sjukdomstillstånd eller skada som inte är lämpad för manuell behandling.

Annons
Annons

Osteopatisk behandling kan variera stort i utförande då behandlingsteknikerna är många och valet av metod alltid baseras på patientens individuella behov och kroppsbyggnad. Manipulation av ryggradsleder är vanligt, likaså ledmobilisering och artikulation, där en led förs i olika rörelseriktningar för att därigenom öka rörligheten och förbättra cirkulation.

Muskler och muskelhinnor behandlas genom tryck och stretch. Vid isometrisk kontraktion får patienten jobba med muskelkraft mot ett motstånd för att förstärka en stretchbehandling, minska anspänning och förbättra muskelfunktion. Indirekta tekniker, där osteopaten sätter en led i en position med maximal avslappning, används för att balansera spänning i såväl muskler som ligament och membran.

Även organ behandlas för att förbättra funktion och minska anspänning på ryggrad och närliggande leder. Det rör sig då om att öka rörligheten av organens glidande ytor, stretch av ligament och organens upphängningsapparat eller direkt tryck på interna sfinktrar (slutarmuskler) för att minska oönskad spänning.

Andra faktorer som påverkar behandlingen kan vara patientens hållning, biomekaniska förhållanden såsom kurvaturer i ryggraden eller lutning i bäckenet samt de tryckförhållanden som finns i och mellan kroppens hålutrymmen.

Oavsett vilka behandlingsmetoder som används kommer osteopaten alltid att ta hänsyn till hur patientens kropp påverkas som helhet; både strukturell förändring i det muskeloskelettala systemet och förändring av fysiologiska funktioner.

Många osteopater kombinerar manuell behandling med hemövningar, träningsrådgivning och kostråd. Vidare finns också osteopater med kompetens inom psykoterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT).

Osteopati i Sverige och resten av världen

I Sverige är osteopater en relativt liten yrkesgrupp, till skillnad mot de flesta andra europeiska länder där osteopatin är det ledande manuella medicinska yrket. Osteopater arbetar inte under legitimation i Sverige, till skillnad från naprapater och kiropraktorer, och den enda kvalitetssäkringen för tillfället är medlemskap i Svenska Osteopatförbundet.

I många andra europeiska länder såsom England, Frankrike, Schweiz och Finland är osteopat ett med legitimation reglerat yrke. I USA är osteopatin införlivad med sjukvården och en osteopat arbetar där under läkarlegitimation.

DO, Diploma in Osteopathy, är den europeiska yrkestitel som bekräftar en godkänt utförd osteopatutbildning. Enligt europeisk standard är minimilängden på en osteopatutbildning fyra år på högskolenivå, dock kan utbildningens längd variera något mellan olika högskolor, beroende på kursplan och akademisk nivå. Det finns två utbildningar i Sverige som båda kvalitetssäkras och valideras av högskolor i Storbritannien.


Annons
Annons