Forum Sex & relationer


Vet inte riktigt var det här hör hemma...

Jag ser mig själv som homosexuell eftersom jag (inte?) verkar kunna känna sexuell attraktion för en kille. Jag har haft flickvän (det har tyvärr kraschat dock, men anyways) och det kändes som det mest naturliga för mig. Jag kände inga spärrar utan allt bara flöt på. Klart att jag kan tycka att vissa killar är sjukt charmiga och självklart finns det de som ser bra ut, men jag tänker nog inte "oh, jag vill ha sex med honom, jag vill kyssa honom" osv. Jag blir inte så ofokuserad så att jag blir dimmig på ögat liksom... Hursom så har jag en längre tid haft funderingar kring om det är mentala spärrar som gör att jag inte vågar vara med en kille. Alltså. Om hela den här homosexuell-grejen är konstruerad av mig själv och inte är på riktigt. Kanske för att mina föräldrar skulle bli överlyckliga om jag skaffade pojkvän? Jag har kanske lite "killiga" intressen (ser dock tjejig ut och klär mig tjejigt och så) så för en kille hade jag kanske varit en drömtjej...på riktigt intresserad av datorer, teknik, fordon...(drömmer om lastbilskort..) osv. Så jag kommer lätt överens med killar. Jag har inte haft pojkvän sen jag var 15. Och då var det inte mycket till pojkvän..jag vet inte om jag ville ens. Men jag förlorade aldrig min oskuld, jag ville inte gå så långt. Men han och jag har haft lite sporadisk kontakt genom åren...och den senaste månaden har vi träffats en hel del. Sett på film, suttit och pratat halva nätterna, handlat tillsammans och så. Han är en otroligt trygg kille och han är trevlig att umgås med. Men så igår när jag var där så sov jag över. Och han låg rätt nära mig och kramade om mig. Vilket jag kan acceptera, för jag gillar honom ju som vän helt klart. Och det var en kall natt. Hursomhelst så hände både det ena och det andra och vi hade väl nåt halvdåligt sex av nåt slag. Anyways så blev jag alltså av med min oskuld. När han slutat började jag gråta, jag skakade i hela kroppen, han höll om mig en stund och sen vände han på sig och somnade och jag låg vaken och tänkte shit, vad har hänt. Vi har bara hörts per sms efter det, fått frågan om allt är okej och så. Jag vet inte vad jag ska tro..jag tror dock att jag gick med på det hela eftersom jag har ett stort sug efter närhet just nu. Och jag har lite dålig självkänsla så närhet är extra viktigt då. Det var extremt oromantiskt det hela från vad jag var van vid med flickvännen - vi kysstes aldrig utan det var bara pang på och så slut. Lite ont gjorde det också även om han var försiktig. Var väl säkert superspänd eftersom jag var så rädd att det skulle göra ont, och jag ville väl heller inte fullt ut... Tidvis var det väl okej, tror jag... kanske (?) att det skulle vara bättre om det hade varit en kille jag var kär i och tände på (om jag kan det?) eller vad fan är meningen här :/ Jag fattar inte mig på mina känslor.. :( Jag skulle behöva prata med någon om det hela så om någon vill skriva till mig skulle jag bli väldigt glad. Skriv ett privat meddelande. Har dessutom hela dagen suttit och läst tecken på graviditet och grejer. För det slog mig att det kan ju faktiskt hända. Har mens max 1-2 ggr om året så jag kan inte lita på det där med "utebliven mens" och är nervös för att jag borde kolla eller om jag bara är övernervös. Hjälp! Vad fan har jag gjort...

Annons
Annons
Annons