Forum Stress och utmattningssyndrom


Råd?? Känner någon såhär?

Har läst flera bloggar och inlägg samt frågor. Haft utmattningssyndrom + kronisk tarmsjukdom+ värk i c:a 2 år. Dessförinnan haft problem med hög sänka och ätit kortison sedan 2005.. Klarar inte arbeta mer än knappt 25%. Känner igen mig i det många bekskriver såsom: Yrsel, huvudvärk, ont i nästan hela kroppen, mycket muskelvärk, ledvärk, extrem trötthet som aldrig försvinner, kognitiva problem, ryckningar och stelhet i huvud/nackregion/muskler. Huvudet dras åt ett håll och rycker när jag ska försöka slappna av och sova. Det går inte, rycker och drar hela tiden. Pulsen är kraftig och det dunkar i huvudet nästan hela tiden. Mycket andfådd och orkeslös. Mycket energifattig. Irriterad, deprimerad, både panikångest och generaliserad ångest. Jobbar som sekr vilket innebär mycket arbete vid dator. Blir dödstrött efter 4,5 tim arbete och helt slut när jag kommer hem (jobbar 2 dagar i veckan). Huvudet känns sprängfyllt. Min puls känns starkt och får jobba extremt mycket. Äter Citalopram + Mirtazapin i låg dos. Har även andra mediciner mot min tarmsjukdom, benskörhet och värk. Blir snart utförsäkrad och undrar om någonsin man kommer att kunna arbeta mer än 25%. Orkar inte mycket hemma, blir trött och illamående så fort man gör lite saker utöver "gränsen för vad man orkar". Undrar hur länge det ska vara såhär? Hur länge orkar man? Det är ju inte bara man själv som känner sig stressad pga allt man inte orkar med. Orkar ju inte ens umgås med folk. Omgivningen med många det innebär på arbetsplatser, släkt och vänner, grannar osv förstår ju inte. Man upplevs säkert lat osv men det är man ju inte. Försäkringskassan gör ju inte problemet lättare, kände mig jättejagad och blev sämre då man där tvingade upp mig till 50%, vilket jag inte alls orkade. Fick hålla på ett halvår med att försöka och trillade ner i det svarta hålet igen varje gång jag försökte. Finns någon vettig människa i liknande situation som jag? (klart det finns). Är själv 54 år och har lite erfarenhet av livet. Barn och barnbarn också. Har ni några tips, råd eller ren medmänsklighet går också bra. Det känns som man är ensam i hela världen, efterlyser andra i liknande situation man kan "prata" med och som förstår. Hör av dig!! /hälsn AnnCha i Blekinge

Hej. Jag har inte så starka upplevelser som du,men jag tror att vi alla är olika i fråga om känslighet.Jag jobbar ca 33 tim i veckan ,städjobb som jag åker till,ibland slår stressen till och då kan jag tro att jag tex åker på fel sida av vägen,tappar minnet,läser men tar inte in vad jag läser,läser för fort..ja listan blir lång.Jag tror att jag inte är duktig men det är jag på det jag gör,men ändå så kan jag gå igenom vad jag gjort under dagen,det är inte så alla dagar men jag tror att det hör ihop med vad jag har lärt mig som liten flicka:man ska vara ordentlig och göra rätt för sig.Jag har valt städjobb för jag har gått ur jobb som tex personlig assistent,jobb som har med andra människors öden att göra.Tills slut orkade jag inte mentalt så nu går jag med moppen men möter många människor som vill prata med mig och det räcker så bra just nu.Jag har gått ifrån ett långt förhållande med en man som bara drack i princip varje dag och är därför just nu lite upp o ner i humöret,det blir tårar och tankar om vad jag ska göra för att må bra.Det viktigaste tycker jag är att jag TAR MIG TID för det jag vill.Känner jag mig helt plötsligt trött ja då vilar jag,hör på musik,radio eller slötittar på tv,går ner i ett viloläge.Allt har sin tid det glömmer jag bort i bland men jag vill må så mycke bättre därför fortsätter jag att tänka på vad jag kan uppnå längre fram. Jag är snart 57 och ibland känner jag mig så ensam idetta livet med alla tankar men nu känns det bra att ha gett dig lite "tips". Catalina.


Catalina, tack för att du svarat. Det ger en lite bättre hopp när man inte är ensam. Har precis varit hos företagsmassören idag och fått mycket förståelse, och även hon säger att allt måste få ta TID, precis som du säger. Tycker du är modig som gått ifrån en man som dricker, det blir nog destruktivt i längden. Har själv, tack och lov, inte sådan man. Det du skrivit om att jobba med andra människors öden är ju både intressant och givande, MEN i en privat belastad situation med sjukdom och vad allt innebär kan det kännas nog så tungt ibland. Man jämför sig hela tiden trots att man kanske inte vill. Samtidigt har man nog med problem själv. Jobbar själv inom psykiatrin och funderar ibland på om jag ska vara kvar eller byta jobb. Min dotter har sagt i flera år till mig att byta jobb, men vågar liksom inte. Vet inte vad det skulle vara, städa orkar jag inte då jag inte ens orskar städa hemma, inte heller träffa för mycket människor då det blir alltför simmigt i huvudet. Har ju som tur är trädgård och får plocka lite bland växter under sommarhalvåret och det tycker jag är bra terapi. Det är nog viktigt att ha framtidstro, som du beskriver men ibland tappar man humöret och vill ge upp. Tack för att du skrivit än en gång. /AnnCha


AnnCha. Jag tycker din dotter är klok,hon ser kanske klarare än du.Du kanske ska ta det där läskiga steget ut i det okända......det gjorde jag när jag flyttade,jag visste att jag nu skulle få klara mig själv.Bilen har redan varit inne på verkstaden alldeles nyss o byt bromsbelägg på ena sidan o det är dags för den andra också hör jag.Detta med pengar gör att jag inte kan göra saker som jag har tänkt,bensinen ska vi inte tala om.Denna oro kan jag nästan bli "sjuk" av.Det går åt så mycke energi på hur jag ska klara detta men just idag så tänkte jag nä nu får det vara nog med tankar för det ordnar sig...på så vis att man kan betala av till verkstaden...gissa om jag tappade flera stenar som låg på mina axlar...ja sådär är det i mitt liv,eller livet överhuvudtaget..jag tänker så förb...mycke i onödan egentligen för jag har ingen som stöttar mig längre.....men det ordnar sig det med...men du ta det där steget..du kanske blir glatt överasskad.....hälsar Catalina.


Hejsan!Jag gick in på google ikväll och sökte lite ord om mig själv....då hittade jag en mening som du skrev i någon nätsida och fann detta men kunde inte kommentera något.... Registrerade mig direkt och hoppas jag kan skriva så ni ser.Måste säga att idag orkar jag inte skriva så mycket men gud vad jag känner igen mig i bådas beskrivningar.Jag förstår hur du mår Anncha och jag lider med dig.. Jag sökte på huvudet känns som det sprängs ibland... Sen läser jag ditt inlägg catalina om dit liv tidigare varje dag :( Jag är man och känner lika dant som medberoende...Vilken smärta och vet inte något längre.Är det bara jag eller vad händer ibland när man tappar orden, meningarna eller närminnet som sviktar...Kan man bli vän med er och hur gör jag???Känns som jag vill prata ut på meddelande och inte öppet nu direkt.Kämpa på


Kämpa på ifrågasätt ifsall det kan vara mer mig skulle de ge antideppressiva fast det tog 3 år innan de slutgiltigen förstod att jag kände rätt det var nåt annat sköldkörteln och bevis fanns från början fast , de skulle ha rätt. 
Jag förstår man känner sig maktlös be om sec opinion , många nya läkemedel som hyllas så har ofta många olika slags biverkningar . fast du känner din kropp bäst hitta info själv från olika källor och lägg ihop mitt tips . behöver ej stämma för dig/er . fast kämpa i uppförsbacke det vet jag j... jobbigt.


Jesus vad jag känner igen mig..
Är 19år och jobbar 75%, har sån ångest varje dag för att jag inte har koll på vad jag gör. Jag sover gärna mitt på dagen för att jag är rädd att jag glömt ställa larmet så att jag går upp på morgonen. Kollar det stup i ett om jag bestämmer mig för att försöka sova ändå..
Mitt högra öra tjuter såfort jag försöker tänka, jag har kraftiga migränanfall efter en arbetsvecka. Jag blöder näsblod när jag försöker träna, jag svimmar och sen sover jag lätt 18h. Mitt högra öra tjuter när jag försöker tänka.

Jag minns inte vad jag gjorde igår, imorse och jag kan gå till affären för att handla mjölk men kommer hem med nått annat. Jag är sjukt trött, har ont i kroppen hela tiden och kan glömma vad min sambo heter. Jag minns inte ens vart jag bor vissa dagar.jag har magsår som heter duga. Jag har ångest och vet inte hur man går tillväga för hjälp.. är det vårdcentralen? Kan dom hjälpa mig med min stress?


Hej

Det är ingen av Er som är nackskadad från trafikolycka(whiplash)?
Många av symtomen stämmer in på whiplash.

Linda/whiplashskadad


Mitt råd är att kolla upp binjurar och sköldkörtel, det låter typiskt som binjureutmattning. Det finns massor av preparat för att stärka binjurar men du måste först veta viken grad av utmattning du har. Gör t.ex. hårmineralanalys eller hormontest via Nordic Labs.
Lägg också om kosten, ät Paleo istället. Dvs. sluta med gluten, komjölksprodukter, skadliga e-nummer, vitt socker och ät ekologiskt, frukt och bär. Mer bra proteiner.
Jag lider själv av binjureutmattning och hypotyreos och kämpar dagligen för att ta mig ur det. Läs gärna min resa här: http://matensommedicin.se/min-vag-till-ohalsa/ Där står också vad jag provat som fungerat respektive inte fungerat.


Låter som Ulcerös Kolit eller Crohns, ME eller Fibromyalgi kombinerat med depression, ångest osv. Antingen accepterar du hela paketet och går vidare samt läser på om vad du kan göra som du själv tycker låter vettigt eller så får du på lång sikt problem att identifiera känslor eller tappa känslor helt. Vård finns att få men de preparaten du skulle behöva är inte lätta att få utskrivna av läkare och de medför biverkningar, om min gissning om diagnostiken stämmer det vill säga.Jag är själv multisjuk och påläst. Inget mer att tillägga förutom att du borde läsa på så att du inte sitter och sväljer läkares bullshit när det väl kommer till att få den vård du behöver, lär dig deras språk.

Annons
Annons
Annons