Jag är i princip varje dag lättirriterad och på dåligt humör, känner mig energilös och svag. Kämpar verkligen för att klara av vardagens relationer och sociala sammanhang. Jobbar nu halvtid i en kravlös miljö och sköter det snyggt, men efter arbetsdagen är energin slut. Saknar ork att planera för framtiden, förbereda morgondagen etc... Situationen gör mig rädd för framtiden (vad ska jag leva för typ av liv?) och ledsen över den effekt mitt humör och min orkeslöshet har på relationer och socialt liv. Har många stora beslut framför mig (barn, ny karriär, boende) och massor med saker jag vill hinna med att göra i livet. Känner mig i grund och botten stark, glad och tacksam med bra självförtroende och sämre självkänsla. Har sedan årsskiftet slutat med alkohol och tobak, äter GI för att stabilisera blodsockernivåer, jobbar aktivt med att bygga positiva tankegångar. Jag tar mediciner för astma och allergi. Dessa åtgärder verkar dock inte få fart på mitt energiflöde (tycker snarare att energibristen förvärras), och jag känner mig villrådig. Ska jag ha mer tålamod? Finns det mer saker jag kan göra? Är jag sjuk (har bra blodvärden och syresättning)? Depression (har sprungit ut och in hos terapeuter tidigare i livet)? Utbränd (har levt under emotionell stress de senaste åren)? Vad kan jag göra för att komma vidare i min situation?
Det låter verkligen som du gjort allt för att må bra. Beslutet att sluta med alkohol är mycket bra, det är aldrig en lyckad behandling när man mår dåligt.
Kosten är viktig, men där vet man väl idag inte vad som är "bäst". Du antyder också i ditt brev ett kogntivt förhållningsätt till den situation du befinner dig i.
Mitt råd är egentligen två. Dels tror jag en samtalskontakt skulle kunna vara bra, trots att du skriver att du tidigare "sprungit ut och in hos terapeuter". Det är alltid bra att ha en samtalspartner när man upplever problem inom flera olika områden. Det andra rådet är ett besök hos din distriktsläkare för en bedömning om det är så att en farmakologisk behandling skulle kunna hjälpa dig.
Det ena rådet utesluter inte det andra.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
chefsöverläkare inom psykiatri
