Vad är reumatoid artrit (RA) och vad är orsakerna?

Reumatoid artrit (RA) är en kronisk sjukdom där en rad orsaksfaktorer spelar in. I cirka hälften av fallen uppstår sjukdomen hos personer som är ärftligt predisponerade. RA räknas som en autoimmun sjukdom.

Publicerad den: 2013-04-25
Publicerad av: Mats Halldin, ST-läkare i allmänmedicin och medicine doktor, medicinsk chef, Netdoktor

Annons

Många faktorer spelar in vid uppkomsten av RA, och ofta är det så att de som får RA, har ärftliga anlag för sjukdomen.

Reumatoid artrit, RA

RA är en kronisk inflammationssjukdom i kroppens leder som ger svullnad, smärta, stelhet och efter hand förlorad rörlighet. Processen börjar i synovian, som är en hinna eller ett membran som skapar insidan av väggen i leden och skapar ett skyddat rum, ledhålan. En ledhåla är fyllt med synovialvätska, som verkar som smörjmedel för leden. Förutom att skydda leden bidrar synovialvätskan med syre och näringsämnen till brosket som omger ändarna av lederna. Brosk är huvudsakligen uppbyggt av kollagen, som är det viktigaste strukturproteinet i kroppen och skapar ett nätverk som ger lederna stöd och flexibilitet.

Vid RA bryter en kontinuerlig inflammationsprocess i synovian gradvis ner kollagen, därmed förstörs brosket. Resultatet blir förträngning av ledspalten, samt eventuellt nedbrytning av benvävnad. Vid ökande RA påskyndas nedbrytningen av brosk när vätska och inflammationsceller ansamlas i synovium och skapar en förtjockad synovialvävnad (pannus). Här produceras enzymer som förstör omkringliggande brosk och drar till sig flera inflammationsceller, vilket därmed uppehåller processen. Inflammationsprocessen vid RA är inte begränsad till bara brosk och leder, utan kan också skada organ i andra delar av kroppen.

Annons
Annons

Inflammationsprocessen

En inflammationsprocess är en del av kroppens immunsystem, och har som funktion att bekämpa infektioner samt läka sår och skador. När en skada eller infektion uppstår, mobiliseras vita blodkroppar för att ta bort främmande proteiner som exempelvis virus. Blodkropparna samlas och gör att området blir inflammerat. Normalt är en inflammationsprocess kontrollerad och självbegränsande, men vid kronisk RA upprätthåller olika svagheter denna process så att inflammationen blir kronisk eller ständigt återkommande.

Autoimmunitet

Två typer av vita blodkroppar har huvudansvaret för att bekämpa infektioner. Dessa kallas lymfocyter och monocyter. Lymfocyterna består av två undergrupper, T-celler och B-celler. När ett främmande ämne kommer in i kroppen upptäcker vanligen T-hjälpcellerna inkräktaren, som kallas ett antigen. T-hjälpcellerna sätter därefter igång en serie immunreaktioner för att eliminera inkräktaren. Normalt startar T-hjälpcellerna bara en sådan reaktion mot ämnen som inte hör hemma i kroppen och inte mot kroppens egen vävnad. Vid RA däremot, förekommer en process som kallas för autoimmunitet. Detta betyder att T-cellerna uppfattar kroppens kollagen som främmande antigener och startar en serie reaktioner för att bli av med den antagna fienden. Den första reaktionen är stimulering av B-lymfocyterna att producera antikroppar – molekyler tillverkade för att angripa ett speciellt antigen. När sådana antikroppar angriper kroppens egen vävnad, som vid RA, kallas de för autoantikroppar.

Monocyter och cytokiner

Monocyterna är den andra viktiga typen av vita blodkroppar, som blir stimulerad av de överaktiva T-cellerna vid RA. Monocyterna stimulerar produktionen av två nyckelfaktorer i inflammationsprocessen: leukotriener, som drar till sig ännu fler vita blodkroppar till området, och prostaglandiner, som öppnar blodkärl och ökar blodgenomströmningen. Monocyterna producerar också små äggviteämnen,proteiner, som kallas cytokiner. Många forskare tror att cytokiner spelar en mycket viktig roll i processen som förstör leder, och kanske också är ansvariga för inflammationsreaktionen som uppkommer i andra kroppsdelar än leder. Små mängder cytokiner är helt nödvändigt för att läka skadad vävnad. Vid överproduktion kan de däremot orsaka allvarliga skador, som feber, chock och skada på organ som exempelvis levern. Det finns många olika typer av cytokiner, men de viktigaste vid RA kallas för tumörnekrosfaktor (TNF) och interleukiner. Några cytokiner bidrar till att frigöra enzymer som förstör kollagen. Andra cytokiner som kan ha betydelse, kallas för interferon och GM-CSF. Därtill tror man att ökade mängder av kväveoxid, som spelar en viktig roll i reglering av blodkärl, har en väsentlig förstörande roll vid RA.

Annons
Annons

Genetiska faktorer

Även om forskarna har funnit mycket om inflammationsprocessen vid RA är det ännu okänt vad som orsakar detta självangrepp. En teori är att en kombination av faktorer, inkluderat ärftliga faktorer, onormal immunreaktion och yttre miljöfaktorer såsom en virusinfektion, sätter igång sjukdomen. Det beräknas att 50 % av risken för att utveckla RA har samband med genetiska faktorer.

HLA-DR4

HLA är en gen som bestämmer produktionen av molekyler som fångar antigener, så att antigenerna blir märkta och angripna av immunsystemet. Forskare har upptäckt att många patienter med autoimmuna sjukdomar har en undertyp av HLA-genen som kallas HLA-DR4. Emellertid finns det många personer som har HLA-DR4 utan att få RA. Många experter menar därför att det finns flera gener som är involverade i sjukdomsutvecklingen. Man tror att hos personer med ärftliga anlag blir immunsystemet lurat att angripa kollagen, eftersom det i struktur liknar ett främmande agens, exempelvis ett virus.

Infektiösa triggers

Även om många bakterier och virus har studerats, har man inte funnit någon enskild organism som ansvarig för den första stimuleringen av immunreaktionen vid RA. Dock har insjuknadet för människor födda under vissa decennier varit lägre vilket kan tala för att exponering för till exempel cirkulerande infektiösa agens under barndomen påverkar risken för att senare utveckla sjukdomen.

Vem får RA?

RA är en gammal sjukdom, benförändringar liknande RA har hittats i flera tusen år gamla skelett. Kvinnor löper högre risk att drabbas av sjukdomen. Även om sjukdomen kan uppträda i varje åldersgrupp, startar den vanligen mellan 20 och 45 år. Det finns ökad risk för att få RA om nära släktingar har sjukdomen.

En studie visar att rökning är av stor betydelse. Uppskattningsvis skulle nästan 20 % av all RA kunna undvikas om rökning upphörde, särskilt hos personer som har förekomst av reumafaktorer i blodet. Det finns alltså all anlednng att avstå från att röka om man har nära släktingar med reumatism. Kombinationen av genetiska riskfaktorer och rökning ökar risken påtagligt för sjukdomen. Patienter med RA som har haft betydande depressioner under längre tid, verkar ha ökad smärtupplevelse, rörelsehämning och uttröttbarhet.


Annons
Annons
Annons