Medlemskrönika: Man skyndar långsamt


Publicerad den: 2010-01-27

Annons

Nu har tre, rökfria år passerat, och jag som trodde att jag tillhörde den grupp av människor som aldrig slutar röka. Jag tänkte nog i mitt stilla sinne att jag aldrig skulle kunna klara av detta, men man ska aldrig säga aldrig. Du vet inte var du får den här motivationen ifrån, som behövs för att uthärda begäret, suget, pressen och stressen, som kommer den dagen man slutar röka. Jag tror inte att det är någon som slipper den, men ingen kan säga exakt, på vilket vis var och en kommer att reagera eller hur svårt respektive lätt, det kommer att bli.

Jag har, som många andra, problem med vikten. Och ni som slutat röka vet att man oftast går upp några kilon, även om man inte ändrar sina matvanor.
&nbsp
Jag kände mig så duktig då jag bestämt mig för att sluta röka så jag skulle göra något åt min vikt, samtidigt. Jag sa till min mamma att om jag skulle komma till ett vägskäl och jag var tvungen att välja att gå ner i vikt eller börja om att röka så skulle jag lägga viktnedgången på hyllan och enbart koncentrera mig på att sluta röka.
&nbsp
Det fick jag också göra efter 1-2 veckor. Man kan inte alltid klara av allt på en och samma gång. Jag tänkte att jag får ge mig själv den tiden jag behöver för att känna mig helt rökfri och utan större besvär, innan jag startade upp nästa projekt.
&nbsp
Ganska precis&nbspsju månader efter mitt rökslut så skrev jag in mig på ett gym, och började styrketräna. Jag har under 3 års tid, tränat där 3ggr/veckan och dessutom promenerar jag ca 1½-2 timmar varje dag. Mitt beslut att sluta röka blev verkligen en hel omvändning av mitt liv och jag har aldrig någonsin känt mig så stark, levande och frisk, under hela mitt liv, som jag gör nu.

Jag har fortfarande lång väg att gå, då det gäller min vikt, men det kommer att bli precis som jag vill, en dag. Man skyndar långsamt och tar dagarna som dom kommer. Jag mår bra så länge jag får välja hur mina dagar ska se ut och om jag vill satsa mer ena dagen, då gör jag det. Vill jag ta det lugnare, ja då gör jag det istället. Man kan inte göra allt på en och samma gång, man ska ju leva också.

Annons
Annons

När man slutar röka eller försöker gå ner i vikt så är ens tankar hela tiden upptagen med mat eller cigaretter. Vart man än vänder sig så finns det där, och att då utsätta sig för två saker istället för att ta en sak åt gången, det är nästan dömt att misslyckas. Och varför ska man egentligen göra allt samtidigt, det är väl bättre om man kan koncentrera sig på en sak åt gången och göra det bästa man kan av det, för att sedan fortsätta med nästa grej.

Visst har jag också svackor och sämre dagar, det har vi allihop, men jag ser aldrig det som ett nederlag, utan som något som jag själv har valt. Jag tänker inte ge mig själv dåligt samvete eller må dåligt över något som jag gjort. Allt i livet är just val, och vad du väljer är ditt eget beslut och det kan aldrig någon ta ifrån dig.
&nbsp
Den 14 januari var det 3 år sedan jag rökte min sista cigarett. 3 år känns som en evighet, men tiden i sig, har gått fruktansvärt fort. Jag får ibland frågan om jag aldrig provat på att ta ett os från en cigg, eller om jag aldrig varit sugen. Jag ljuger om jag säger att jag aldrig varit det, men det är inte suget efter nikotinet eller röken i sig, utan man saknar känslan. Det kan låta konstigt och det är vad jag känner, det behöver ju inte vara likadant för alla andra.
&nbsp
Att andra röker i min närhet gör mig absolut ingenting, och det har aldrig gjort det heller. Jag har inte blivit störd eller frestad av röklukten. Men det tror jag också är för att jag var så tvärsäker på att jag skulle sluta röka så allting annat spelade ingen roll längre. Man slutar ju inte att umgås med människor för att dom äter, när man själv fastar, man umgås med de som dricker, även fast du är chaufför, man slutar inte vara kompis eller vän med de som röker bara för att man slutat själv. Man blir inte en annorlunda människa bara för att man slutat röka, visserligen kan man känna sig lite klokare och hälsosammare, men man är trots allt densamma.

Men med de orden sagda, innebär ju inte att det fungerar likadant för alla andra. Jag vet och har hört många som fnyser åt rökarna, även fast dom själv varit det en gång i tiden. Det, däremot, kan jag tycka är lite konstigt. Då borde de ju också veta vad det innebär att sluta och hur svårt det kan vara att komma fram till beslutet att lägga rökningen åt sidan. Antingen kanske det har gått så lång tid att dom glömt hur det var eller så har de blivit hatiska mot själva rökningen, för de vet hur tufft det var. Men då skulle de också kunna vara mer förstående.

Annons
Annons

Min man röker ju och jag har sagt till honom och till många andra, att jag aldrig ska tjata på honom för att få honom att sluta. Det funkar inte på det sättet. Det kan till och med bli lite tvärs emot, ju mer tjat man får höra desto tjurigare blir man själv, och det beror säkert på att man inte vill att andra ska tala om för en hur eller vad man ska göra med sitt eget liv.
&nbsp
Ibland eller ofta, får man höra att rökare är dumma människor, och man säger så därför att man även som rökare sagt att man varit dum som en gång började. Nu stämmer inte det riktigt på det sättet. Dom flesta som börjar röka är inte vuxna människor, utan tonåringar som inte vet bättre. Klok blir man med åren och erfarenheterna.
&nbsp
Man blir utsatt för frestelser varje dag, oavsett vad de handlar om, allt är upp till dig själv om du klarar av att stå emot de. Ingen känner dig bättre, än du själv, och ingen är starkare än den svagaste länken.


Annons
Annons