Fråga: Reumatolog eller psykologhjälp?

Hej! Skulle vara extremt tacksam för svar! Jag är just nu riktigt orolig och ledsen. Jag är 39 år. 167 cm, väger 55 kg. Barnlös. Jag har alltid ansett att jag har en lite klen kropp, vad gäller rygg och ligament runt om i kroppen. Som jag tidigare trott beroende på att jag sliter på den utan att vara bra på att stretcha eller värma upp. Var väldigt lång som ung (samma som nu när jag var 10) och hade i tonåren ganska dålig hållning. Har väldigt kraftig svankrygg har sjukgymnast påpekat. Men i övrigt som sagt väldigt välmusklad i. Jag är mycket välmusklad och kör hårt med mig själv på det vis att jag rider dagligen (på hög nivå i dressyr) lyfter tungt, kan gå runt och slita på lilla gården från 7 på morgonen till 11 på kvällen. Sitter däremellan på kontor stilla framför datorn i veckorna, 7-8 h/dag. Jag har haft olika symptom från kroppen sedan jag var i tidiga tonåren: Tidiga tonår och framåt: Ischiasliknande smärtor, dock aldrig med strålningar ner i benet. Var betydligt mer frekvent och smärtsamt runt 20-25-årsåldern, numera ganska sällan och hjälps relativt snabbt med några ipren i några dagar. Runt 20-årsåldern gjorde det ont när jag red, numera aldrig problem vid ridning. 1990-1992: flera års problem med en axel som var stel, knäppte och smärtade på mornarna. Utlöstes som jag tror av en period av extra hårt stallarbete. 1992: en mindre inflammation i nåt revben. 1998: Avramlingsolycka med whiplashliknande problem som var stora, omfattande och hemska första halvåret och sen sakta klingade av under några år. Röntgen och omfattande undersökningar. Numera inga påtagliga problem förrän sista veckan då jag fått som jag upplever det spänningsrelaterade problem igen (säkerligen pga att jag varit så nojig sista 2 veckorna).
2003: Tennisarmbåge efter en hel dags tunga lyft av höbalar. Tog nåt år innan det gick över helt. Vinter + sommaren 2006: För 2 veckor sedan så fick jag Irit i ena ögat. Jag hade EXAKT samma symptom en gång i vintras men då självläkte det snabbt. Inga större smärtor m.a.o. I vintras visste jag ej att det var Irit dock. En period av ont i som jag trodde var träningsvärk i bröstmuskeln efter mycket snickrande och byggande samt stallarbete. Men det kan ha varit bröstbensbrosket inser jag nu. Det är helt borta nu. Allmänt: Periodvis problem från utsidan av knäna. Utlöses alltid av vandring i berg i nedförslut. Mycket lätt att få spänningshuvudvärk, käkspänning etc, så fort jag blir lite rädd/nojig. Kan på kvällarna efter långa dagar där jag gått omkring Mycket känna mig väldigt trött i kroppen och det är jätteskönt att sjunka ner i fåtöljen. Då kan det – innan jag vilat lite – värka lite i hela kroppen, mest odefinierat i benen. Periodvis (ganska ofta) lättare värk (trötthetskänsla) i ländryggen vid arbete. Ej vid vila. Detta har pågått minst 8 år, startade nog efter avramlingsolyckan. Full rörlighet som jag kan bedöma. Ofta stel och oelastisk i rumpmusklerna har jag trott, men kanske är det höfterna eller lårbensknölen. I våras hade jag en enorm stressperiod, flyttade, byggde stall, hade inga hästar hemma, jobbade på kontoret jättemycket. Blev ganska deppig faktiskt. Men nu är allt i sin ordning, jag jobbar lite mindre och allt kändes bra tills Iriten. Summa summarum, nu är den ytterst inbillningssjuke jag JÄTTEOROLIG för att jag har Bechtrews eller annan reumatologisk sjukdom och att mitt enda och stora intresse i livet dressyren/ridningen på sikt kommer äventyras. Det som talar för detta är olika problem från kroppen som är av inflammatorisk karaktär. Det som talar emot är att jag normalt aldrig är trött, aldrig morgonstel (sover som en stock jämt), att jag haft besvär i 20 år som inte direkt blivit mer smärtsamma och inte gett stelhet. Att jag aldrig har värk vid vila. Jag har så vitt jag vet ingen reumatism i den närmsta släkten, men min mamma, 63 år, har sista året haft problem från ländryggen av okänd karaktär. Kanske är det nu det är på väg åt skogen? Jag tycker att ländryggströttheten och den lätt molande värken sista året blivit mer konstant men har alltid trott att det berott på att jag är usel på att stretcha höftböjarmuskeln och sätesmuskeln – något vi ryttare verkligen bör göra. Jag har inte brytt mig, inte lidit trots att jag har lite ont, aldrig behandlat nån skada hos läkaren (mer än avramlingsolyckan som behandlades av Karolinskas Rehabiliteringsteam) äter lite Ipren vid behov och har aldrig sett nåt samband på mina problem. Dvs ej varit orolig, men nu är jag extremt orolig, utlöst av ögonläkarens fråga och tal om Bechtrews. Och givetvis får jag snabbt nya symptom som jag sedan whiplash-olyckan är ganska säker på är rent stressframkallade. Och så blir jag mer orolig osv. Kanske borde jag söka psykolog istället eller bör jag söka Reumatog? Extremt tacksam om jag får svar!