Att diagnostisera reumatoid artrit (RA)

Diagnostik av ledsmärtor

Reumatoid artrit (RA) kan vara svårdiagnostiserad. Sjukdomen kan ge mycket olika symtom hos olika personer. Ofta kan blodprover och röntgenbilder vara normala under flera månader efter att ledsmärtorna uppträder. Därtill finns det många andra sjukdomar som kan likna RA, bland annat artros, skador, andra reumatiska sjukdomar, infektioner och dålig blodcirkulation. En grundlig undersökning och samtal på läkarmottagningen är därför nödvändiga tillägg till blodprover och röntgenbilder.

Sjukdomshistoria och kliniska fynd

Sjukdomshistorien (anamnesen) är avgörande för att komma diagnosen på spåret. Följande faktorer har stor vikt:

• Smärtor och tecken på inflammation i lederna i händer och fötter.
• Morgonstelhet som varar längre än en timme.
• Allmänna symtom som orkeslöshet, trötthet, feber, viktminskning.

Vid undersökningen påvisas svullna och inflammerade fingerleder – först och främst de innersta lederna, grundlederna eller MCP-lederna (metakarpofalangeallederna), och lederna utanför, PIP-lederna (proximala interfalangeallederna). Förändringarna uppträder ofta symmetriskt på båda händerna.

Blodprover

Sänkningsreaktion och CRP

Förhöjd sänkningsreaktion (SR) kan uppstå vid alla inflammationstillstånd, däribland RA. Detta blodprov används inte till att diagnostisera RA, men det kan vara användbart för att följa sjukdomsaktiviteten. CRP är ett motsvarande blodprov, som också återspeglar inflammation i kroppen.

Blodvärde

Ett vanligt problem vid RA är lågt antal röda blodkroppar, något som ger blodbrist eller anemi. Det är därför viktigt att kontrollera blodvärdet (hemoglobin). Mängden blodplättar (trombocyter) mäts också, eftersom dessa ofta är förhöjda vid RA

Reumatoid faktor

Hos cirka 70–80 % av RA-patienterna bildar kroppen ett ämne som kallas reumatoid faktor. En del människor har dock reumatoid faktor utan att ha RA, detta blodprov är därför inte tillräckligt för att påvisa RA. Om det däremot förekommer typiska ledsmärtor och stelhet tillsammans med reumatoid faktor, ökar sannolikheten för diagnosen RA. I det motsatta fallet, om reumatoid faktor inte finns, är sannolikheten för att det är RA som orsakar smärtorna lägre.

Anti-CCP-antikroppar

Detta är ett reumatologiskt prov som påvisar autoantikroppar mot ämnet CCP (cyklisk citrullinerad peptid). Forskning har visat att anti-CCP-antikroppar är mer specifika (provet ger inte i lika hög grad utslag hos dem som inte har RA) än reumatoid faktor. Provet kan bättre förutsäga aggressiv sjukdom.

Andra blodprover

Det finns många andra blodprover som kan vara aktuella. Bland annat prov för att följa lever- och njurfunktionen, och flera prov för att utvärdera aktiviteten i immunförsvaret.

Bilddiagnostik

Röntgenbilder är inte till särskilt stor nytta för att påvisa nydebuterad RA. Orsaken är att röntgenbilder endast visar förändringar i skelettet vilket förekommer först efter längre tids sjukdom. För att komma igång tidigt med behandling är det viktigt att påvisa sjukdomen innan skelettförändringar har uppstått. Vid långt gången RA är röntgenbilder dock till hjälp för att utvärdera nyttan av och att planera eventuell kirurgi.

Ultraljud och magnetkameraundersökning kan visa förändringar i mjukdelarna i lederna redan efter några veckor. Ultraljud är bättre än röntgen för att påvisa benskador vid RA i den tidiga fasen, men resultaten är beroende av den enskilde undersökarens kompetens.