Forum Stress och utmattningssyndrom


utbränd IGEN?...

 
Jag är ständigt rädd och tror på mina tankar även om dem inte är realistiska, just där och då tror jag på dem så starkt att jag just då kan få för mig att jag är en hemsk människa på alla sätt som inte är värd att älskas eller att leva , det leder i sin tur till panikkänslor och mental utbrändhet pga min osäkerhet, extremt låga självkänsla samt så höga krav på mig själv i alla sammanhang. Antar att jag är ett hopplöst fall för vården eftersom ingen lyckats få mig att komma till rätsida på mina problem, eller så har det handlat om att jag inte kan ta till mig terapin genom alla år, kan inte hjälpa mig själv helt enkelt....
Jag är jävligt less, rent ut sagt på alla mediciner jag stoppat i mig genom åren och att behöva gång på gång ta till hjälp- mediciner för att jag inte klarar av någonting , jag är en fighter, annars hade jag nog inte levt idag med tanke på hur fruktansvärt psykiskt och fysiskt dåligt jag har mått de närmsta 10 åren av mitt liv. Jag är rätt ung, 25 år men har redan flera djupa depressioner, panikångest och utbrändhet i bagaget + att jag nu håller på att gå in i väggen igen pga ett hemskt jobb jag haft i sommar för att jag behöver pengar, man har inget val liksom.
Det så tungt och mörkt och jag kämpar varje dag med att ens överleva, är nära till gråt och ofta orkar jag inte ens gråta pga att jag är så psykiskt och fysiskt utmattad. Jag har gått i terapi fram och tillbaka sedan 15 års ålder, men aldrig känt att det riktigt hjälpt mig, hela tiden trott det är mig det är fel på men tänk om jag bara haft extrem otur? :( Jag avslutade min terapi på psykiatrin för ca 2 månader sedan och efter det har det bara stupat rakt neråt , enligt min psykolog berättade hon att dem inte kan göra mera, det handlar om att jag ska ha viljan och försöka klara mig på egen hand, och det är dags nu tyckte hon, jag får gång på gång "töntiga övningar" om att meditera, göra saker jag mår bra av för att tvångstankarna och ångesten ska försvinna men det går ju fan inte, det är vetenskapligt bevisat att VI ÄR DET VI TÄNKER och att meditation och träning har positiv verkan likväl som att bryta ältandet innan det blir en negativ spiral, men om man inte kan då? om det kommer tillbaka så fort man står stilla eller är ensam , de mörka tankarna finns alltid med mig vad jag än gör, hur mycket jag än vill bort från mitt ältande, min ångest och mina problem så kommer det 10 slag hårdare om jag försöker skjuta bort dem. Fått lära mig att man inte ska fly från det, att man ska infinna sig i smärtan och acceptera, acceptera sig själv, sina tankar, alla varför, andra människor etc... men det är jävligt lätt att säga så, men om man inte kan komma bort ifrån det då, om man är så pass vilsen skör och osäker i sig själv att det inte går, om tankarna slukar en levande och förvirringen, skulden och skammen tar över hela ens liv, VAD GÖR MAN DÅ?
Förlåt för att jag bara kastar ut massor av dynga nu, men jag känner mig bara totalt uppgiven nu och vet inte vart jag ska vända mig , känner mig bara totalt misslyckad som människa och är inte redo att vara 25 år rent mentalt , inombords känner jag mig som en vilsen liten flicka som bara önskar om att få känna sig levande och glad någon gång, när ska jag nånsin kunna bli självständig och kunna ta hand om mig själv, när ska jag kunna känna självrespekt och att inse att jag är värd livet, att älskas och att må bra. när ska jag veta vad jag vill jobba med, vem jag är, vad jag har för värderingar och att nånsin kunna ha förmågan att älska mig själv samt andra människor, när ska jag få tummen ur att flytta hemifrån , skaffa volvo , hus, familj etc? Känns som jag bara står och trampar vatten och vet inte om jag blir mest påverkad av samhällets moral om allt jag borde ha gjort i livet och hur det borde vara eller om jag mest mår dåligt över att jag aldrig vet vad jag vill och behöver i mitt liv, bara ältar och får ångest över allting så det händer ingenting istället.Det enda jag vet nu är att jag är så otroligt trött och sjuk på att alltid vara trött och sjuk. Att aldrig kunna ha bra relation varken till mig själv eller andra pga att jag är som jag är...
Om ni har orkat läst enda hit, har ni några tips på vad jag kan göra eller på vad det kan vara för fel på mig så snälla skriv
Kram/ orolig själ

Hej kära du! Jag vet inte var du bor men jag vill tipsa om i-coach som finns i Stockholm. Där kan du få hjälp om du känner att det skulle passa dig.


Hej!
Tack för tipset, kan du berätta lite mera om det eller länka mig
ev hemsida ?
Vänligen Caroline


Hej jag känner igen mig i mycket som du skriver. Jag har bipolär sjukdom som plågat mig hela mitt liv, jag fick diagnosen för 5 år sen då jag fick mitt yngsta barn, hamnade i ett mörkt hål och ville bara dö! Var nästan 2 månader på psyk då jag klappade ihop fullständigt, ett kompakt mörker var omkring mig och allt jag önskade var att få dö på natten, blev så arg när jag vaknade. När jag väl kom hem och skulle ta hand om min 3 månaders baby, det var en lång väg tillbaka, sakta men säkert så började det att vända och jag kunde se en framtid. Vet idag att jag finns här av en anledning, att jag faktiskt duger. Utan min tro, min man, mina barn och rätt mediciner så hade jag inte skrivit till dig idag. Jag önskar dig allt gott och ge dig inte! Fortsätt att hitta det som hjälper dig. Kram Jessica


Hej!
Här kommer en länk till iCoach http://icoach.nu/
Jag vill även tips om EFT som är en fantastisk teknik för att komma till rätta med olika typer av dåligt mående. Här kommer en länk till det http://www.eftforbundet.se/eft-terapeuter-i-eft-forbundet/
Det som är underbart med EFT är att man efter att ha lärt sig av EFT-terapeuten så kan man behandla sig själv när man behöver. Jag har kommit igenom ett tungt sorgearbete med hjälp av EFT.
Lycka till! Du har också rätt att må bra och leva ett gott liv!

Annons
Annons
Annons