Forum Stress och utmattningssyndrom


Utmattningsdepression hjälp

Hej, jag söker ut till dem som suttit i samma sits som mig, och till folk som kan komma med tips och råd eftersom jag inte har en aning om vad jag ska göra.
Så snälla ta er tid att läsa och hjälp mig, för jag har ingen aning vad jag ska göra.

Jag har för det första haft en ganska trasslig uppväxt, då min pappa inte varit närvarande, varit mycket mobbning, föräldrar med drogmissbruk osv, då jag växte upp och förstod bestämde jag mig fort för att bli en bra människa, att vara bäst och omtyckt.

Har även bott hos två fosterhem, en gång med LVU.

2010 fick jag även en adhd diagnos och fick gå om nian i samma veva.

2013 hamnar jag på behandlingshem pga min adhd och psykiska besvär, där jag även fick en gymnasieplats.
Jag bodde bara kvar på behandlingen i ett halvår och flyttades sedan till internatet.

Pluggade till kock, vilket var konstant stressigt, vi hade nästan enbart bara praktiska lektioner inget teoretiskt.
I andra året började jag skolka pga att jag kände att jag mådde skit ba jag gick in i köket, att jag hellre ville dö än att vara där. Då det var 2 månader kvar till studenten hade jag ännu IG i matlagning pga att jag vägrade att vara i köket, men jag fixade ett G på de där två månaderna.
Tog studenten, flyttade hem till mamma och började jobba en månad efter studenten, som telefonförsäljare.
Jag älskar verkligen de jobbet, de är förbannat roligt att sälja men efter 3 månader kände jag att den dagliga ångesten började bli värre, jag var trött konstant, grät konstant, orkade ingenting.
Gick tillslut till doktorn då jag faktiskt inte ens tog mig upp ur soffan, jag blev diagnostiserad med utmattningsdepression. Blev sjukskriven i 2 veckor o hemskickad, var hemma 2 veckor försökte ta de lugn vila upp mig osv, men mådde bara sämre o sämre, gick tillbaka till läkaren blev sjukskriven 2 veckor till även fast doktorn sa att han egentligen inte ville fortsätta sjukskrivningen pga att det skulle bli för svårt för mig att gå tbx till jobbet då. På måndag har jag varit sjukskriven i en månad för utmattningsdepression, under denna månad har mina problem bara blivit värre och allvarligare. Har blivit så dåligt så jag knappt har någon livslust kvar, inte om det ska behöva vara såhär. Jag äter inte, duschar inte, lägenheten ser så äcklig ut så jag egentligen vill gråta, men jag orkar inte. På måndag ska jag alltså börja jobba igen på 50%, och jag har aldrig mått sämre, jag älskar mitt jobb verkligen och jag saknar att vara där, det är inte det de sitter i. Jag blev sjukskriven för att bli piggare, för att ta det lugnt och bara tänka på mig själv. Var snack om kbt och mediciner osv också, men nu är de ju såhär att kuratorerna har semester hela jävla sommarn. Så allt jag gjort under min sjukskrivning är att försöka bli frisk ensam, och allting har bara blivit värre. Sjukt att dem anser att jag ska börja jobba igen innan ens hjälpen startat för mig. Helt sjukt ändå hur saker och ting funkar. Jag ska verkligen försöka men jag har aldrig någonsin varit såhär rädd för något. Ju närmare måndag det blir desto hårdare och ondare slår hjärtat, får fan svårt att andas.
Den enda hjälpen ja fått är att bli sjukskriven, inte fått några tips eller råd på vägen, har bara legat hemma och blivit värre. Och jag känner att jag går sönder om jag ska jobba på måndag. Men med tanke på vad doktorn sa sist vågar jag inte kontakta dem heller.. Vill bara ha tillbaka min livslust och mina kompisar, som även tagit avstånd pga mitt tillstånd. Jag har snart varit vaken i två dygn i streck pga panik, har så ont i hjärtat så jag gråter.. Min fråga är vad ska jag göra? Har doktorn verkligen gjort rätt med tanke på att han bara skickat hem mig utan råd, hjälp eller någonting alls?

Hej agsshi.
Jag känner verkligen med dig. Inte konstigt att du mår dåligt som du fått kämpa. En månad är väldigt kort tid att vara sjukskriven vid utmattningstillstånd och det verkar som om du är långt ifrån att vara tillräckligt återställd för arbete. Om jag vore du skulle jag ta kontakt med psykiatrin där de har kunskap om såväl utmattning, ångest, depression, adhd och barndomstrauman. Du behöver den bästa hjälpen som går att få av en empatisk och skicklig psykolog för att få bli hel. Jag tror också att du skulle ha stor nytta av att få träffa en fysioterapeut/sjikgymnast i psykiatrin. Så att du genom kroppen får hjälp att hitta inre balans, trygghet och självkänsla. Du behöver ingen remiss utan kan själv anmäla dig. Skriv gärna ned allt du berättat om här och skicka till din mottagning. Tyvärr är väntetiderna ofta långa så jag vill också ge dig råd om vad du kan göra nu. Jag har varit utbränd och jobbar nu proffessionellt med människor som har den diagnosen så jag har erfarenhet.
Be din läkare om längre sjukskrivning. Distriktsläkarna har riktlinjer vid utmattningstillstånd och då handlar det om flera månaders sjukskrivning. Stressen att börja arbeta förvärrar uppenbarligen dig. Om han/hon inte är förstående så be om att få byta.
Ät bra mat på regelbundna tider. Undvik kolhydrater som ger blodsockersvängningar och ökad ångest.
Rör på dig. Det minskar ångesten och depressionen. Promenader brukar vara bra och i början kan det vara bra att det inte blir i för hårt tempo. Du märker om det blir för mycket genom att du blir utmattad efteråt. Kanske räcker det med att gå runt huset i början. En del märker att ångesten lättar då de anstränger sig hårdare. Prova dig fram och lyssna på kroppen vad som är lagom för dig.
Prova yoga. Det finns filmer på youtube och många bra appar. Jag tror du skulle må bra av yin yoga. Min favorit app är Vila Dig i Form.
Du kan prova Basal Kroppskännedomsträning som är en metod som troligen kommer att hjälpa dig mer på djupet. Kolla på ibk.nu där det finns filmer och ljudfiler gratis. Börja med någon enstaka övning. Du kan kanske behöva tid på dig att få kontakt med kroppen så att det inte blir för mycket till en början.
Sök stöd. Finns det vänner du kan prata med? Om du är medlem i svenska kyrkan så kan du få samtalsstöd där. Det går också att ringa jourhavande medmänniska. Sök på nätet efter stödgrupper tex för utbrända eller för de som vuxit upp i ett hem där föräldrarna missbrukat.
Vad du än gör så fundera inte på självmord. Sök omedelbart hjälp om du får sådana tankar. En depression kan lura oss att tro att det inte finns hopp men det är bara depressionstankar. Det kommer att bli bra för dig också
Önskar dig all lycka i framtiden.

Annons
Annons
Annons