Forum Sex & relationer


Blev till en osedd zoombie

Exempel: 
Väninnas skolkamrat kunde inte låta bli att reta sig på att denna varit tillsammans så många år med en och samma karl som ju var hela 16 år äldre (väninnan hade träffat  denne sin förste svensk då hon var 30-årsåldern och han 46 och hållit ihop i närmare 10 år). 
Det kunde väninnan inte godta eftersom de båda väninnorna haft många till synes spännande utländska pojkvänner sedan unga år (bara 14 år gamla 1975).
"Jo, det ska jag förklar för dig: Det är för att han är minst 30 gånger bättre på alla sätt och vis, jämfört med alla de andra jag haft tillsammans, svarade hon och påminde om att det inte allts är så att killen ska vara utländsk och ung för att det ska fungera fullt ut t ex sexuellt.
Väninnan hade hela livet fördomen att svenska män inte kan ha lika bra sex som de utländska hon haft! Men så råkade hon riktigt illa ut med misshandel och blev ensam med ett barn och svårt att få ens en sansad normal karl till låns!
Hon går deprimerad och förlamad av sorg sedan årtionden omkring som en zoombie av det hon utsätts för sina viktiga år från 14 till flickan var ca 5 år gammal...
Nu är hon över 50 och ingen kan tolerera hennes ilska, otrevlighet, frustration, och förvirring. Man undar hur lilla dottern överlevde sin mor. Mormodern hade i hela sitt liv varit alkoholiserad och kände inte någon samhörighet med varken sin enda dotter eller dotterdotter. En isolerad värdelös uppväxt i förorten med en sjukpensionerad mor. Hade det varit några årtionden tillbaka i tiden, så hade flickan hamnat på fosterhem elller allra bäst: adopterats till en fin familj... Ett hem fyllt av cigarettrök och med astma som följd är ingen hänsyn alls! De måste ha dolt allt för socialen.
Slutsats: Kanske borde vi alla haft en "Mentor" som ger oss råd och förklarar hur livet är och kan bli? Varnar om vad som kan hända och ske o s v...
 
 
 

Förstår hur du tänker. Och ändå är vi ju så mycket mer upplysta och informerade i dagens läge jämfört med tidigare.
Men visst kanske det skulle vara bra om staten stakade ut en förutbestämd väg för alla, risken är ju att vi blir det nys Sovjet!?
Men att alla åtminstone borde få grundläggande upplysning, tycker jag verkar som en bra idé. T.o.m. fågelungarna får ju "flygcertifikat" av mamman, och inte skulle vi släppa ut outbildat folk hur som helst i trafiken. Såg på Discovery nyligen att många fallolyckor bland ändra kan hindras om man lär ut hur kroppen skall reagera om man är på väg att ramla.
För även om dem flesta idag vet att man inte ska följa med en "ful gubbe" hur som helst, så kanske många borde lära sig att det finns risk även om man denna fula gubbe kanske ser helt civiliserad och välvårdad ut. Och dem flesta tänker väl att det händer inte mig, om dem hör om någon som råkat illa ut.
Men som du beskriver att socialen inte ingirpit kan ju tyckas lite märkligt. Något som också kan tyckas anmärkningsvärt är om ingen i omgivningen gör något år saken, vilket kanske är lite att fundera på. Hur skall man egentligen gå tillväga om man märker att någon i ens omgivning är på väg åt fel håll eller far illa? Är man moraliskt skyldig att ingripa, och hur gör man?
Mina grannar är lite speciall; mormoder bor med föräldrar (svärson och dotter) samt barn som går i hjälpklass, och när nu ena dottern har skaffat barn, så har mormodern tagit socialen till hjälp för omhändertagande av barnet. Stort steg, kan tyckas, men kanske är det det som krävs; att man har civilkurage och vågar ta tag i saker. Och kanske är det just detta som hade behövts i ditt beskrivna fall, dvs att någon gör något för att få personen på rätt köl. Vad som behöver göras kan vara svårt att säga, och kan funderas på från fall till fall - kanske prata personen till rätta eller som sagt kontakta myndigheter/ socialen.
Därmed inte sagt att t.ex. du ska känna dig skyldig till att det gått som det gått i detta fallet, men kanske vi alla behöver ta oss en funderare ibland vad som är rätt att göra, för ofta vill man ju inte lägga sig i.
 
Mvh: Mikael Markström


Astmasjuka dottern är nu 30 år och har lärt känna i alla fall några av sina sju halvsyskon som fadern (fängelsekund) avlat.
Mödrarna känner givetvis att ha skaffat barn med den illvilliga psykopaten, misshandlaren som bara vill dra omkring i Stockholm och ragga... är en verklig mardröm för alla som erfarit något med den mannen. Skada att han härjat i decennier men hoppas han lagt av nu dryga 60 år gammal...

Annons
Annons
Annons