Forum Sex & relationer


känner ingen emotionell dragning till människor.

Sitter och hyperventilerar just nu. Jag träffade en riktigt trevlig kvinna, rund stark och intelligent. Tidigare trodde jag att hennes vikt skulle vara emot mig, att jag inte skulle bli sexuellt intresserad. Jag blev så klart upphetsad, fast jag var mer intresserad av att få henne upphetsad. Jag hade inte stånd under hela stunden vi höll på men hon njöt. Och om en kvinna njuter jag med, men inte på ett sexuellt fysiskt sätt. 
Nu har jag en enorm ångest över detta. Jag vill ju inte ha en relation, tror jag, jag vet inte ens vad jag vill få ut av livet. jag trodde jag visste det men inser att jag är sjukt ickeexisterande på vad jag vill ha, få ut. Jag försöker känna efter men jag kan inte hitta en känsla, vare sig negativ, eller positiv.
Känns som ett kämslomässigt myrornas krig. Nu har jag ju ingått nån form av relation, då vi tagit det till en sexuell nivå och jag har ångest över att jag är så förbaskat osäker och jag vill ju inte såra någon för att jag är osäker. Helst av allt vill jag avböja relationen, och ta itu med mig själv. Men som man, ja detta kommer att låta fel men det är så jäkla sant och det är ytterligare en anledningen till min ångest. Är att jag är dominant, tar för mig, och har en hög sexdrive. Jag mår dåligt av detta så tanken på kemisk kastrering slog mig. 
Jag vill inte vara en man som behandlar en kvinna ojämnställt på något sätt. Men, lust kopplar bort sund logik och testosteron pumpar upp mig och jag känner hur jag tappar mig själv. Jag har inte skadat någon fysiskt, skulle det ske tror jag att jag inte skulle orka med en sån sak. Men jag tappar kontroll och fastnar i stunden och jag orkar inte med den känslan helt enkelt.
Vad skall jag göra. Kan man ta medicin som drar ned lusten, och eller testosteronet. Gärna ett piller som får en att känslomässigt samla sig och inte känna sig som ett yrväder.
 

Annons
Annons
Annons