Forum Sex & relationer


Är jag hans nya mamma???

Jag och min sambo har varit tillsammans nu i snart 4 år. Jag börjar känna att han bryr sig mest om sig själv och att jag har blivit hans nya mamma!!?? Vi har en gård tillsammans med lite djur och 2 barn på 3 år och 10 månader. Han jobbar en heltid + att han har ett litet eget företag så han jobbar mest. Jag är hemma med barnen tar hand om allt i hemmet lagar mat, diskar, städar handlar osv. När vi ska på fest tillsammans hjälper han i stort sett till med att bära ut barnen till bilen sen får jag ta hand om dem resten av kvällen... vet inte hur jag ska förklara mer... Nyligen har jag "gått in i väggen" han har då mest undrat hur vi ska lösa det och han säger hela tiden av vår dotter mår dåligt över det och att han snart kommer " gå in i väggen" om inte jag blir bra snart och tar hand om lagårn, barn osv igen. Dottern har inte jag märkt nån skillnad på dock... När han ska i väg med sina kompisar så kan han säga till dagen innan att han ska i väg. Ska jag i väg måste jag ordna barnvakt och mat till han för han kan inte laga mat... Åh jag vet inte vad jag ska skriva mer och förklara...Men har jag fel i att vara ledsen över att han inte tar nått ansvar hemma eller gnäller jag bara i onödan när han jobbar nästan 2 heltider.... vet inte vad jag ska tänka och tro...Ärdet någon som kan ge mig tips och råd...

Hej ! känner igen mig, har själv haft eget företag, jobbade mycket, hade hemmavarande fru och barn, tjänade mycket pengar, men min dåvarande fru var ändå inte nöjd, det var länge sedan, med min nuvarande fru hade allting varit annorlunda, hon är självgående, sköter hushållet själv, vi hjälps åt med trädgård och reperationer, barnen på helgerna,....vad jag menar, din sambo verkar inte vara nå`n soffpotatis så något positivt tillför han väll ändå. Jag dömmer ingen av er eftersom jag inte känner till hela sanningen.


Självfallet så är det ju den som är hemma som ska göra det mesta arbetetet pga att den andra går ju och arbetar men sen så tycker ju jag att man kan hjälpa till med saker och ting när man kommer hem. Men det är också någonting som ni två får komma överrens om. Ni borde prata med varandra om hur ni vill ha det. En fundering är att om man klagar över att göra allt där hemma, är man då nöjd med att leva det livet?? Men det är bättre att ni pratar och kommer överrens än att det leder till seperation pga att man inte trivs så som man lever


Hej! Jag snubblade över din fråga och kände att jag ville svara när jag läste de svar du fått. Inser dock att inlägget inte är helt nytt så situationen kanske inte är den samma? Så vanligt att man som kvinna inte får känna sig/erkänna att man är överarbetad trots att man arbetar hela dygnen dag efter dag. Det är jobbigt att ta hand om två små barn dag efter dag (och en hel del nätter oxå kanske eftersom ni har en så liten?). Om du dessutom är utbränd är det ett sjukdomstillstånd som inte kommer att bli bättre om du inte får hjälp att dra ner på krav och arbetsbörda. Att du inte får stöd utan mer krav från din sambo i detta är inte alls rätt sätt att bli bättre. Ni skulle tillsammans behöva gå och prata med någon och få hjälp att strukturera upp det hela så ni båda orkar med vardagen och du kan bli bättre. Din läkare kanske kan vara till hjälp? Din man arbetar mycket - förstår att även han riskerar utbrändhet när det dyker upp krav i hemmet. Men eftersom ni båda faktiskt arbetar (även om kvinnans insats med att fostra och se efter Sveriges framtid även på 2000-talet graderas som mindre viktig eller ansträngande) så måste ni ju hjälpas åt med barn och hem på er "fritid". Du behöver dessutom egentid (precis som din sambo) för att orka med att vara en bra mamma, sambo, lokalvårdare, kock, djurskötare etc... Den som tror att det enda man behöver är mycket pengar för att må bra har fått det hela om bakfoten. Sedan tror jag som Maja skriver att det är bra om du funderar på vad du vill göra med ditt liv. Kanske du inte alls ska vara hemmavarande mor? Jag är av det slaget att jag inte mår bra psykiskt av den isolering det innebär att gå hemma och ta hand om barn - den erfarenhet jag har är av föräldraledighet - alla andra vuxna är på jobbet och andra barn på dagis och det ekar tomt i kvarteret. När jag är hemma och jobbar på dagarna behöver jag få frihet att göra annat några gånger i veckan oxå för att orka med. Träffa vuxna människor. Min man och jag har i perioder haft "öronmärkta kvällar". Han är fri att hitta på något exempelvis måndag och onsdag och jag tisdag och torsdag. Vill han sedan hitta på något fast det är "min kväll" får han fixa barnvakt och vice versa. Nu förstår jag att ni kanske inte har några kvällar att dela på eftersom din sambo jobbar så mycket, men det kanske finns någon tid eller kanske ni kan ordna barnvakt? Bäst mår jag nog när jag får jobba hemifrån och längta efter min familj som jag träffar på kvällarna och helgerna och då verkligen kan satsa på och orka att ha roligt tillsammans. Och det är roligare att vika tvätt tillsammans med någon bra låt på radion. ) Samma rättigheter måste gälla för familjens båda vuxna. Dvs möjligheter att träffa vänner, utrymme för intressen etc. När det gäller festexemplet så bör ni absolut kunna dela på barnansvaret så att båda får chansen att "mingla". Kan ni inte dela på barnansvaret när ni är på fest kanske ni bör ordna barnvakt så du oxå får slappna av? Men som Maja skrev - ni behöver prata med varandra - under lugna former - för att få rätsida på det här annars kan nog risken vara stor att ni går isär. Att du känner såhär är inget som du bara kan "skärpa till dig" och komma ur utan ni behöver fundera på hur ni ska lösa det så att ni båda (och barnen) får må bra. Klart att inte barnen mår bra med en utbränd mamma, det måste ni göra något åt tillsammans. Kram och lycka till!

Annons
Annons
Annons