Fakta | Könssjukdomar

Genital herpesinfektion


Uppdaterad den: 2016-09-12
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Vad är genital herpesinfektion?

Genital herpes är en mycket smittsam virusinfektion i underlivet med herpes simplex-virus (HSV). Man skiljer mellan två olika typer av virus: herpes simplex typ 1, HSV-1, och herpes simplex typ 2, HSV-2.

Förekomsten av herpes simplex verkar öka, såväl av HSV-1 som HSV-2. Man har funnit att cirka en tredjedel av alla 30-åringar är smittade med HSV-2. HSV-1 är ännu vanligare och mer än fyra femtedelar bär på detta virus. De flesta av dessa är smittade på läpparna eller i munslemhinnan.

Det första utbrottet (primärinfektionen) kommer oftast ett par dagar till ett par veckor efter smittotillfället. Hos många (> 50 %) förlöper detta utan besvär, men det första utbrottet kan hos andra personer vara mycket besvärande med bland annat svullnad och och smärtsamma blåsor. 

Annons
Annons

Många, men inte alla, får återkommande herpesutbrott. De följande utbrotten (skoven) är mildare än primärinfektionen och ger färre blåsor och sår, oftast föreligger då inga allmänsymtom.

Det har de senaste decennierna blivit allt vanligare med HSV-1 infektion vid förstagångsherpes i underlivet (minst 50% av de så kallade primärinfektionerna i underlivet beror på HSV-1). HSV-1 återkommer dock mycket sällan utan är oftast en "engångsinfektion" när det drabbar underlivet. Återkommande herpes i underlivet beror i mer än 90% av fallen på HSV-2.

HSV-2 är praktiskt taget uteslutande sexuellt överfört medan HSV-1 överförs både sexuellt (oftast då genom oralsex) och på annat sätt. Bara omkring 20 % av de med HSV-2 vet att de har haft herpes genitalis. Ytterligare cirka 20 % har haft symtom från underlivet men inte fått någon specifik diagnos. De som är smittade av HSV-1 i underlivet har mycket sällan några återkommande besvär.

Annons
Annons

Symtom

Det första utbrottet (primärinfektionen) kommer oftast ett par dagar till ett par veckor efter smittotillfället. Hos många (> 50 %) förlöper detta utan symtom men det första utbrottet kan även vara mycket besvärande. Utan behandling går tillståndet över efter 2–4 veckor. Vanliga symtom på herpes i underlivet är:

  • allmän sjukdomskänsla
  • trötthet, huvudvärk och feber
  • ömhet vid beröring
  • rodnad hud
  • svullnad
  • sveda och smärta
  • smärtsamma blåsor och sår
  • att det kan göra ont att kissa

Eftersom nerverna i udnerlivet sitter ihop med nerverna i ljumskar och övre delen av låren kan man få symtom på herpes även på andra ställen:

  • i urinröret
  • vid ändtarmsöppningen
  • i och omkring slidan
  • på penis eller pungen
  • på skinkor och lår

Många, men inte alla, får återkommande herpesutbrott. De följande utbrotten (skoven) är dock betydligt mildare än primärinfektionen. Merparten av de som smittas av herpes i underlivet får så lindriga symtom att de inte märker infektionen.

Orsak

Genital herpes smittar vid sexuell kontakt. HSV-2 smittar företrädesvis vid samlag eller annan kontakt med genital slemhinna/hud mot slemhinna/hud. Oralsex medför risk för smitta från mun till könsorgan (HSV-1). Viruset vandrar upp längs nervbanor och lägger sig att vila i så kallade nervganglier. När viruset befinner sig i vilofasen märks inga symtom. Viruset kan dock vakna upp ur dvalan och vandra ner längs nerven och orsaka upprepade utbrott ofta på samma ställe. De senare utbrotten är som nämnts vanligtvis mildare än den första episoden.

Smittrisken är störst när man har utbrott men man kan smitta även då man inte har något utbrott, särskilt vid HSV-2. Det är därför möjligt att smitta någon utan att man är medveten om det. Kondom är ett bra skydd mot smitta men ej 100 %-igt.

Diagnos

Läkaren ställer diagnos baserat på de typiska symtom som föreligger med smärtsamma blåsor som följs av sår och slutligen skorpor.

Provtagning från blåsor eller sår bekräftar diagnosen. Moderna tester mot herpes är väldigt känsliga men provet kan bli falskt negativt om det tas för sent i sjukdomsförloppet.

Vid första utbrottet bör provet tas inom 5–6 dagar, vid senare utbrott inom 2–3 dagar.

Behandling

Det finns inga mediciner som botar sjukdomen men det finns mediciner som hämmar virusets tillväxt och aktivitet (till exempel aciclovir och valaciclovir) och som minskar smittöverföringen. Medicinen är i första hand användbar vid de kraftiga primärutbrotten, men används även med god effekt av patienter som får många och besvärande återfall. I dessa fall kan det vara aktuellt att använda medicin förebyggande under lång tid, eventuellt flera år.

Vid förstagångsinfektion har behandlingen effekt om den kan påbörjas inom 4–7 dagar efter symtomdebuten. Vanligtvis ges behandlingen i fem dagar men vissa rekommenderar tio dagar. En förbättring kan förväntas från dag tre.

Om behandling ges vid återkommande utbrott (så kallade recidivutbrott) måste den starta tidigare, helst inom 48 timmar för att ha effekt. Hos några få blossar infektionen upp mycket frekvent. Sjukdomen upplevs då mycket besvärlig och gör det svårt att ha ett normalt sexualliv. I dessa fall kan man ge förebyggande behandling (suppressionsbehandling) under kortare eller längre tid, till exempel valaciclovir 1 tablett dagligen à 500 mg eller 250 mg x 2.

Under utbrotten kan man lindra smärtan med lokalbedövningsmedel med till exempel lidokain som gel eller salva. Vissa upplever även att zinksalva gör att såren torkar ut snabbare.

Hur stor är smittrisken?

Läkemedelsbehandling ersätter inte andra åtgärder för att förhindra spridning av denna sexuellt överförda infektion. Kondom bör användas och man bör informera sin partner om att man har en smittsam infektion.

Läkemedelsbehandling och användning av kondom eliminerar inte risken för att smitta andra men risken minskar.

Prognos

Det tar oftast mindre än en vecka från att man har smittats till dess att man får symtom (om man får symtom) och det tar ofta två till fyra veckor innan primärutbrottet läker helt. Över 50 % av patienterna får nya utbrott men dessa är mindre besvärande och varar i en till två veckor. Återkommande utbrott är ovanligt vid HSV-1 infektion i underlivet.

Sjukdomen avtar vanligtvis i intensitet över tid. Vissa får bara ett utbrott medan sjukdomen hos andra är mer aktiv. Det första året efter smitta är det vanligt med flera nya utbrott. Symtomen brukar dock försvinna snabbare än vid första tillfället, oftast inom fem till tio dygn. Antalet utbrott brukar också lugna sig med tiden men kan dyka upp i samband med till exempel stress, trötthet, menstruation eller om man har nedsatt immunförsvar. 

Den som en gång har smittats av herpes har kvar viruset i kroppen resten av livet, även efter att besvären har försvunnit. 

Det finns dock inget som tyder på att sjukdomen är farlig på lång sikt. Det finns ingen ökad förekomst av cancer eller barnlöshet hos patienter med herpessmitta.

Herpes genitalis och graviditet

I en studie av gravida hade 33 % antikroppar mot HSV-2. För den som är gravid och får en infektion med herpesvirus gäller speciell uppmärksamhet då viruset kan smitta barnet under förlossningen. Detta kan medföra allvarlig sjukdom hos det nyfödda barnet. Denna risk är absolut störst om man blir smittad i slutet av graviditeten och får en så kallad primärinfektion.

Den som har en primärinfektion med genital herpes under graviditeten bör söka läkare så att man kan vidtaga en del åtgärder för att minimera risken för smittöverföring till barnet, till exempel genom att ge herpesmedicin i slutet av graviditeten och eventuellt planera för kejsarsnitt.

Har man däremot känd genital herpes redan när man blir gravid så är risken liten för smittöverföring. Barnet får då bland annat antikroppar från modern under graviditeten.

Den som är gravid bör alltid berätta för läkare och barnmorska om man har känd genital herpes så att personalen vid förlossningen kan kontrollera att det just då inte finns några blåsor där barnet skall passera. Det kan i sådana sällsynta fall bli aktuellt med kejsarsnitt. För den som har en redan känd herpes med täta skov mot slutet av graviditeten kan det också bli aktuellt med förebyggande tablettbehandling inför förlossningen (till exempel aciclovir).

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.

Inga har kommenterat på denna sida ännu