Forum Stress och utmattningssyndrom


Vaken i tvådygnsperioder - ångesten styr

Hej, Jag är 19 år och har sedan grundskolan haft problem med min sömn. Problemet är inte att sova, när jag väl somnat så sover jag som en gud, men min hjärna har helt enkelt ingen som helst lust med att sluta arbeta och somna in. För ungefär 8 år sedan när jag började med musik eskalerade problemen, då ville hjärnan gärna tänka fram låt-material och sångtexter medan jag bara ville få mig några timmar av värdefull sömn innan jag skulle till skolan. Under gymnasiet blev det ännu jobbigare när man inte bara helt plötsligt behövde öva regelbundet och länge, samt prestera högre på sitt instrument, utan även faktiskt behövde bry sig om sina betyg. Prestationsångesten var på topp-nivå, och sen har man dessutom den sociala biten. I snitt sov jag nog ca 3 timmar per natt, inte helt illa men man blev mosigare och mosigare i huvudet med varje år. Nu gick jag äntligen ur gymnasiet sommaren 2012, och då till en början släppte problemen en aning och jag kunde äntligen somna ungefär när jag ville. Jag började jobba och träna, började äta ordentligt och kände inte riktigt samma press på mig med musiken. Efter några månader kom dock all ångest tillbaka, och det var värre än innan. Det blev samma visa igen med ca 3 timmars sömn per natt, och att kliva upp ur sängen på morgonen blev återigen nästan omöjligt. Sen några veckor tillbaka blev det dock extremt. Efter att ha försovit mig några gånger utvecklade jag en rädsla för att gå och lägga mig, eftersom jag inte kunde vara säker på att jag skulle vakna när larmet ringde. Nu vaknade jag inte längre efter tre timmar, inte ens med fem larm ställda, utan tidigast efter ca 8 timmars sömn. Det gjorde att jag helt enkelt inte gick och lade mig, för om jag ens satte mig lite för bekvämt i soffan kom ångesten inrusande och skrek "du kommer somna! somnar du så vaknar du inte förrän mitt på dagen, och medan du sover får du inget gjort! Sömn är slöseri på tid!". Så sedan några veckor tillbaka håller jag mig helt enkelt vaken tills kroppen kollapsar av trötthet, vilket brukar ta nästan två dygn, och då sover jag ca 8-10 timmar för att sedan kliva upp och vara vaken nästan två dygn till. Detta gör att jag inte längre kan träna något muskelbyggande, kroppen återhämtar sig inte bra och jag har lite värk i musklerna, men jag är förvånansvärt pigg i sinnet och klarar att jobba. Första dygnet är jag piggare än jag har varit tidigare, och andra dygnet är jag relativt pigg fram tills kvällen då jag totalt säckar ihop. Dock fungerar mitt minne inte helt felfritt, men man får väldigt mycket gjort när man skippar en natts sömn hela tiden. Jag undrar om det är någon annan som har varit med om detta eller i nuläget följer ett liknande mönster? Vet någon om hjärnan tar någon allvarlig skada som följd av att arbeta under så långa perioder hela tiden? Hur påverkas immunförsvaret? Har någon bra tips på hur jag kan övervinna ångesten och försöka somna när jag borde?

Annons
Annons
Annons