Informationsbrist vid cellprovssvar ger ångest

I dag belastas sjukvården med samtal från oroliga kvinnor som vill ha en förklaring på gynekologiska cellprovssvar. Och det på grund av att oväntade besked kommer med posten, det visar en ny avhandling från Linnéuniversitetet.


Publicerad den: 2017-10-25
Författare: Elina Mattsson, Redaktör, Netdoktor

Annons

Kvinnor i Sverige som är i åldrarna 23-64 år blir idag erbjudna att göra rutinmässiga kontroller för livmoderhalscancer. Provsvaren kommer sedan med posten och det är något som kan bidra till oro och ångest hos många kvinnor, visar en ny avhandling från Linnéuniversitetet som är gjord av Marie Raks, doktorand i vårdvetenskap. Orsaken till oron är bland annat den bristande informationen.

LÄS MER: De sex vanligaste myterna om HPV

”Förstod inte provsvaret”

– Resultaten i avhandlingen visade att kvinnorna inte var förberedda på att provsvaret kunde visa cellförändringar och inte förstod vad provsvaret innebar, säger Marie Rask som berättar om sin avhandling på universitetets hemsida.

Många förknippar provsvaret med cancer och rädsla för att deras fertilitet ska påverkas negativt. Därför skulle ett muntligt provsvar kunna minska ångesten, menade kvinnorna som deltagit i de intervjuer och enkäter som gjorts i avhandlingen.

LÄS MER: Föräldrar positiva till HPV-vaccin för pojkar

 

Annons
Annons

Minskad oro med bättre kommunikation

Idag hanteras ångesten istället genom att kvinnor säker information på nätet eller via hälso- och sjukvårdspersonal på kvinnokliniken. Nu menar man bland annat att avhandlingen visar på att forskning och utbildning av sjukvårdspersonal behövs och att kommunikationen måste bli bättre för att minska ångesten hos kvinnorna. Dessutom tror man sjukvårdens kostnader skulle minska.

Kort om cellförändringar

  • Främsta orsaken till livmoderhalscancer är humant papillomvirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.
  • Regelbundna cellprovtagning görs för att man ska upptäcka cellförändringar innan de utvecklas till cancer.
  • Varje år får nästan 50 000 kvinnor ett avvikande cellprovssvar, enligt Linnéuniversitetet.
  • Om provet visar på förändringar måste det utredas, då blir man kallad till en ny undersökning.
  • Är cellförändringarna lätta får man göra ett nytt cirka fyra månader efter det första. Lätta cellförändringar läker oftast ut utan att man behöver genomgå behandling.
  • Får man medelsvåra eller svåra cellförändring kallas man tidigare och det kan senare bli aktuellt med behandling. Genom att ta bort cellförändringar kan man förhindra att kvinnan får cancer.

 

 

    Källor

  • Linnéuniversitetet - https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2017/bristande-information-skapar-angest-vid-avvikande-gynekologiskt-cellprovsvar/

Kommentera denna artikel

Alla kommentarer granskas av redaktionen före publicering. Se regler för kommentarer här.
  • Avatar Carolina Malmerius 2017-10-26 21:34 (25 dagar sen)

    När jag fick mitt "positiva" provsvar om cellförändringar på posten blev jag jätterädd. Brevet kom en tisdag. Kliniken hade telefontid någon timme tisdag morgon och torsdag morgon. Torsdag morgon sätt jag i telefonkö för att få prata med läkaren om vad provsvaren betydde och vad det var meningen att jag skulle göra. Jag kom aldrig fram på telefon, tiden var ute och det var fem dygn tills nästa telefontid....Jag var väldigt rädd och ledsen, kunde knappt jobba, ta hand om barnen eller sova. Tårarna rann varje dag och jag skakade. Var nygravid dessutom och väldigt rädd att jag skulle behöva operera bort hela livmodern med foster och allt. Och sedan ändå dö i cancer....Tankarna och ångesten tog över totalt och på tisdag morgon när det var telefontid igen var jag i upplösningstillstånd. Satt på jobbet och väntade återigen i telefonkö. Kom fram! Men fick bara allmän information om cancer i olika stadier. Inget specifikt om vad som skulle hända mig och min baby. Ingen att prata med om hur dåligt Jag mådde. Jag grät och tog ledigt resten av dagen för att uppsöka kuratorn på kvinnokliniken. (Hade sett i telefonkatalogen att det fanns en sådan men visste inget om hur man hittade dit eller hur det funkade där.) Åkte dit på en chansning och fick som tur var träffa en kurator efter några timmar. De trodde nog att psykakuten hade varit lämpligare för mig...Sen var det flera månader av väntan, fler prover, skräck ich dorg, jobbade, födde till slut mitt barn, operation (konisering), fler prover. Fick läkemedel mot depression och panikångest under hela denna period. Från det första provsvaret, via den totala bristen på information, ingen vägledning, inget stöd och fram tills jag friskförklarades var den värsta tiden i mitt liv. Vid friskförklaringen hade min yngsta hunnit bli 1 år ungefär. Graviditeten och vår första tid tillsammans blev sammanfattningsvis mest en mörk och tung tid. För sjukvården var det "lite medelcellförändring" men för mig var det cancer, skräck, sorg och att dö och lämna mina små barn. Så kan det gå till vid celllprovtagning och positivt provsvar....in i dimma av rädsla och sorg.


Annons
Annons
Annons
Annons