Forum Smärta


Långvarig smärta

Hej! Jag skulle bli väldigt tacksam för råd angående en mycket tröttsam och plågsam smärtproblematik. Jag är en kvinna på 30 år som sedan sju år lider av utstrålande smärta i armar och ben. Troligtvis har jag sk falsk ichias och det känns som att jag har "ichias i armarna". Även höfterna värker, men det känns mer som ledvärk. Smärtan är konstant men kan växla mellan hanterbar och fullständigt outhärdlig, som skärande knivar. När det har varit som värst får jag förändrade synupplevelser. Jag känner en konstant trötthet i musklerna, som bly i kroppen. Ofta är jag väldigt öm, särskilt armarna, en strykning på armen gör ont, så en klapp på axeln får mig definitivt att skrika till. Under dessa sex år har jag genomgått de flesta medicinska undersökningar, olika blodprover, sänkan, nervledningsfunktionstest, röntgen, magnetröntgen och fibromyalgitest har visat att jag inte har de sk "tenderpointsen" som förekommer vid fibromyalgi. Alltså ingen diagnos. Sjukgymnastisk behandling med träning har bara förvärrat situationen, har även prövat varmvattengymnastik vilket inte fungerade. Akupunktur gav ínga resultat. Jag har varit sjukskriven tre månader vid två dessa tillfällen under dessa 6 år. För övrigt har jag levt ett aktivt liv med arbete och studier (har lyckats skaffa mig jobb som inte är fysiskt belastande och som jag trivs med). Umgås med vänner, har husdjur, odlar växter och ungefär en timme om dagen ägnar jag mig åt cykling och promenader. Jag är mycket noga med min kost, tar eye-q, vita-kalk och multivitamintillskott. Har provat vegetarisk kost men äter numera kött. Detta har gjort mig periodvis nedstämd och konstant mycket trött. Periodvis har jag medicinerat med SSRI, har provat tre olika preparat, av två (Cipramil och Fontex) fick jag väldigt svåra biverkningar (som fortsatte i flera månader till jag slutade) och det tredje preparatet (Sertralin) fungerade sådär, det gav inte lika mycket biverkningar men gav inte heller så stor effekt, så det tog jag under ett och ett halvt års tid. Jag har haft större nytta av att gå till psykologer, har både gått i psykodynamisk terapi och KBT under längre perioder (psykodynamisk 1,5 år, KBT 20 gånger). Något som också har hjälpt mig är att ta en lågdos Tryptisol (20 miligram på kvällen). Detta hjälpte min sömn - efter flera års sömnsvårigheter sov jag äntligen gott hela natten, i stort sett varje natt! Efter en tids användning av Tryptisol gick min smärta ner till en mer hanterbar nivå. Jag vill dock inte öka dosen, för jag känner redan en del biverkningar (trötthet och yrsel) som är hanterbara om de inte blir starkare. Smärtstillande medicin hjälper inte, förutom Citodon vilket jag tar i värsta nödfall, i perioder kan det bli en gång i veckan, men det kan gå flera månader utan Citodon. För övrigt är jag frisk och tar inga andra mediciner. Jag har i fem års tid gått till en allmänläkare på vårdcentralen som jag trivs bra med, men han säger att det inte finns något att göra åt min smärtproblematik. På senare tid har jag mer och mer haft inställningen att det handlar om att acceptera och leva med sin smärta. Har tränat Mindfullness en hel del. De värsta smärttopparna kommer alltmer sällan. Men jag är bara så trött på detta. Det tar min lust och energi. Allt gör ont att göra. Förut tycket jag att det var skönt att röra på mig och promenera. Numer gör jag det bara för att jag vet att det är bra. Nu har jag för första gången på flera år fått en heltidstjänst och det finns inte möjlighet till att arbeta deltid på detta arbete. Det är ett jobb jag verkligen vill ha. Men jag oroar mig för hur jag ska orka. Vet ni något jag kan göra? Jag skulle bli oerhört tacksam om ni kunde svara mig! Med vänlig hälsning Trött

Jag har tyvärr en liknande situation där läkare som sjukgymnaster säger åt mig att acceptera skadorna och smärtorna. Det är både nedlåtande och frustrerande att få sådana kommentarer. Jag vet faktiskt inte riktigt vad man skall göra...har man gjort massa prover och tester...kan man ju utesluta en del..alltid bra...men din smärta är fortfarande kvar och jag tror tyvärr att mycket ligger på en själv. Att försöka hitta behandlingar som lindrar...prova sig fram...det är inte så lätt jag vet men vad gör man....man får passa på när motivationen är bra. Du är på god väg med mindfullness träningen, psykologihjälp kan vara bra för att få ventilera sina tankar.....annan fysisk träning kanske kan vara vattengymnastik, yoga, thai chi...eller liknande. Kramar


Hej! Skönt att det ändå verkar gå åt rätt håll för dig, med färre smärttoppar, bättre sömn... Jag känner igen mig i det du beskriver som "ischias i armarna". Jag har, tillsammans med sjukgymnasten, kommit fram till att det för min del beror på att jag blir så spänd i axlar-nacke. När de musklerna ständigt är spända, vilket de ju ofta är när man har ont i kroppen, då svullnar de på mig och det trycker på nerverna till armarna, vilket ger ischias-känsla med tyngdkänsla, smärta och bortdomningar i hela armarna ända ut i fingrarna. Då hjälper det med is/coldpack på axlarna för att få svullnaden att lägga sig samt öka cirkulationen. Att, inte stretcha men töja försiktigt i musklerna så att den ständiga spänningen lättar, hjälper också. ...är helt nödvändig, menar jag! De där spända musklerna kan också ge känsla av yrsel och naturligtvis huvudvärk. Har du provat is/värme på nacke-axlar? Hjälper det? Jag har heller aldrig fått någon klar diagnos. Det närmaste diagnos jag fått höra är "sannolik Bechterew" (reumatiskt i ryggrad, leder, muskelfästen). Det är tungt att få diagnos och det är tungt att inte få diagnos. Man vill inte acceptera en framtid som sjuk! Det vill väl ingen! Jag försöker tänka att "just nu är det så här, just nu kräver situationen... just nu får jag planera utifrån..." Vad som händer om ett år/sju år/tretton år...vet jag ju inte, men just nu... P g a depression har jag en tendens att se framtiden som mörk. Ser bara elände... Kan inte föreställa mig att något kan förändras till det bättre. Därför tänker jag "just nu...". Men det kanske fungerar även på annat vis. Lycka till och ha det så bra! Maria


Föresten - Lyrica, har du provat det? Den medicinen hjälper mig mycket och jag har hört andra säga det också, att Lyrica fungerar fast inget annat fungerat.


Hej! Tack för svar! Jag ska prova kyla i samband med töjning. Har funderat på Lyrica men är rädda att gå upp i vikt. Jag tycker inte att det är kränkande att få höra att jag får acceptera min smärta om detta bara sägs på ett empatiskt sätt vilket min läkare gjorde. Acceptans är nog en förutsättning för att kunna leva ett drägligt liv med smärta. Det utesluter inte att man fortsätter att pröva sig fram med vad som kan hjälpa. Lycka till själva, alla ni med krämpor! Hälsningar


Hejsan! Jag har nu läst vad ni skrivit och det jag känner att ni kanske har är Ehlers Danlos Syndrom EDS som är en led och bindvävssjukdom som finns i lite olika kombinationer. Det går att läsa på EDS hemsida. Googla på EDS så hittar ni rätt. Jag har själv den sjukdomen och i början så trodde dom att det bar fibro jag hade men jag hade ont på för många ställen. EDS är en genetisk sjukdom. Min mamma har samma samt min äldsta son har även fått den diagnosen. Mina två minsta pojkar har troligtvis också sjukdomen. Det går inte att ta några blodprov för att få svar utan man får söka och komma till Klinisk Genetik. Dom är experterna på den. Lycka till


Hej! Har du gjort några fler undersökningar? EMG, Muskelbiopsi, neurografi? Jag lever också med smärta. jag är undersökt av en av västsveriges främsta neurologspecialister men man hittar inget fel. Alla prover som har något med muskler att göra är perfekta. Ortopeden samma sak, det är inget fel på mig. Min läkare på vc tror på mig men kan ingenting göra. Sjukgymnasten jag träffade idag är iaf villig att arbeta med mig och tror mig men lovar inga underverk. Jag har mina teorier men det är svårt att få gehör och har man många diffusa eller konstiga symptom så är det ingen som tar en riktigt på allvar. I ditt fall borde man göra lite fler undersökningar för att iaf utesluta annat. Det är en liten trygghet att veta vad det INTE är. Black Angel nämnde EDS. Är du överrörlig i lederna? Det kan ju vara en första viktig ledtråd. Ulrika


Nej, smärta vill ingen ha. Jag tycker synd om dej. Ha det

Annons
Annons
Annons