Forum Sex & relationer


Svartsjuka och separation

Vet inte vad jag ska göra, så jag hoppas på råd, tankar och synpunkter från utomstående. Är en lång historia, men jag ska korta ner den så långt det är möjligt. Jag och min pojkvän/fd har/hade varit tillsammans sedan hösten -09. Vi träffades via Facebook och jag blev snabbt jätteintresserad. Han bodde 50 mil härifrån, men jag åkte ner och träffade honom och efter det fortsatte vi hålla kontakten vi Fb eller tfn. 1 månad efter den första träffen träffades vi igen. Jag kom tidigt och var nervös. När han såg att jag hade varit där tidigt anklagade han mig för att ha träffat nån annan innan honom. Jag gjorde oxå en dum sak och gick igenom hans mobil efter den här anklagelsen och så en tjej som hade skrivit "tack för imorse". När jag konfronterade honom om detta blev han skitsur, tog bort mig från dator, ångrade sig sen, anklagade MIG för att ligga med andra och fram och tillbaka. Efter mkt om och men träffades vi iaf 1 månad senare. Detta efter han hade tjatat om att han inte ville leva i celibat för min skull när han ändå inte fick träffa mig. Där blev det oxå problem då han ansåg att jag flörtade med andra på datorn. Efter den gången bokade han iaf utlandsresa åt oss. Det var den lyckligaste tiden jag varit med om. Allt kändes toppen! När vi kom hem träffade han för första ggn mina tre barn som avgudade honom. Med jämna mellanrum åkte han hem till sina barn oxå. Så hämtade vi hans saker i februari. Trots att jag ibland frågade mig vad jag gett mig in i. Trots alla upp och ner gångar... Det var mycket svartsjuka, jag har tidigare tänkt att det var från hans håll, men det har nog varit en hel del från mitt oxå. Fb var ett stort problem som vi lagt ner då och då. Han tål inte lögner vilket innebär att om jag glömmer berätta så tar han det som en lögn och blir skitsur, det blir han ju oxå om jag berättar. Jag sitter liksom i en svår sits. Detta tycker jag dock blivit betydligt bättre numera. Det hus jag bor i är mitt och min fd, alltså innan den här killen. Anledningen till att jag har kvar det är att jag kommer gå i förlust om jag säljer det och tycker inte den här nya killen ska bli drabbad av det. Först ville han ha halva huset och nu inget alls. Däremot tyckte han förut att vi skulle sälja det och starta på ny kula vilket jag kan förstå. Eller att jag ska ta över det själv vilket jag inte vill eller har gjort. Under nästa utlandsresa förlovade vi oss. Oj, vad jag var glad. Det varade 2 dagar innan han tagit av sig ringen pga obefogad svartsjuka. Han har flyttat långt från barn och familj samt vänner till mig och har även varit arbetslös en längre tid. Periodvis har han mått riktigt skit. Han har gjort slut med mig massor av gånger, men det har alltid blivit bra sedan. Han har tex även hört hur jag har legat och skickat sms på natten fast jag inte har det. Svartsjukan har alltså varit ett stort problem, för oss båda... Vi kan verkligen inte ha kul eller dricka alkohol utan att helvetet brakar loss. Nu de senaste ggr är det jag som slängt ut honom. I helgen blev han svartsjuk och jag sa emot, klöste och rev honom varpå han knuffade mig. Jag ansåg därefter att jag blivit misshandlad. Usch, jag skäms... Efter det har han iaf flyttat... Jag vill bara att allt ska bli bra! Vi har det verkligen toppen när det väl är bra. Vad kan jag göra? Terapi? Psykolog? Eller måste jag ge upp? Har varit utbränd sedan hösten och mår nog skit som det är. Känns som om det är våra lyckliga stunder som får mig att orka gå vidare. HJÄLP snälla...

Før mig som utestående låter det helt ofattbart att ni stannat kvar i det hær førhållandet trots de problem ni beskriver. Kanske ni behøver psykologisk hlælp begge två eller parrådgivning. Men før mig låter det inte som ett førhållande att satsa på. Alla førhållande måste innehålla lyckliga stunder før att fortsætta, framførallt måste dessa stunder øvervæga och vara betydligt fler æn de dåliga stunderna! Det verkar som om ni har en stor osækerhet gentemot varandra.. Kanske ni har dålig kommunikation? Hoppas ni klarar ut vad ni skal gøra.


Ojojoj.... Låter som att det är STARK passion i grund och botten, en stark dragningskraft från er båda. Sånt är fantastiskt, men kan också leda rätt till helvetet. Jag får uppfattningen att ni båda har problem med er sedan tidigare, när ni väl träffades. Svartsjuka är så jävla jobbigt. Det beror i grund och botten ofta på kärlek eller iaf mycket stark dragningskraft, alltså nåt positivt. Men det slår lätt över i ärandebegär, kontroll osv. Just kraften er emellan verkar dra fram era värsta sidor. Mitt tips är att ni båda försöker ta reda på VARFÖR ni gör det - för där finns nog svaren om er själva, och era problem. Lycka till.

Annons
Annons
Annons