Forum Stress och utmattningssyndrom


Stickningar, krypningar

Innan detta hände har jag varit världens gladaste och kreativa människa.. För ungefär 15månader sedan fick jag för mig att kanske var sjuk i HIV för jag hade varit med en tjej i spanien...jag gick och tänkte på detta ganska länge och börja grubbla. Tillslut blev jag så rädd att jag fick någon form av panikångest och började svettas och trodde jag skulle bli galen och dö....en katastrof.... Fick ett negativt test ...då trodde jag allt skulle släppa. Men kände mig fortfarande jättekonstig ..börja tänka på vad jag skulle göra med mitt liv (utbildning, jobb etc).....jag hade kvar ångesten även om jag visste att jag var frisk och blev deprimerad på kuppen. Trodde mina föräldrar skulle dö, grubbla på vad som kommer hända sen, visste inte vad jag skulle göra me tjejen, det är inte lönt att leva etc. Jag gick till en psykiater som gav mig diagnos panikångest och depression efter jag berättat hur jag mådde och han fick se mig. Berättade att det är jätte jobbigt med att det kryper och sticker i hela kroppen och det känns som om jag har något som spänner runt huvet och är jättetrött. Han skrev ut citalopram 10mg som jag började ta. Tog dom i någon månad men mådde typ likadant eller sämre så jag slutade med dem och sa till mig själv att det här måste jag klara själv. Jag försökte med allt gå ut vara kreativ...men jag kunde inte hade inte orken...var helt borta. Då gick jag tillbaka till doktorn och fick utskrivet Fluoxetin först 10mg och sen ökade han till 40mg. Efter ett tag började det hjälpa och depressionen har gått bort..riktigt skönt. Gråter inte mer... MEN MEN MEN....Det kryper och sticker fortfarande i hela kroppen hela tiden varje dag, över allt. Känner mig trött och orklös. Känner ingen kärlek till något elller är kreativ...känslolös på något sätt. Det är inte skönt att lägga sig undertäcket och sova som innan... Det förstör mitt liv och mina studier..... Har tagit kontakt med min doktor igen och fått byta till Voxra. Frågade om det själv för att jag har läst att de påverkar andra ämnen i hjärnan. Har tagit det i snart en vecka (150mg) och känner ingen skillnad... HJÄLP MIG...JAG KAN INTE GÅ RUNT SÅ HÄR MER... har försökt läsa på nätet vad som finns. Funderar på att gå till en neurolog för tester.... Fortfarande någon form av ångest? Kanske någon nerv kommit ikläm? För lite dopamin? Jag har börjat dricka mycket alkohol för att komma bort från stickningarna och spändhet. En gång provade jag kokain på en fest och vaknade nästa morgon utan stickningar...blev överlycklig...men på dagen började det igen. Ingen aning...!! HJÄLP... orkar inte mer

Heej...håll ut..det kan ta ett tag innan man hittar rätt medicin....jag vet inte mycket om prepearat men jag blev väldigt hjälp av efexor....bieffekten var initiatl äkad ångest med riktiga attacker och så myrkrypningar, men efter ca tre veckor var det bättre och jag upplevde gradvis men långsam förbättring hela det första året...åt ytterligare ett år och trappade ned galet långsamt....kankse värt att prova? Det tar månader innan glädjen kommer tillbaka tycker jag. Det som känns mest är att ångesten och ledan blir mer uthärdlig, den försvinner inte bara tjip-tjillevipp, utan mattas.... Acceptans är viktigt tycker jag, och medveten närvaro...jag vill tipsa om en bok som du kan köpa som cd, den heter "Vem bestämmer i ditt liv?" och "Att leva ett liv inte vinna ett krig" av Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Askönt att kunna lägga sig på golvet hemma och blunda och lyssna, slippa ta sig någonstans, slippa konversera, bara lyssna och få litet hjälp....prova. Och akta dig jättemycket för droger...den medicin du får av läkaren har inget att göra med de droger man använder på party, var försiktig så du inte får ett till problem..lycka till och kram


tack, ska prova den där boken ...


Det lät inget roligt med krypningar och stickningar. Så fick jag när jag åt mianzerin och jag vet idag att jag är mycket tablett känslig. Men du dränk dig inte i en massa droger och alkohol för jag lovar att det blir bara värre. Själv har jag varit nykter och drogfri i 9 år och rökfri i 5. Det löser inga problem det lovar jag.


Nu har jag då inte samma utlösningsfaktorer för min panikångest och depression. Men.. Tycker det var lite lustigt, för min del var det precis tvärt om. Fick Fluoxetin först, väntade upp till 3 månader för bättre effekt, men mådde bara sämre än innan. Nu äter jag Citalopram och det hjälper mig verkligen. Fick först utskrivet 20mg, det var bra till en början. Men efter ett tag så mådde jag fortfarande inge bra, och jag som du mådde nästan sämre. Fast det som hände var att panikångesten dämpades och depressionen blev klarare på något sätt. Nu tar jag 30 milligram. Och mår bättre än jag gjort på många år! Jag hoppas verkligen att du finner livsljuset åter. Tänk på att det är dig livet handlar om, ditt liv handlar om dig och ingen annan. Livet kan verka totalt hopplöst och meningslöst, men du är "guden" över ditt liv och du ger ditt liv mening! Änga inte tid åt att rädsla döden, använd din tid till det du vill göra i livet istället! *styrke kramar*


voxra hjälpte inte speciellt mycket....fluoxetin hjälpte mot panikångesten men hade mycket biverkingar. bättre att jag inte tar något alls. skall till en neurolog i april. de måste vara något annat ... någon nerv i klläm...mår inte pyskiskt dåligt längre.men stickningarna och muskelhoppen är kvar...fattar inget


Hej! Tänk på att det kan ta upp till sex, åtta veckor innan medicinen har effekt, och att det är vanligt att man faktiskt mår sämre den första månanden. Det behöver alltså inte betyda att medicinen inte fungerar. Jag hoppas att din läkare talat om detta för dig. Det måste vara jobbigt att ha dess krypningar och stickningar i kroppen. Har du prövat avslappning eller massage eller något liknande? Det frisätter ämnen i kroppen som hjälper oss må lite bättre även om det inte botar. Lycka till! Piia-Liisa

Annons
Annons
Annons