Forum Sex & relationer


Förhållande fel, hjälp!

Hejsan! Jag heter Hannah och är 18 år.Jag skulle behöva lite rådgivning. Det är såhär att i vartenda förhållande jag går in i, så slutar dem med att dem håller i någon månad högst, allting är bra när vi är på ''g'' innan vi ingår i förhållandet, sen efter ett tag slocknar både mina känslor och killens känslor i förhållandet, jag förstår inte riktigt varför. Oftast är det att jag är för snäll och gör allt för att tillfredsställa, undvika konflikter osv för jag verkligen avskyr drama. Igår så satte jag mig ner med min kille och sa att vi behövde prata, då vet man oftast vad det innebär, vi valde att göra slut på förhållandet och gå vidare som kompisar. Det svider till i mig och jag önskar att jag kunde förhindrat detta. Så har ni några råd till mig får ni gärna svara, tacksam för alla svar! MVH ledsen tjej.

Hej Hannah! Tyvärr kan jag inte direkt ge dig en några råd, men jag känner verkligen igen mig själv i det du skriver (är 19 år). Jag har mest varit tillsammans med killar för att de har velat vara tillsammans med mig och jag har helt enkelt inte velat vara "dum". Jag har inte varit kär i dem men lärt mig att tycka om dem. Detta har bara tagit flera år av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka. Jag har fruktansvärda problem med att stå upp för mig själv och vara "taskig" så jag vet verkligen hur svårt det är, men du måste försöka börja tänka på dig själv. Jag trodde att jag helt saknade förmåga att vara kär. Intresserad i början, visst. Men riktigt kär? Nepp. Det hände inte. Men av mina förhållanden där jag har gjort allt för att vara till lags och sen inte har fått något tillbaka, har jag äntligen lärt mig att vara mer ärlig mot mig själv och min partner. Inte helt ärlig i alla sammanhang, men jag har åtminstone blivit bättre. Jag har för första gången i mitt liv varit tillsammans med samma person i över ett år nu och jag älskar honom. Han känner MIG, inte den perfekta flickvän jag vill vara. Jag vet att det svider när ett förhållande tar slut, men om ni båda tappade intresset så hade det aldrig blivit ett bra och hållbart förhållande ändå. Försök vara glad för att du inte lade ner mer tid på något som aldrig skulle funka. Känslorna måste ju finnas där. Jag är ledsen att jag inte kunde vara till någon direkt hjälp, men skriv gärna mer om du vill :) kram på dig!


Hej Hannah! Jag var likadan när jag var i din ålder. Jag är idag 31 och kan väl känna så ibland. Dock har jag idag ett förhållande sedan snart 6 år tillbaka vilket är gediget rekord för min del. Mina förhållanden varade oftast mellan 6 - 12 mån. Jag tröttnade alltid vid 6 mån men tvingade mig själv ytterligare 6 mån för att jag så gärna ville vara "normal". 
I mitt fall handlade det nog om en form av bekräftelse. Jag har varit mobbad från klass 2-9 och aldrig fått uppmärksamhet eller gillande. När detta ändrades när jag började gymnasiet kunde jag välja vem jag ville. Jag bytte partners på löpande band och förstod inte hur taskig jag var. Jag var osäker på mig själv och visste inte vem jag var. Jag har aldrig uppfostrats till att uttrycka vad jag vill utan jag har alltid anpassat mig efter andra för att inte vara ivägen, besvärlig eller för att andra skulle vilja umgås med mig. Jag visste sedan då inte vilken typ av partner jag ville ha eller om jag ens ville ha en tjej eller kille!
Som sagt så är jag idag 31 och känner mig stabil. Ibland kan jag tänka "ska jag vara i detta nu för evigt" men för en gångs skull vill jag det!! Jag vet mer vem jag är och vad jag gillar för killar och det är ok! Alla gillar inte min sambo men det skiter jag fullständigt i. 
Jag vet inte hur mkt detta hjälper dig men det är liten tröst på vägen kanske :) 
Kram!

Annons
Annons
Annons