Forum Sex & relationer


Inget preventivmedel fungerar.

Hej.
Jag sitter nu här med ångest i magen och vet inte vad jag ska göra. Jag har googlat runt ang mitt problem men ingenstans finns det någon hjälp att få och nu är jag fruktansvärt frustrerad. Jag är 19 år gammal, kvinna och kan inte använda något preventivmedel. Sedan 14 års ålder har jag varit "stamkund" på ungdomsmottagningen med mina underlivsproblem. Jag har återkommande svampinfektioner och tar Flukonazol var 10:e dag för att jag ska kunna stå ut. Jag har eksem i underlivet vilket gör ont och ger mig klåda. Använder kortisonkräm dagligen och mjukgörande måste jag gegga in mig i efter varje toabesök. Jag har alltid haft problem med hela huden, har så kallad "skrivhud" och måste överdosera (på hudspecialistens ordination) antihistaminer. Mina slemhinnor går alltid sönder. Jag kan inte använda något prevetivmedel med några som helst hormoner i. Jag har testat alla varianter som går och jag blir självmordsbenägen, går upp massvis i vikt, akne, och mår bara skit rent ut sagt. Tar jag p-piller som är bra för huden blir jag ändå deprimerad. Hormonella preventivmedel är alltså uteslutna. Även dem utan östrogen. Jag har testat pessar och vaginalgel men då mitt underliv är så skört som det är, tål det knappt att röras vid. Jag får lägga den lilla beröring jag klarar av på att ha sex med min sambo. Jag får alltså välja, preventivmedel utan sex eller oskyddat sex. Dessutom klarar jag inte av att "rota" i underlivet. Jag mår psykiskt dåligt, håller på att kräkas och svimma. Kopparspiral får jag inte lov att ha då jag har oförklarlig järnbrist. Jag har problem med min mage och magläkaren tror att det har med det att göra. Dessutom blir min kropp "arg" på allting som inte är ämnat att vara där. Hål i öronen har jag haft sen 4 års ålder men kan fortfarande inte ha öronhängen utan att det smärtar. Alla barnmorskor, kompisar, släktingar och internet säger att då är det ju helt enkelt kondom som gäller. Problemet är dock att jag alltid får svampinfektioner efter sex med kondom. Och sambon får det de flesta av gångerna. Ibland kan han klara sig. Vi har testat kondomer som är gjorda av plast istället för gummi och de utan glidmedel. Min kille kan inte komma i mig, det bränner som eld. Det har jag aldrig klarat med någon av pojkvännerna. Så nu om vi inte kan hålla oss längre blir det helt enkelt ett avbrutet samlag. Jag har ångest varje gång eftersom jag är så otroligt rädd för att det kan ha blivit något. Jag kan ju inte ta hormoner för att göra en abort. När jag tog ut min hormonspiral tog det ett år innan jag blev "normal" igen. Det spelar ingen roll vad sjukvården säger: "Nejdå, hormonerna går ur fortare än så.". Nej, det gör dem inte. Inte på mig. Mina första p-piller (5 år sedan) gjorde att jag fick akne och bölder. De bölderna fick opereras bort. Jag har ärr i hela ansiktet och även i underlivet där de också kom. Då kunde jag inte gå. Först för ca 3 månader sen blev jag av med aknen med hjälp av en bahandling med Roaccutan. Bölderna kommer och går. Allt detta plus att min sambo blev lämnad som ensam vårdnadshavare för hans son (exet stack) som vi har haft en otroligt tuff tid med, speciellt då både jag och sambon är sjukskrivna pga depressioner, reumatism, magproblem, add, hudproblem och galna stressyndrom, har gjort att vasektomi har kommit på tal. Min sambo berättade för min redan när vi träffades att han inte vill ha fler barn. Han vill inte. Han har velat utföra en vasektomi i tre år nu och detta året fyllde han 25. Han har bara väntat. Dock har han också sagt att om jag skulle vilja ha barn i framtiden (vilket han inte hoppas) skulle han kanske få "offra" sig och bli pappa igen, bara för att jag inte skulle lämna honom. Jag har alltid varit säker på att jag inte ska ha biologiska barn. Jag skulle inte klara det. Jag vill inte att mitt barn skulle få samma helvete som jag går igenom varje dag. Men nu är det fyra dagar kvar tills vasektomin ska utföras och jag är så otroligt förvirrad. Jag vill inte ha barn. Jag borde inte ha barn. Jag skulle i så fall kunna tänka mig att vara stödfamilj ifall jag nu helt plötsligt skulle bli barnkär. Men tänk OM JAG ÅNGRAR MIG? Jag är bara 19 år och ska ta ett beslut såvida jag ska bli biologisk mamma eller inte. Tänk om jag om 15 år, inser vilket otroligt misstag jag gjorde? Men min fråga är, vad finns det annars för alternativ? Om det nu finns någon tålmodig (som har orkat läsa allt detta) och snäll person där ute som har den minsta gnutta till tips, idé eller bara erfarenheter att dela med sig av, så snälla - gör det! Jag blir galen snart!

Hej. Vill att du ska veta att du inte är ensam om dina problem
. Tänk så här problemen är dina och din sambos problem ...men först av allt ditt problem.Du måste bli frisk för att du ska må bra. Jag vet ni är en familj .men att börja med sig själv och se till att du mår bra kan även " smitta av sig på din omgivnig så att även dem mår bättre"
Att du mår sämre vid samlag är frustrerande ,men ha inte samlag under tiden du är dålig .Det finns tusen sätt att ha det mysigt på utan att du behöver vidröras där det gör ont eller kliar.Använd fantasin,det behöver inte bli tråkigt, och om du väntar tills du är frisk är det destå roligare då.

Innan du börjar fundera på olika preventiva medel tycker jag det viktigaste för dig är att du ska må bra i ditt underliv, sen kommer nästa steg , preventivmedel.

Du är inte helt säker på om du vill ha barn om 15år eller ej.Då tycket jag att du har gett dig ditt eget svar. Vänta med att ta något beslut om det,ditt liv nu är upp och ner nu, men om 15 år kanske du har ett harmoniskt liv som är lungt på alla sätt,ditt underliv är med all säkerhet lungt och du har säkert ett jobb som du går till om dagarna och ditt hemmaliv ser med all säkerhet annorlunda ut,så vänta med att ta för stora beslut om din framtid nu.

Jag har haft otroliga problem under flera år där sjukvårdenförsökt med allt men inte lyckats med något.

Jag började med LCHF dieten av annan anledning men alla mina problem förvann. Efter ca 7mån ramlae jag dit på vanlig kost igen och mina problem kom tillbaka. Efter att ha börjat med LCHF dieten igen har jag åter blivit av med min problem.

Jag rekomenderrar dig att börja med LCHF dieten. Du utesluter kolhydrater i all din kost,du tar bort socker mjöl potatis ris pasta bröd.Köp LCHF böcker eller låna på biblioteket eller titta på nätet. Det kan ta ett tag att bli av med söt suget och det är ju ett belöningsystem som den som är sjuk extra gärna vill ha ,men jag lovar dig den största belöningen du kan ge dig är att prova detta och tro på att du ska bli frisk.
Stora kramar till dig med hop om att du snart ska bli glad.
Från en som vet hur det känns.


Tack så otroligt mycket för ditt svar! Det betyder oehört mycket att någon faktiskt tog sig tid att läsa och svara. Måste också säga att det var ett jättebra råd som verkligen har talat till mig. Finns det några som helst tvivel, vilket det uppenbarligen finns, ska man inte genomföra ett sådant här stort och avgörande beslut. Jag är också jätteglad för att du hann svara. Har tänkt hela dagen att jag ska prata med sambon angående att i alla fall avvakta tills vi är minst 100 % säkra. Inget säger ju att vi inte kan göra det senare i livet om vi nu bestämmer oss för det. Har haft en fruktansvärd ångest inför att ta upp det, just för att det är ett sånt jobbigt beslut att ta. Men när jag läste ditt svar fick jag verkligen bekräftelse på det jag har tänkt. Att jag egentligen redan har svarat på min fråga genom att tvivla. Men med den osäkerhet och beslutsångest jag besitter behövde jag verkligen höra ett konkret råd från någon objektiv person. Jag ska börja med att ta tag i mina andra problem så att jag kan komma i balans. Sen kan jag börja fundera på detta igen.
Haha, måste skratta åt det med LCHFen. Det är exakt min historia du beskriver. Dock höll du ut en månad längre än vad jag gjorde. Jag har verkligen funderat på att återgå till LCHF. Jag hade inga som helst magproblem då. Min IBS försvann helt, aldrig uppblåst, aldrig magknip, aldrig magkatarr vilket i princip hela mitt liv kretsar kring (trots alla hjälpmedel) och mitt blodsocker åkte inte längre bergochdalbana. Jag var mätt och mådde bra! Att jag föll tillbaka berodde till stor del på att det blev komplicerat med maten i skolan, kompisarna hade helt plötsligt ingen mat jag kunde äta när jag var där. Jag fick alltid ta med mig eller handla och det gjorde mig väldigt bunden och ospontan. Dessutom såg mig alla som tråkig och besvärlig. Jag är redan besvärlig så att det räcker. Samtidigt vet jag att min kost bestämmer endast jag över och äkta vänner respekterar det. Nu är det den ekonomiska biten som stoppar mig och tiden det tar att fixa bra mat. Jag har precis flyttat ihop med min sambo och han lever på soc. Själv har jag aktivitetsersättning. Mannen äter väldigt mycket mat och jag vet att det kommer bli fruktansvärt dyrt om han ska gå på LCHF. Jag vet också att LCHF mättar mycket bättre än "vanlig" mat och på så sätt äter man ju mindre. Men i detta fall tvivlar jag starkt på att det kommer löna sig. Jag klarar inte att gå på kosten själv, det är ju egentligen mer som en livsstil där man får lägga om hela sin materfarenhet. Dessutom avskyr jag verkligen att laga mat. Det är inget som kan bli roligare genom att vi gör det tillsammans eller lyssnar på musik. Jag får fruktansvärt ont av det och då jag tycker att mat är tråkigt är det inte värt den smärtan. Får jag fråga hur strikt du följer LCHFen? Följer du den slaviskt eller kan du äta färdiglagade köttbullar någon gång om det är det enda som bjuds? Kan du äta kött på en restaurang fastän att de kanske har stekt i margarin? Jag är en typiskt "allt eller inget"-person vilket är otroligt jobbigt och jag arbetar med det dagligen. Antingen följer jag LCHFen in i minsta detalj eller så kan jag lika gärna äta godis morgon, middag, kväll. Nästan så illa är det. När jag började med LCHF tänkte jag "Nu ska jag aaaaldrig mer i heeela mitt liv äta godis igen. Aldrig en pizza. Aldrig ett äpple elller en morot!". Just genom dem tankarna psykar jag mig själv tror jag. Så om du har tid, ork och lust får du jättegärna berätta lite om din syn på att leva med LCHF. 
Oj då, glömde nog säga att jag pratade om allt detta med sambon och han är helt med i mina tankegångar. Han ringer och avbokar vasektomin imorgon. Så otroligt mycket tack för perspektivet du gav mig!
Tacksamma kramar från en mycket lättad tjej.

Annons
Annons
Annons