Forum Sex & relationer


stulen själ

Jag är en kvinna som är gift 23 år.Mina barn är vuxna.Mitt problem är att min man vill inte lösa äktenskapsproblem tillsammans med mig, utan lever i sin egen värld och låtsas som att jag inte existerar.Mår jätte dåligt pga detta,tar antidepresiva,ganska lång tid,var riktigt på botten,hade flera gånger krisreaktioner...tänkte fl gånger ta mitt liv.Men tänkte på mina barn,har övervunnit kriser...Kanske ska jag säga att jag har utländsk härkomst,om det nu har samband med hur min man behandlar migdet har det.Är en bra mamma,vill vara en bra hustru fortfarande,men han inte vill rädda vårt äkt.Det ska vara 2 om detta.Det är jag som vill och han struntar i allt.Jag var sjukskriven en lång period,dels tackvare honom som plågade mig psykiskt.Vet inte hur jag lever än idag.Är välutbildad,är en skötsam kvinna.Frågat mig många gnger,varför??Vill bara ha en svar..varför han inte vill längre?Säger att han är trött på allt,det är jag också.Det var inte lätt komma till ett nytt land och starta ett nytt liv i ett främmande land.Jag bad honom,försökt prata många många gånger om detta.Han psykar mig och säger att jag inte gör ngt för att det ska bli bättre,och jag har försökt..Hemma fungerar jag som en som städar och gör allt..nästan alla hemsyslor.känner mig inte som kvinna vid honom.Skickade sms som typ"varför vill inte du ha mig?"Han nonchalerade mig bara.När jag börjar ställa frågor,frågar han "vad är det nu?"Aldrig ngt fint ord,aldrig ngn kram,alldrig alldrig...Hur länge ska man behöva stå ut?Har inte ett jobb.Ska troligtvis börja med 50%,pga min hälsa.Var stod jag när god delade lyckan?Varför är jag en skämt bara?Är fin och trevlig för alla andra,duktig på jobbet,respekterad osv.Säger att jag förnedrar honom inför hans kompisar,bara därför att jag kom till honom tidigt på morgonen,för jag står inte ut längre..ville prata med honom,han ger mig inte ngt svar.Det var kl 02.Varenda jävla veckan är han ute och kommer hem sent 02..03..01..ibland så sen som kl 06 nästa dag.Litade på honom och tror inte att han har ngn annan,vet var han är också när han är ute..Vad ska tro nu?Försökt bryta...det gick inte.Det enda jag vill ha är en fungerande,harmonisk familj...Måste nämna att han är väldigt skötsam man,på jobbet,respekterad mm.Men den delen med mig....vi fungerar inte alls..Vill höra av er..vad tycker ni jag ska göra?..Ingen människa förtjänar att ha det så här,eller hur.?Är redan med ett ben ute...för jag orkar inte mer,inte en dag till..

Käraste lilla DU!!! hur i hela friden ska du kunna lösa detta själv???Det är inte konstigt att du mår så dåligt...kan du inte tänka dig att söka hjälp att komma ur ditt"helvete",någon hjälp från din man kan du nog inte hoppas på, men ,som du skriver är du en välutbidad kvinna och kan ta vara på dig och dina barn..mitt förslag är att du vänder dig till distriktsköterskan på din vårdcentral, berätta för henne hur du har det, hon har tystnadsplikt..så kommer hon att hjälpa dig vidare..något måste du göra...dina barn behöver sin mamma och sin pappa..men hjälp måste du ha .ingen kan klara så stora bekymmer alldeles ensam..sen att du kommer från ett annat land har inte det minsta betydelse du är lika mycket människa änndå och ska behandlas därefter..du kan väl göra ett försök...lycka till..Varma hälsningar till dig från en 60-årig kvinna som har kämpat en hel del i livet.. om du vill skriva till mig är min adress...gammgitta@msn.com..hej så länge....

Annons
Annons
Annons