Nedsatt sexuell lust hos kvinnor

 

Symtom

Nedsatt sexuell lust hos kvinnor kan förekomma i form av:

• Frånvaro av eller bristande intresse för sex.
• Frånvaro av sexuella tankar eller fantasier, och brist på därpå följande lust.
• Svag eller ingen motivation för att försöka att bli sexuellt upphetsad.

Befolkningsstudier har visat att från 10 till 30 procent av alla kvinnor kan ha nedsatt sexuell lust och förekomsten ökare med stigande ålder. 

Lust och upphetsning med kroppslig respons hör ihop. Män upplever oftare problem med bristande genital respons (erektil dysfunktion) och kvinnor upplever oftare bristande lust. Det kan finnas kulturella faktorer och normer som påverkar vad som uppfattas som onormalt i sexuell funktion.

Nedsatt sexuell lust och ointresse skiljs från sexuell olust och obehag som oftare är kopplat till negativa upplevelser.

Orsak

Upplevelsen av nedsatt sexuell lust beror oftast inte på någon sjukdom. Men alla former av hälsoproblem kan påverka sexuell lust och funktion. Ofta finns flera bidragande faktorer.

Stress och höga krav i arbetsliv eller hemmiljö kan orsaka minskande sexuell lust, liksom trötthet och sömnbrist. Ofta blir det då bättre under ledighet och/eller när man är hemifrån. Minskad sexuell lust upplevs ofta som ett problem i relationer om de olika parterna har olika grad av lust. I parrelationer kan även konflikter, ofrivillig barnlöshet, partners sexuella funktion och relationens längd påverka. Lusten avtar ofta med tiden. 

Sjukdomar kan vara en bakomliggande eller bidragande orsak, framförallt psykisk ohälsa, ångest och depression, men även smärttillstånd och sjukdomar som sätter ned det allmänna måendet och hormonella sjukdomar som hypotyreos (låg sköldkörtelfunktion).

Många läkemedel kan också göra att lusten minskar. Det kan vara till exempel antidepressiva läkemedel, smärtstillande preparat av morfintyp eller läkemedel som påverkar kroppens hormoner, till exempel p-piller. Biverkningar är individuella och upplevs olika. Ibland kan kan behöva byta preparat eller behandling. Om man misstänker biverkningar bör man diskutera med vårdpersonal.  Alkohol och narkotika kan också minska lusten och förmågan till sex.

Naturliga förändringar av könshormonnivåer i olika stadier av livet har en association med minskad lust. Vid premenstruellt syndrom (PMS), under graviditet (framförallt under första och sista trimestern), 3–4 månader efter förlossning och i klimakteriet kan man uppleva nedsatt sexuell lust men det är stora variationer mellan olika personer och situationer. Även låga testosteronnivåer hos kvinnor har kopplats till minskad sexuell lust men det gäller främst dem som kommit i klimakteriet på grund av medicinsk behandling.

Diagnos

Diagnosen ställs på individens berättelse. Om man har mindre sexuell lust än vad man önskar och upplever det som ett problem.Man kan få hjälp av vården via vårdcentral eller gynekologisk eller sexologisk mottagning. Yngre individer kan vända sig till en ungdomsmottagning. När man tar kontakt får man ofta svara på frågor som:

• Har du någon partner och hur är i så fall relationen?
• Hur har det varit tidigare?
• Upplever nu sexuell lust i några situationer? Om du ser något erotiskt på bild eller i TV? Är det skillnad under ledigheter och semestrar?
• Har du upplevt några större livshändelser den senaste tiden?
• Har du samma lust som tidigare till andra saker i livet?
• Upplever du upphetsning? 
• Kroppsliga symtom eller obehag?
• Har du några sjukdomar?
• Använder du läkemedel?
• Hur ser dina alkoholvanor ut?

Oftast behövs ingen vidare utredning. Vid behov görs vidare gynekologisk utredning eller utredning av eventuell psykisk ohälsa. Blodprover är sällan användbara.

Behandling

Behandlingen är individuell och beror på vilka bidragande orsaker som finns. I många fall kan lusten och förmågan till orgasm tränas upp genom att själv upptäcka vad som känns positivt och bra. Rådgivande samtal vara tillräckligt.

Sensualitetsträning för par kan öka sexuell lust och är en metod som består först av icke-sexuell fysisk kontakt som gradvis går till sexuell beröring. I vissa fall behövs mer stöd av en sexualrådgivare eller specialiserad terapi. Kognitiv beteendeterapi kan identifiera och hjälpa till att påverka tankar och beteendemönster som är bidragande.

Om det finns bakomliggande psykiatriska, gynekologiska eller andra kroppsliga tillstånd inriktas behandlingen på det. 

I klimakteriet kan hormonbehandling vara aktuellt vid symtom på östrogenbrist. Testosteron kan provas i särskilda fall men inget preparat är idag godkänt för behandling av kvinnor, det finns risk för biverkningar och långtidseffekterna är inte fullständigt klarlagda.