Sexuell dysfunktion hos kvinnor

Vad är sexuell dysfunktion?

Sexuell dysfunktion kan innebära brist på lust, brist på sexuell upphetsning, svårt att få orgasm, smärtor vid samlag, trång slida och eventuella följder av annan underliggande sjukdom.

För liten sexuell lust, brist på libido, är det vanligaste sexuella problemet bland kvinnor. Men de här problemen hänger ihop. Till exempel leder liten lust till låg sexuell upphetsning och njutning, och därför uppnås också sällan orgasm.

Hur vanligt är det med sexuell dysfunktion?

Bristande sexuell lust rapporteras från 10–51 % av kvinnorna i studier från olika länder. Bland kvinnor i etablerade parförhållanden är sexuell lust långt ifrån alltid det som leder till sex. I en amerikansk studie rapporterade 40 % att de aldrig eller sällan kände lust till sex, men de upplevde ändå sexuell upphetsning.

Sexuella tankar är sällsynt bland många kvinnor utan att de för den sakens skull är missnöjda med sitt sexualliv, och förekomsten av sexuella fantasier eller sexuella tankar avspeglar i låg grad förmågan till att uppnå sexuell tillfredsställelse hos kvinnor.

Färre verkar ha problem med att uppleva sexuell upphetsning. I en amerikansk studie stämde det för 5 %, medan det i en brittisk studie var 17 %, och 8 % i en svensk undersökning.

Hur uppstår sexuell lust och upphetsning?

Grunden till sexuell lust och upphetsning hos kvinnor är inte så väl förstådd, men verkar orsakas av en blandning av flera faktorer, som kemiska signalsubstanser i hjärnan, könshormoner och yttre förhållanden.

Svullnad av de kvinnliga könsorganen – klitoris, blygdläpparna, slidan – inträffar normalt hos kvinnor inom loppet av sekunder efter erotisk stimulering. Det orsakas av nervstimuleringar som leder till ökad lokal ansamling av blod – jämför med erektion hos män. Samtidigt minskas muskelspänningen i slidväggen på så sätt att slidan kan utvidgas och ökad utsöndring av vätska från slidväggen sörjer för att slidan är välfuktad och förhindrar skavsår.

Påverkan av det kvinnliga könshormonet östrogen på sexuell funktion är sammansatt. Även om låga östrogennivåer och skrumpnad slidvägg hos äldre kvinnor ger en mindre blodansamling i underlivet när kvinnan inte stimuleras, reagerar kvinnor över 50 år lika mycket på sexuella stimuli som yngre kvinnor med klart högre östrogennivå. Efter stimulering genomgår klitoris, blygdläppar och slidan samma förändringar som hos yngre kvinnor som en följd av ökad blodtillförsel.

Små mängder av det manliga könshormonet testosteron verkar påverka sexualreaktionen. Men betydelsen av detta är fortfarande oklar.

Faktorer som påverkar sexuallivet

En mängd faktorer är associerade med minskad subjektiv upphetsning. Det kan vara distraktioner (tankarna rör sig runt andra saker än sex), negativa förväntningar efter tidigare dåliga sexuella erfarenheter, sexuell oro, trötthet och depression. En partner som har problem med sin sexuella tillfredsställelse, stress, problem med att bli gravid och ett långvarigt parförhållande ("allt går på rutin") är alla faktorer som associeras med minskad sexuell lust.Sviter efter sexuella och andra övergrepp kan ge sexuella problem både kort efter och många år senare. På motsvarande vis stärks förmågan till upphetsning när du har en stabil tidigare och nuvarande psykisk hälsa, bra kontroll över dina egna känslor och en god självbild, bra tidigare sexuella erfarenheter och positiva känslor för partnern.

Läkemedel som nya antidepressiva (SSRI) och p-piller påverkar sexualiteten negativt hos en del. Det samma verkar kunna gälla för enskilda blodtrycksläkemedel (betablockerare).

Många sjukdomar har en negativ påverkan på sexualiteten. Det kan gälla multipel skleros, njursvikt, diabetes, sjukdomar i nervsystemet och cancersjukdom.

Klarläggande av problemet

Din förklaring och din beskrivning av problemet är det viktiga. Oftast är det bra om båda parter träffar läkaren eller terapeuten. För läkaren finns det en del omständigheter som är viktiga att klarlägga, och du bör därför förbereda dig på att svara på följande frågor:

• Har du på det hela taget lust till sex?
• Kan du bli sexuellt upphetsad?
• Uppnår du orgasm?
• Är det känslomässiga förhållandet mellan dig och din partner bra?
• Hur är din mentala och känslomässiga hälsa?
• Vad är kvaliteten på dina tidigare sexuella erfarenheter?
• Har du varit sexuellt utnyttjad?
• Har du särskilda besvär knutna till sexuell aktivitet?
• Känner du att ni använder tillräckligt med tid till det erotiska förspelet?
• Har du sexuella fantasier?

Blodprover och andra undersökningar har ingen roll i utredningen av det här problemet. Förklaringen är mycket sällan onormala hormonrubbningar.

Hur behandlas sexuell dysfunktion?

Valet av behandling beror på vilket ditt problem är. Det här är ett område som är lite utforskat, och det är inte säkert hur bra de olika behandlingarna är. Vi kan emellertid slå fast att läkemedel inte har någon, eller mycket begränsad, effekt hos de flesta. Internationella experter rekommenderar att vi koncentrerar oss på den mentala och allmänna hälsan, med särskilt fokus på de mellanmänskliga problemen mellan dig och din partner, och eventuella psykiska problem som du har att göra med.

Som nämnts verkar läkemedel ha en dålig effekt. Tillskott av små mängder manligt könshormon har prövats i några studier, men nyttan är i bästa fall begränsad. Kvinnor som fått operera bort äggstockarna tidigt kan dock ofta ha nytta av testosteron. Överanvändningen av manligt könshormon kan leda till en viss grad av maskulinisering – särskilt bland äldre kvinnor. Sildenafil är testat också på kvinnor. Även om det i teorin skulle finnas en möjlighet till påverkan, visar större studier av nära 800 kvinnor med brist på lust och upphetsning att preparatet var utan tillräcklig effekt på sexuell lust, upplevelse, fuktighet i slidan och tillfredsställelse.

Psykologisk behandling verkar kunna ge de bästa resultaten. Så kallad kognitiv beteendeterapi riktas in mot att identifiera och påverka faktorer som bidrar till sexuell dysfunktion, som olämpliga tankar, orimliga förväntningar, beteenden som minskar partnerns intresse och tillit (respektlöst beteende eller oärlighet), otillräcklig erotisk stimulering och otillräcklig fysisk stimulering på andra ställen på kroppen. Kognitiv beteendeterapi har som mål att öka parets känslomässiga närhet och kommunikation, samt att öka den erotiska stimuleringen. Antalet behandlingsmöten kan variera, men tre till sex tillfällen rekommenderas och vanligtvis bör båda parter delta.

En annan psykologisk metod (fokuserad sexterapi) består i att träna upp de olika beståndsdelarna i sexualakten. Det inleds med icke-sexuell fysisk kontakt som gradvis ökar till sexuell beröring. Partnerna uppmanas till att turas om att ta på varandra och berätta för varandra om smekningarna är behagliga.

Båda dessa metoder bidrar till att ta fokus från ett prestationsmål (till exempel det att nå orgasm). Bra forskning rörande detta är en bristvara, men i en studie där de här två metoderna kombinerades angav 74 % av kvinnorna att den sexuella och äktenskapliga tillfredsställelsen hade förbättrats.