Forum Stress och utmattningssyndrom


Vill få tillbaka allt jag förlorat!

Hej! Just nu försöker jag kämpa med att börja återgå till mitt liv igen vilket jag förstod inte skulle bli det lättaste. Jag är en tjej på 24 år som varit sjukskriven från mitt arbete i snart två år av utbrändhet och depression. Nu känner jag att jag behöver och vill komma tillbaks till sk. "verkligheten" och starta upp mitt liv på nytt. När jag nu märkte att mina vänner inte hör av sig längre till mig och inte svara mig känns det som en klump i magen och jag kan inte hejda mina tårar till att sipra ut. Jag står nu helt ensam och kämpar för att hitta nya vänner och det nya vardagliga livet till lycka och framgång. Av snart två år utav hjälp att få kognitiv eller någon sorts av behandling har får mig att tvivla och att jag måste ta tag i det själv. Vill inte förlora mera år av att gå och vara sjukskriven. Även om jag så ska gråta mig till sömns varje natt så ska jag klara av det här men att tankarna om ensamheten och orken att fortsätta kommer bli hård. Kan det vara att människor kan vara elaka ibland av avundsjuka? Varför har endel människor sån tur i livet och endel inte? Jag har alltid trott att allting som händer och vad alla en har att gå igenom så finns det alltid en mening med allt som händer. Meningen med min sjukskrivning kommer jag då inte få reda på om jag nu ger upp. Är det fler som förlorat sina vänner efter ett x antal år av sjukskrivning önskar jag och ber er att ta er dyrbara tid och skriver några rader till lilla mig. Jag är en väldigt söt, omtänksam och väldigt social person som en gång älskat livet mer än någonsin och njutit av dagen som den vore den sista. Mina vänner och familj skulle beskriva mig som en vacker och energisk person som som älskar utmaningar och nya människor. Så jag är en helt vanlig tjej som bara har lite otur i livet!

Hej! Jag har själv precis gått igenom en utmattningsdepression. Varit sjukskriven i 1,5 år. Det är inte lätt att komma tbx alls. Och inte som "vanligt" med de "vanliga" kompisarna. Man omvärderar ju livet efter en krasch. Sen har jag lärt mig i min terapi att många möten handlar om hur man själv är/bemöter/serverar sig till/mot andra människor. Jag har lärt mig hur jag vill vara och vill ha det och det kanske inte alltid passar galoscherna hos mina "gamla" vänner. Och då får det vara. För jag vill kunna ta hand om mig och mitt liv nu. Och JA man måste ta tag i det själv. Men tyvärr finns det folk som kan känna sig "kränkta"/trampade på tårna på vägen. Men så är livet det passar inte alla. Det viktigaste är att DU mår bra! Jag diskuterar gärna det här med dig om du vill skriva till mig så finns jag här för dig! /Trinan


Jag läser dina rader cassandra, ser en inre styrka hos dig :-) Ja, ibland reagerar människor i omgivningen besynnerligt... men de vet väl inte hur de ska hantera det hela... Bra att du vill kämpa för ett bättre mående hos dig själv. Hoppas du hittar en bra väg i det... Jag har väl direkt inte förlorat vänner (en enda då) pga mina sjukdomar, har aldrig haft "många" vänner, bara några få nära... har däremot fått flera vänner genom nd sen jag kom hit :-) Jag önskar dig lycka till!


hej på dig ....jag kan tänka mig du redan fått många vänner efter det öppna,vackra och självutlämnade brevet....jag har själv varit sjuk väldigt länge och är på väg tillbaka ....det känns nästan när man varit sjuk som att sjukdomen blivit ens identitet och utan den är man helt vilsen...jag kan väl känna att jag vill träffa nya vänner och börja ett nytt liv....du verkar vara en fin person....vet inte om detta är sent ute med tanke på datumen ovan,..men jag skulle vilja veta lite mer om dig vart du bor och så...är du intresserad ....hör gärna av dig till min mail den e rockoparlan@live.se....vi kanske kan bli vänner vem vet......mvh maria från göteborg

Annons
Annons
Annons